Sundsvall!

Gabriella Toresson / 12 November, 2017 kl 21:06 / Allmänt
0 kommentarer


Känns ändå väldigt fint att vara hemma! Såklart super mega trist att Sebbe aldrig kan få dela saker med oss men han fick iallfall vara hemma med oss några dagar. Självklart går det ingen nöd på oss då vi ändå är ganska vana att vara utan honom men det är trist ändå. 
Men om vi trivs bra i vårt hus alltså. Så bra! Jag trodde jag skulle vara rädd att sova här hemma själv men de gick ju fint. Vi sov ju själva i somras men då var de ju inte kolsvart ute. 
Vi har inte gjort mycket alls här hemma mer än att hänga med våra nära och kära. Väldigt trevligt! 

(null)

Vi längtar efter vår kille hemma i Karlstad ♥️


Åker "hem"!

Gabriella Toresson / 08 November, 2017 kl 11:43 / Allmänt
1 kommentarer


Idag reser vi hem till Sundsvall! Egentligen har jag verkligen inte någon hemlängtan alls (skönt) men Sebbe är ledig i tre dagar så han ville hem. Sen åker de på roadtrip nästa vecka och blir borta måndag-fredag så då kan jag och Ilse lika gärna stanna hemma så slipper vi sitta i Karlstad.
Även om det ofta känns som att jag har mer här än hemma i Sundsvall är det ju alltid hemma. Men jag är säker på att jag kommer längta tillbaka hit till Karlstad när vi är i Sundsvall. Det är en befriande känsla att inte ha hemlängtan, som jag alltid har haft. Samtidigt är det lite oroväckande tycker jag, tänk så jag inte alls känner för att flytta härifrån den dagen vi kommer måsta göra det? Karlstad känns verkligen också hemma!
Tur det åtminstