Nytt hem sökes!
1 kommentarer
Det blev ingen fika idag! Direkt efter frullen åkte jag och vilse till Maxi för en storhandling. Inte att rekommendera att göra med småbarn, men har man inget val så har man inte. Halvvägs till affären fick jag sms från vår mäklare som ska sälja våran lägenhet att dom kommer och knäpper lite nya bilder på lägenheten på torsdag.
Då fick jag eld i brasan. Med en halvsjuk unge och en karl som kommer vara borta både idag och på torsdag så måste jag själv försöka få någon ordning på den här stökiga lägenheten. Inte lätt alls att städa och sedan hålla städat med en 2-åring hemma! Hehe..
Efter handlingen åkte vi till Karlenius för att handla nya blommor. Alla våra blommor har dött när jag och Ilse varit hemma under jul och nu i Januari men det har liksom inte blivit av att jag köpt nya. Nu ser de trevligt ut i våra fönster igen.
Sälja lägenheten ska vi alltså göra, vart vi ska flytta vet vi inte. Men vi måste börja med att bli av med lägenheten innan vi kan köpa något annat. Jag kommer alltså inte slippa packa ner en hel lägenhet i kartonger även fast vi blev kvar i Karlstad, dock är det ju självvalt den här gången så man ska inte alls klaga. MEN sånna här gånger skulle de vara grymt att bo nära sin familj så man skulle kunna få hjälp med att flytta. Eller iaf med barnvakt när man packar och sen kör alla grejer från det gamla till det nya stället. Jag vet ju hur det kommer sluta, att jag packar varenda pinal, packar upp samt försöker underhålla Ilse på samma gång. Min man tänker ni nu, vad tusan gör han då? Ja, jag har faktiskt aldrig mött någon person som är sämre på att jobba än han och han lyckats alltid vara iväg när saker ska göras. Tur han är bra på andra saker..
INREDARE & HOMESTAGINGKONSULT!
3 kommentarer
Är lite sugen på att läsa en utbildning till inredare och homestagingkonsult. Har kikat på det sedan vi flyttat till Karlstad men det är ju svårt att få fingrarna ur. Har ju sökt sjuksköterska några gånger men jag vill bli något NU. Sebbe är duktig och kör sitt race och jag går bredvid och blir sakta men säkert ingenting. Det är inte en attraktiv känsla..
Inredning är ju något jag tycker är väldigt skoj och jag skulle absolut kunna tänka mig att jobba med något inom det. Den utbildningen jag kikat på är på distans och man läser 50% under ett år. Känns helt klart som något för mig!
Men vi får se hur det blir, känns som att jag kanske skulle behöva bidra med något till familjekassan efter 2 år som mammaledig ;)
Måndag!
1 kommentarer
Jag försöker få min make att skriva ett inlägg här på bloggen om hur han tycker att det har varit att leva med en person som har haft väldiga magproblem. Hur han tycker att det har påverkat vår familj osv. Men han vill dock inte, jag fortsätter väl tjata tills han ger mig sig ;)
Lillen har just somnat och hunnit vakna igen pga den förbannade hostan. Inte klokt vad en sån liten människa kan hosta alltså. Hon somnar, hostar, vaknar och grinar och somnar igen. Sen om och om igen!
Som jag skrev tidigare är de så segt att vara hemma med sjuka barn, speciellt om de är väldigt pigga. Ilse har varit feberfri idag men hostig och snorig. Vi har försökt fördriva dagen på bästa sätt. Rensat kläder som vi lämnat till myrorna ( fasen vad jag slängt idag), försökt oss på att spela memory (lite överkurs för ilse ännu) gått prommis och sedan var vi tvugna att åka till apoteket för att hämta ut mer bajstillbehör till mig... Mycket roligare blev inte den här dagen!
Får se vad morgondagen kommer bjuda på, S har match i vanlig ordning så vi tjejer får roa oss själva.. Är ilse utan feber imorgon tror jag tusan vi åker och fikar någonstans.
En trevlig fika förra veckan. Jag åt en brutalt god crossiant med mjölchoklad inuti!
Sjukstuga!
1 kommentarer
Så kom dagisbacillerna och tog min lilla flicka. En vecka hann vi med innan hon blev sjuk.. Idag och imorgon minst kommer vi vara hemma. Himla oturligt för mig eftersom jag hade tid hos sjukgymnasten imorgon. Men det är ju inte hela världen. Huvudsaken lillen får vara hemma och bli frisk.
Det är drygt när barn är lite sådär småsjuk. Pigg och vill göra saker fast man kan inte göra någonting för dom är sjuka. Igår och i förrgår hade Ilse runt 37,7 i feber. Alltså så lite feber att de inte ens märktes på henne att hon var sjuk, men hon är ju ändå det så man kan inte hitta på något roligt. Så segt! Idag verkar hon var feberfri om vår temp fungerar som den ska. Men hon är väldigt hes och snorig. Alltså inte i skick för att hänga en hel dag på förskolan. Vi får se när hon återvänder!
Känns som att vår lilla dam kommer ha väldigt mycket komp att ta ut i vår då vi (läs JAG) kommer vilja åka hem så fort Sebbe får ledigt!
Tillåt mig att flytta hem!
0 kommentarer
Jag har alltid hemlängtan, mer eller mindre. Sen huset stått färdigt har den vart värre än någonsin. Vill bara flytta hem till vårt hus nu. I en videointervju sa min man att han skulle önska att spela hockey i 10 år till och då knöt det sig i min kista. 10 år till på vift?
Man missar så mycket när man bor hemifrån. Bara en sån sak som att få gå på fotbollscup och träffa folk att surra med. Sen skulle det såklart inte vara fel att ibland kunna få lite avlastning.
Vi längtar tills vi får bo närmre Ilses fantastiska kusse! Snart kommer en till -v-
-
Fyfan va jag tycker att alla mina kompisar med barn som bor ifrån alla sina nära och kära gör det bra! Jag tycker att det ibland kan vara kämpigt med ett barn. Men ni med två, hatten av för er! Jag beundrar er!!!
Som ni säkert förstår så borde min man ha tänkt en och två gånger innan han föll för min fantastiska charm, när jag stod bakom kassan på frisörsalongen med tandställningen. Jag är inte den bästa tjejen man kan välja när man spelar hockey. Eller har vilket jobb som helst förresten som kräver att man ska flytta ifrån Sundsvall. Såklart hade det varit väldigt mycket enklare för min make om jag vore en sån som älskade nya städer och äventyr. Hehee...
Nåja, jag längtar hem till vårt hus och våra familjer. Längtar ihjäl mig till jag får hem och fixa och dona!
Helt klart ska jag ha en sådan på vitrinskåpet!
(Bild från pinterest)
En klädstil sökes..
2 kommentarer
Om jag hade vart en riking så hade jag direkt skaffat mig en stylist. Något som jag inte har är stil. Verkligen noll.
Sedan Ilse föddes har jag själv glömts bort på klädfronten (även min man). I nödfall köper jag typ 3 nya "bra att ha" tröjor på ginatricot. Som jag sedan kan använda tills tvättmaskinen tvättat sönder dem.
Min svåger säger att man absolut inte ska köpa "bra att ha kläder" utan att varje plagg man köper ska vara noga uttänkt vad man ska använda de till. Man ska alltså ha en outfit klar i skallen innan man slår till på ett köp. Nu vet jag ju inte ens vad jag tycker är fint längre. Alltså, jag behöver någon som köper och klär mig i princip. Mitt nyårslöfte detta året är att hitta mig själv stilmässigt. Spännande att se hur det ska gå.
Det jobbiga är att varje gång jag ska gå för att köpa kläder till mig själv så står jag med massa galgar i näven och som jag bestämt mig för att handla och det slutar likadant VARJE gång. Jag tänker "äh, vad ska jag med det till" också hänger jag tillbaka varenda grej. Sen går jag däremot hem med en massa kläder till Ilse. Sen är pengar slut. Inte kul för en annan. Desto roliga för Vilse.
Har även fått höra att den bäst investerade grejen men kan köpa till mig är ett polarn och pyret ställ. Jag går alltså i dessa VARJE DAG! Inte helt ärtigt...
Men något jag verkligen ser som ett problem (såklart ett ytligt sådant), speciellt när man ska handla på internet är ju att alla modeller är ju satans långa. Vad ser inte snyggt ut på en som är 175 cm liksom? Inte lika snyggt på en annan.. Kan vi införa lite kortare modeller kanske? ;)
"NU KAN DU SE HUR PLAGGET SITTER PÅ NÅGON MED JUST DIN KROPPSFORM"
Glömde det här klädföretaget som gör "internetshopping som mycket enklare" att de finns de som är väldigt mkt kortare än deras modeller ovan?
Någon mer än jag som tappat bort sin egen klädstil sen ni fick kids?
You may say I'm a dreamer...
Dagis, förskola, föris..
0 kommentarer
Kärt barn har många namn. Igår gjorde Ilse sin första dag på förskolan. Allt har gått bra de här två dagarna och hon har ju sin stora idol Vida på avdelningen bredvid. Det känns bra att hon har börjat nu och att vi bestämde oss för att tacka ja till platsen, sen hur mycket hon kommer vara där får vi se, men någon gång då och då iallafall.
Jag undrar hur det kommer gå till veckan när hon ska lämnas ensam. Får hålla tummarna att allt ska gå bra då jag ska till en sjukgymnast direkt efter lämning på tisdag..
Jag kan inte förstå när hon blev så himla stor. Hon går liksom på dagis, sover inte på dagarna, är blöjfri, är väldigt självständig, (om man kan vara det när man är två år) man får inte vara med henne på toaletten och man får knappt hjälpa henne upp för det fixar hon själv med en pall. När klassas man egentligen som stortjej? Hon som nyss var en arg 2,8 kg bebis! Jag föredrar dock Ilse som en tvååring än en bebis, med tanke på hennes ständiga hysteriska skrik!
Så trött man blir av att hänga på förskolan!
Håll-käften-frihet!
2 kommentarer
Jag är en väldigt petit person. Cirka 156 cm lång och 42 kilo tung (japp, har spräckt 40 kg nu) Men fasen vad arg jag kan bli. Och folk vill inte se mig så arg. Hehe.. inte alltid det bästa att i princip kunna klösa ögonen ur folk men ibland är folk så fruktansvärt elaka att de egentligen inte skylla förtjänat annat.
Jag är väldigt lätt att reta upp och jag kan inte knipa igen när någon beter sig som ett arsel. Nått jag har extremt svårt för är otroligt missunnsamma och avundsjuka människor som ägnar sina lediga timmar åt att sitta och skriva massa skit åt andra på sociala medier. Nu är jag gift med en grabbsing och har väl ändå ganska många kompisar som de titt som tätt står om i vi säger tidningen. (Speciellt om denna har gjort något dåligt) Och alltid måste ett gäng personer som förmodligen själv hade en etta i gympa skriva onödiga och rent av stygga kommentarer som skulle såra vem som helst.
Och eftersom jag är som jag är, så kan jag inte låta bli att ge svar på tal. Jag vet att jag borde låta bli och att det inte är till någon nytta, men alltså skriver någon något om min man eller någon annan jag gillar sådär halvmycket så blir jag så rasande så jag på riktigt skulle kunna brinna upp. Jag kokar och min bröstkorg blir ALLTID knallröd.
Jag kommer aldrig kunna låta någon behandla mina nära och kära dåligt, jag kommer alltid säga ifrån och försvara dem. Även om de bara rör sig om avundsjuka kommentarer på fejjan, så är de faktiskt inte okej.
Det värsta med dessa medelålders män (det är mest män som kommenterar elakt på sportsidorna har jag märkt) är att dom för de mesta har barn. Kan vi inte bara försöka lära våra barn att vara snälla och att har man inget snällt att säga så kniper man?
Nytt boende sökes!
1 kommentarer
Så, 2 nya år i Karlstad väntar oss alltså! Känns skönt att veta var vi ska bo de närmsta åren.
Nu söker vi för fullt nytt boende i Karlstad.
Det vi söker är ett litet radhus med cirka 4 rum. Inget märkvärdigare än så. Bör väl inte vara så svårt? Men jag vill flytta NU!
Döden att sätta sig i en lägenhet nu när vi åker tillbaka. Nu har jag ju bara sovit i huset i 2 nätter men hur ljuvligt är det att kunna gå ut och åka spark direkt utanför dörren? Går verkligen inte att göra hemma i Karlstad.
Känner mig så instängd i lägenheten så jag tror jag kräks, när jag tänker på att åka tillbaka dit! Behöver en egen gräsplätt NU!
Tyvärr lyser radhusen med sin frånvaro i Karlstad kommun. Men de kanske kommer, får vi hoppas!
Sundsvall!
0 kommentarer
Några dagars frånvaro från mig som annars har varit väldigt flitig här på bloggen!
Njuter som fasen av att vara hemma i Sundsvall ska ni veta. Jag och Ilse bor inte i vårt hus utan vi sover hos min mamma.. Aldrig att jag skulle sova uppe på berget i mörkret ensam! Haha!
Jag och Vilse har nyss varit och hämtat min lillebror på skolan så nu sitter vi och käkar mellis här hemma. Snart kommer nog Iza, Linus och Louis också!
2 år till!
Inflyttad!
-v-
0 kommentarer
Dear kids,
Sometimes I wake up in the morning and I see that you’ve grown over night. Your face is more defined, your eyes look older. A part of me is excited and in awe; I know you have so much ahead of you. Another part is scared because time is racing and I can’t slow it down. I’m afraid that I haven’t always been awake and noticing, and that somehow I have slept through the magic of your growing. I wonder, have I enjoyed you enough? Have I given you what you needed? Is your heart still whole? Is your spirit unbroken?
I’m not always good at this. I’m not always as good as I want to be at being your mom. I want to be great; and sometimes I am, but sometimes I’m not.
Sometimes I get it, and sometimes I don’t.
Sometimes I do it right, and sometimes I completely miss it.
Everyday I make mistakes.
Sometimes I snap when I should be sensitive. Sometimes I lecture and give chores when what you needed was a hug. Sometimes I completely and utterly miss it. I know that I do. I mistake your pain for complaining or your sad heart for a bad attitude. I watch myself miss it, and later I grieve that I didn’t respond differently.
I miss it when I am tired, and you get my leftovers at the end of a long day. I wish that you didn’t, but sometimes you do.
I miss it when I am scared. I am scared of big things and little things. I really thought adults had it all figured out, but I am one now, and it turns out we don’t. Sometimes fear snatches my heart and I can’t seem to think of anything else. I forget to relax and to enjoy you. I forget to smile and to laugh. I’m working on that.
I miss it when I am lost. I’m struggling with my own demons and it has nothing to do with you. Sometimes it’s anxiety or it’s depression, but it’s never, ever your fault. I will keep striving for wholeness so that when you reach those obstacles I can help you do the same.
I know that it is easy to hang on to the negative things and forget all the positive, but I want to set the record straight. When I look at you I am SO. PROUD. When I look at you I see good. I see someone who is mighty. I wonder how I have been trusted with such a treasure. Your heart is pure and soft. You are gentle and kind, you are vivacious and fierce.
I am forever your biggest cheerleader and your greatest fan.
Please keep helping me to see you and to know you. Keep telling me when I hurt your feelings. Keep sharing with me your fears and your insecurities and we will figure it out together.
I’m okay with making mistakes, but I’m never okay with losing your heart. Your heart is what matters to me.
I hope that my weakness teaches you something. I hope that when you come upon your own brokenness, tiredness, fear, and confusion, that you will be okay with it. I pray that your imperfections won’t scare you as they have me. I pray that you won’t run from them, but that you’ll wrestle with them and you will keep showing up, saying sorry, and trying again.
We don’t always get it right and that’s okay.
We are all professional mistake makers, and you will make lots and lots of mistakes. You will make countless amounts of mistakes, just like I have, but not one could darken the light I see when I look at you. You are my treasure, you are my reason.
Even though life is racing by, sometimes we have a moment. Sometimes we can reach out, grab time, and hold it. The world stops, all is quiet, and we really see each other. In this moment when I glimpse the person you are and who you’re becoming, all I can think is…
Wow.
On this morning, where it seems you’ve grown overnight, I want to tell you that you are wonderful. You amaze me everyday – and as I watch you, you inspire me. You inspire me to pull out the greatness that’s inside me. In this family we will make mistakes, but we will keep doing it together and we will keep holding each other other tight.
It turns out I’m never, ever, going to be perfect, but I am always and forever yours, and I’m always and forever on your team. That I can promise you.
Love,
Mama
Här nedan är en länk till hon som skrivit texten!
Onsdag!
4 kommentarer
Snacka om att Värmland har bjudit på storm idag! Inte alls roligt och vi har inte varit ute en enda sekund idag, förutom då vi slängde soporna och höll på att blåsa bort. Eftersom vi åker till Sundsvall och FLYTTAR IN I VÅRT HUS tidigt på fredagmorgon så har vi idag tvättat och börjat packa lite smått.
Finns det någon mamma som inte har ständigt dåligt samvete gentemot sina barn? Varje dag har jag dåligt samvete för att Ilse inte alls får den stimulans hon behöver. Hon älskar ju att träffa andra barn men det har varit långt mellan gångerna den sista tiden. Ilse har verkligen fått lidit för att hennes mamma varit lite småsliten på sista tiden. Det har varit väldigt mycket Emil, Pippi och Madicken på tvn. Vi har alltid hängt på öppna förskolan 3 dagar i veckan men de var så längesen vi var där nu. Hade vi ändå bott hemma hade vi utan problem kunnat hälsa på folk varje dag. Men man har ju inte riktigt samma umgängeskrets här som vi har hemma.
En av anledningarna till att jag tycker att de känns bra att hon ska börja dagis är att hon ska få träffa barn som är i HENNES ålder. På öppna förskolorna är de äldsta barnen runt året, sen hon som är två. Alla andra går ju redan föris och barnen som har föräldralediga föräldrar (och är i ilses ålder) går ju också på föris. Hade jag haft kompisar med barn i Ilses ålder som vi kunde hänga med på dagarna hade hon inte behövt börja dagis. Då hade hon kunnat fått vara hemma med mig tills hon börjar skolan. Men det är ju inte riktigt så år 2017.
Tyvärr får vi ju inte ens bestämma själv vem som ska vara hemma ungefär. Men det är ju en annan historia.
Jag och Ilse har haft brutalt tråkigt hela dagen fram till 16-tiden ungefär. Då fick vi främmande av Ilses bästisar. Haha! Vi åt pannaka och Ilse lekte med Vida. Ilses bästa kompis är helt klart "Vivvi", tror dock inte det är helt ömsesidigt. Höhö..
Ilse har somnat och jag sitter och glor i soffan. Det är sååå tråkigt när Sebbe är borta. Även om vi inte är översocial med varandra på kvällarna så ligger han ändå i fåtöljen så jag kan prata med han om jag vill..
Lyckan i Ilses ögon? Helt klart hennes stora idol!
En fråga.
1 kommentarer
Jag undrar egentligen, om man får fråga en så personlig fråga, är det så att du ska ha Rune på magen permanent eller går det att operara tillbaka tarmen senare i livet? Vet inte hur sånt här fungerar så förlåt för min mycket konstiga fråga.
Massa kramar!
Massa kramar!
Svar: Hej! Bra fråga! Man kan "koppla" ihop allting sen med något som kallas bäckenreservoar. Dock måste det göras när man har skaffat barn färdigt för efter en sådan operation kan man inte "bära" barnet. Alltså blir man gravid så skulle de allra troligast sluta med missfall för att kroppen inte funkar som den ska.
Info från mag- och tarmförbundets hemsida!
Vad är en bäckenreservoar?
Bäckenreservoar är en operationsmetod som innebär att man tar bort tjocktarmen och ändtarmen och istället skapar en behållare av tunntarm som läggs i lilla bäckenet – en bäckenreservoar. Reservoaren ansluts till ändtarmsöppningen. Därmed leds avföringen ut den vanliga vägen.
Operationsmetoden infördes under 1970-talet. Idag genomförs i Sverige cirka ett 100-tal bäckenreservoaroperationer per år.
Res dig efter varje smäll!
0 kommentarer
Ibland så kan jag fastna i gamla bilder på datorn, oftast på Ilse såklart. Jag vill bara spola tillbaka tiden till då hon var bebis. Hon var ju verkligen en skräck-bebis som bara skrek och skrek vad vi än gjorde men jag skulle ändå vilja snusa bebis-ilse i nacken en enda gång till. Den lukten är ju oslagbar. Himla tur att jag snart ska bli moster igen så jag får snusa bebis igen.
Detta är allra första gången jag höll dig. Du är det bästa som hänt mig!
En trött nybliven mamma.
Förresten, hur grymt är det att föda barn? Hoppas att jag får göra det någon gång igen.
Ilse Erixon, 1 dag gammal.
Återbesök!
2 kommentarer
Idag var dagen jag så länge väntat på. Jag har vart på återbesök hos läkaren som var med under operationen. Efter operationen berättade kirurgen att halva min tjocktarm såg ut som en tjock matta med polyper. Såklart googlar jag då på polyper och får såklart fram att det kan vara cancer.
Alltså, det finns nog ingenting jag är med livrädd för. När jag sen dagen efter pratade med läkaren som jag var hos idag, så frågade jag om den risken så sa hon att den risken var så minimal att det inte var något att oroa sig för. Risken var ungefär 0,001% sa hon.
Men såklart har jag inte riktigt kunna släppt det. Även fast läkaren sa att det absolut inte var något jag behövde fundera på så har det ändå inte gått att släppa helt och hållet. Så idag när jag satt i väntrummet på kirurgmottagningen så var jag så brutalt nervös. Men, ingen cancer och inga förstadier till cancer fanns de ett spår av. Ville nästan krama henne och säga tack när hon berättade det!
Läkarna hade ju gett mig diagnosen Ulcerös Kolit men läkarna och de som jobbade på labb var inte helt överrens. De som gjort analysen och kollat min tarm i mikroskop (stackars dom) ville säga att jag hade crohns medan läkarna på sjukhuset fortfarande vill säga att jag har Ulcerös kolit. Det är i princip samma sjukdom förutom att den ena sätter sig i tjocktarmen och den andra i tunntarmen. Det var ju "bara" min tjocktarm som var inflammerad och min mage betedde sig precis så som en mage med ulcerös kolit gör. Men, det spelade ingen roll sa läkaren.
Teoretiskt sätt (om det skulle vara crohns) så skulle jag kunna bli dålig igen. Men det är väääldigt teoretiskt sa läkaren och inte särskilt troligt. Hon sa att ofta i sånna här fall kan flera olika labb och flera olika personer behöva titta på samma tarm i mikroskop för att verkligen komma fram till vilken av dessa sjukdomar det är. Men nu tänker jag faktiskt göra som hon säger, jag tänker inte fundera på det. Min mage mår så sjukt bra nu och skulle det bli något med tunnisen i framtiden får man helt enkelt ta det då.
Det var ju inte bara att åka dit och få höra vad jag har för sjukdom i min mage. De skulle även kolla upp i ändtarmen för att kolla hur inflarmmationen där såg ut. Som jag skrivit innan så är ju den kvar och även den var ju svårt inflammerad. Den vill man helst inte operera bort för då kan man inte "koppla ihop" allting sen, om man skulle vilja det.
Men ja, den ska kollas upp en gång i halvåret till en början och sen med längre mellanrum. Det för att man helt enkelt ska hålla koll på inflammationen så att den inte utvecklas till något elakt. Mindre härligt att få rumpan kollad lite då och då, det är ingen vidare skön historia om jag säger så. När hon sa att allt såg bra ut kläckte jag ur mig "Men gud va trevligt" haha. Somsagt är det ju inget jag skulle rekommendera till någon. Att få ett instrument uppkört, men såklart väldigt bra att den kollas upp så man kan förhindra eventuella läskiga sjukdomar! Tummen upp för sjukvården och läkare som är villig att kolla upp i folks rumpor! Kan tänka mig att min ändå är rätt gullig jämfört med vissa andras :D
En bild från samma dag som Ilse blev magsjuk. Några dagar senare började mitt helvete! Snart har jag förhoppningsvis dom benen tillbaka!
SKAM!
0 kommentarer
Vi, som så många andra har såklart fastnat för SKAM nu i juletider! Tror våra norska vänner tycker att vi är lite efter, haha! Himla lättsam serie men som faktiskt tar upp en del viktiga saker. Ätstörningar, sexuella övergrepp, homosexualitet för att nämna några! I vissa scener i serien önskar jag verkligen att jag var 16 år och ibland känner jag hur skönt det är att få vara vuxen och slippa känna allt som en 16-åring känner. Min ungdom har väl aldrig varit så nära. Önskar att folk tycker att jag är lika fräck som Noora! höhö.. Drömmen att vara som henne när man var 16 bast!
Önskar också att Ilse kommer se skam om 15 år och ta efter Noora! Fingers crossed!!
Vår känsla när vi sett 7/10 avsnitt av tredje säsongen i fel ordning. Nån mer som gjort samma tabbe? SVT har ju skrivit fel på alla avsnitt ;)
Nyårsstass!
3 kommentarer
Någon modetjej blir jag aldrig. Men var inte klänningen jag hade på nyår trevlig?
Från märket Dry Lake!
Och till alla som undrar hur Rune ser ut under kläder! Voila, där under är han!
Snart är han hemma!
1 kommentarer
Som du kan reta upp mig, få mig riktigt arg samtidigt som du får mig att skratta som ingen annan kan och du får dessutom 1000 fjärilar att flyga i min mage! Kom hem nu mannen min och kryp ner bredvid mig och Ilse!
Toppar och dalar, hit och dit.
2 kommentarer
Vi alla har dem någon gång, toppar och dalar. Jag tycker ändå att jag som en nyligen stomiopererad 25-åring haft otroligt få dalar. De få jag haft har kanske varit de djupaste dalarna jag någonsin haft. Jag har haft ett mycket dal-fritt" liv och det får man ju tacka gudarna för, så egentligen är kanske de dalar jag haft på sista tiden inte särskilt djupa.
Ibland när jag kommer på mig själv gnälla eller tycka synd om mig själv pga ni vet vad, så brukar jag nästan skämmas över mig själv. Hur kan man som en fullt frisk person gnälla över nått så fånigt som en påse på magen. Det finns ju alltid alltid någon som har det värre än vad jag har. Kan man ens säga att jag har det dåligt? Min kropp har inte mått såhär bra på många många år. Så länge jag kan minnas har jag faktiskt haft knas med magen. Man kan helt enkelt säga att jag inte minns sist min kropp mådde såhär prima!
MEN jag önskar SÅ fruktansvärt mycket att den hade fungerat som den ska utan allt detta. Och jag blir så fruktansvärt ledsen, grin-ledsen till och med, när jag tänker på allt jag och denna stackars kropp har fått stå ut med de senaste åren. Jag har svårt för att tillåta mig själv att vara ledsen faktiskt eftersom att det alltid finns någon som tänker "tänk om jag kunde byta med henne, hon ska vara glad att att det bara var...." och som jag sa, då får man skämmas. Jag är så tutelad till detta, 6 av 7 dagar är allt topp och jag tycker det är fantastiskt att slippa ha ont i magen, kunna gå ut utan att fundera på om man ska bajsa ner sig innan man kommer hem igen och äta vad jag vill utan att behöva spendera natten på toan. Men sen kommer den sjunde dagen och allt känns skit, jag vill bara att någon ska väcka mig ur den knasigaste mardrömmen jag någonsin haft. Önskar att jag kunde få titta mig i spegeln utan en stor grå påse på min högra sida osv osv...
Att vara en magmänniska är ju aldrig roligt, speciellt kanske inte som tjej. Nu är ju jag som jag är och det är ju verkligen en himla tur. Men om jag hade varit lite mer finkänslig hade jag aldrig någonsin kunnat träffa Sebbe. Ni vet när jag skulle börja sova över hos han, det var ju inte så att jag kunde hålla mig ett dygn om jag blev bajjig. Vi snackar 30 sekunder annars skulle jag ha skitit i trosorna. Och det är ju inte så ärtigt, varken att skita ner sig eller att säga att man måste gå på toa för tionde gången den dagen. Och speciellt inte till någon man är nykär i. Så varje gång jag behövde gå på toa körde jag in Sebbe i sovrummet och slog på högsta volym på sterion. Så många gånger Sebbe fick äta sin frukost i sängen den första tiden.
Jag tror att folk tror att dom förstår hur jag och min mage har mått men helt ärligt så tror jag inte att någon som inte varit med om det själv förstår hur fruktansvärt dåligt jag har mått. Så många förmiddagar och nätter jag spenderat på toaletten, i princip dubbelvikt och med käkarna hårt ihopbitna pga smärta.
Man ska passa sig för att gnälla. Det finns alltid någon som har det värre!
Sebbe gjorde ett tappert försök i USA att få min mage att bli en normal sådan.
Nummer 1 eller 2?
4 kommentarer
Som jag sagt (cirka 100 ggr) så åker vi hem på fredag nästa vecka i hopp om att få flytta in i huset. Allt är i princip klart nu.
Vi har ju handlat en del möbler redan, verkligen inte att man behöver till ett hushålle men soffa, matbord, några lampor, säng och lite småsaker. De senaste dagarna har jag suttit och kikat på matstolar. Hade ingen aning om att det skulle vara så svårt. Helst, om jag hade vunnit på lotto hade jag köpt 8 stycken Y-stolar. Dom är ju grymt coola. Men när ekonomin inte tillåter att handla köksstolar för en halv förmögenhet så får man helt enkelt kika efter andra alternativ. Så det har jag sysselsatt mig med i 3 ensamma kvällar i rad. Nu står det mellan 2 olika stolar från samma märke.
Är egentligen mest sugen på nr.1 då jag har tänkt mig en lägre stol så man ser det som är på bordet men då funderar jag på om det kommer gå att skjuta in stolen under bordet. Eventuellt är armstöden i vägen för att kunna skjutas in helt under bordet och då är det inte ett alternativ, då lär jag väl gå och stypa på någon av stolarna. Vettetusan hur jag ska få veta om det skulle funka eller inte? Kan ju inte köpa en stol av varje bara för att testa. Hehe.. Sen kanske man ska ha svarta? Vad vet jag?
Till detta matbordet!
Kort, smal, tjock eller lång..
4 kommentarer
Jag har alltid varit en liten person. Både smal och kort. De senaste åren har jag vägt cirka 46-48 kg, det har vart min normala vikt.
Förutom de senaste veckorna har jag aldrig sett mig som FÖR smal. Jag har ändå tyckt att jag har vart lagom smal och lagom lång. Okej, de där sista var ljug. Lagom lång har jag aldrig sett mig som.
Men i vilket fall som helst, förra årets nyårslöfte var att gå upp till 50 kg, men nu när jag har funderat på det såhär i efterhand var det nog mest för att jag skulle få slippa höra folks otroligt osmakliga kommentarer kring hur jag såg ut, inte för att jag själv misstrivdes med den kroppen som jag hade.
Efter min graviditet fick folk för sig att jag vägde så väldigt mycket mindre än innan, vilket inte stämde, snarare lite mer än innan.
Men i vilket fall som helst så kommenterar man inte andras kroppar med citat som dessa:
1. Du, det är nästan ingenting kvar av dig nu.
2. Du ser nästan anorektisk ut nu.
3. Ska du inte äta lite till, det behöver du.
4. Du äter väl ordentligt.
5. Nu kommer benranglet.
Vissa av dessa kommentarer är säkert i all välmening. Men man blir inte glad. Känner man att man är orolig för någons hälsa blir den knappast bättre av någon av kommentarerna ovan. Jag blir matt. Nu, när jag vart så jäkla dålig och gått ner i vikt pga det tycker man ju att folk borde ha vett nog att inte slänga ur sig vissa saker (speciellt om man vet att personen i kroppen inte alls trivs) men ändå berättar folk hur smal man blivit osv. Jag får lust att skrika "TACK FÖR PÅMINNELSEN, JAG HADE NÄSTAN GLÖMT ATT JAG LÄMNADE 10 PÅ SJUKHUSET"
När jag i 1 års tid kämpat för att gå upp i vikt och läkarna berättar att jag inte klarat av att göra det för att min kropp har varit FÖR sjuk för att kunna ta upp näringen i maten under flera års tid så får jag typ en klump i magen.. Tänk om alla dessa åsiktsmaskiner hade vetat det innan, hade de ändå fällt kommentarer angående mitt utseende och min kropp?
Kan inte alla bara få se ut hur man vill, utan att få höra det? Så länge man mår bra inuti kan väl inte resten spela någon roll?
Hemlängtan!
0 kommentarer
Den hemlängtan jag har nu är brutal! Hade ont i magen redan på julafton för att vi skulle åka tillbaka till Karlstad på juldagen. Hade velat stanna hemma väldigt mycket längre än så!
Jag är ju extremt hemmakär och de går inte många dagar utan att jag känner hemlängtan. Oftast en rätt mild sådan men ibland är det grövre än vanligt och jag skulle kunna ta första bästa flyg hem. Så känner jag nu!
Tyvärr går det inte eftersom jag ska till doktorn nästa vecka men annars hade jag tagit med mig Ilse och åkt hem.
Nästa vecka åker vi iaf hem! Längtar!
Hur kan man inte vilja bo där? 🙈☝🏼
Rea och ensamma dagar!
0 kommentarer
Idag har jag och Ilse ätit lunch på Ikea och gått en sväng på stan. Det egentliga ärendet ut mot bergvik var att lämna tillbaka kläder som jag köpt till Ilse till nyårsafton, som tyvärr var för stort. Men väl där ute så inser jag att påsen hängde kvar på dörren hemma så då fick de blir lunch på ikea istället.
På eftermiddagen traskade vi ner på stan för att lämna tillbaka istället och efter det gick jag in på den butiken jag sett jackan på, för att se om den fanns kvar. Och de gjorde den och den var nu nedsatt till 50%. Så efter en övervägningen med plånkan så slog jag till. Väldigt trevligt med en ny jacka, såhär efter 9 år. Välbehövligt!
Nu har precis lillsnäckan somnat och jag kollar tv.. Somsagt så sover ju inte Vilse på dagarna nu för tiden men är man ute och går med vagnen runt 16-tiden däckar hon direkt, och det hände ju idag såklart. Så min lugna kväll
i soffan blev inte så lugn! Hehe..
Idag har det kommit snö här i Värmland men jag hoppas på att det kommer mer inatt så vi kan ta en tur med lillens nya madrass imorgon! Vi har 2 dagar till att fördriva på bästa sätt utan pappan i familjen!
På fredag nästa vecka är det dags för slutsamråd (kallades tydligen inte slutbesiktning) och efter det får vi förhoppningsvis flytta in. Dock är det ju fredagen den trettonde så man ska aldrig vara så säker..
Heja pappa!
0 kommentarer
Hur gullig är den där lilla ungen som varje match tar fram sin matchtröja och skriker heja pappa!? Här skulle hon bestämt packa ner sin matchtröja i sin otroligt snygga gympapåse och det går liksom inte att få henne att packa ner den i min väska om hon har bestämt sig för att lägga den i sin.
Älskade lilla flicka, vad ska det bli av dig?
God morgon!
1 kommentarer
Min morgon har börjat med att torka kiss och kollat på pippi. Trevlig start på dagen!
Igår var vi på badhuset, min lilla familj och jag. Jag har alltid trott att normalt fungerande vuxna människor hade vett nog att inte totalt stirra ut någon som inte precis ser ut som man bör. Men oj så fel jag hade! Innan jag åkte på badet tänkte jag att småbarn kommer ju titta på mig och tycka att jag ser helknasig ut, det skulle jag inte bry mig om för fem öre.. Men inte en enda unge i barnpoolen la märke till min gråa accessoar på magen. Men deras föräldrar däremot, jösses vad dom stirrade på mig. Som om jag vore från en annan planet.
En morsa i barnpoolen fick jag seriöst lust att ge en snyting. När jag gick från bubbelpoolen till barnpoolen så började hon ju stirra redan när jag klev upp från bubbelpoolen, sen följde hennes ögon mig heeeela vägen till barnpoolen. Ni vet, hon trodde ju såklart att hon tittade i smyg men det var verkligen såå mycket "o-i-smyg" det kunde bli. Och sen, så fort jag tittade åt hennes håll flyttades hennes blick supersnabbt.
Såklart blir jag inte ledsen, jag är inte sån. Och jag kommer inte ha baddräkt nästa gång jag badar, men jag trodde verkligen INTE att vuxna människor gjorde så.
Så du, storsmygaren i barnpoolen. Om du läser detta. Skämmes på dig! Lär inte din dotter att det är okej att stirra ut någon bara för att den inte ser ut precis som du.
Det går fort när man har roligt!
2 kommentarer
När jag kikar igenom gamla bilder så inser jag ju att jag och S har hunnit med en del ändå. Så många lägenheter, 4 olika städer (5 om man räknar med säsongen i Sundsvall), barn, giftemål, husbygge osv! Mycket roligt har vi hunnit med!!
Vår säsong i Usa, erbjöd inte mycket mer än hockey. Två rädda ungdomar som i princip inte lämnade lägenheten på 6 månader.
Vår fiiina lägenhet i Växjö!
Dom där rosa skorna måste jag leta fram genast!
Nyårsafton!
2 kommentarer
Gårdagen började med att jag fick sovmorgon, Ä-N-T-L-I-G-E-N-! Dock är jag ju ingen sjusovare så vid 8.30 vaknade jag ungefär samtidigt som Sebbe och Ilse drog iväg och handlade ingredienser till såserna jag skulle göra. Både rödvinssåen (enligt de andra) och bean blev goda. Rödvinssåsen gillade jag inte men bearnesen blev ju bara grym. Den bästa jag någonson gjort!
När rödvinssåsen var färdig for vi en sväng till mariebergsskogen där Ilse och Sebbe åkte skridskor. Så gulligt att se henne stappla omkring, som bambi på hal is! Hon har inget vidare tålamod till att åka skridskor, efter cirka 10-15 minuter är hos less och vill göra något annat. När Ilse låg i min mage var han kaxig som tusan och sa till folk att hans unge minsann skulle kunna översteg som senast vid 2-års ålder.
Nja, vi är inte riktigt där ännu!
Men något nöjd över den nya hjälmen och de nya handskarna som morfar fixat!
De sista timmarna av 2016 spenderade vi med våra småländska och värmländska vänner hemma hos familjen Johansson. Mycket trevlig kväll med grymt sällskap, GOD MAT och roliga lekar.
Ilse ville absolut inte somna så när vi ätit tog vi en tur med bilen och då däckade hon ganska snabbt. Sov någon timme och vaknade stax efter tolvslaget och var vaken resten av kvällen. Runt 02.30 somnade vi alla 3 gott i vår säng.
Hur trevligt hade Sara dukat?
Våra älskade trollungar som inte ville missa tolvslaget! Men vem vill det egentligen? =)
Våra faaantastiska vänner, som gör karlstad till en än rätt trevligt plats att bo på!
Glassbomb med hallon och choklad till efterrätt!
En fundering.
1 kommentarer
Är vårt samhälle, år 2017 gjort för att vara hemma med sina kids längre än ca 1,5 år?
Jag bara undrar. Vad tror ni?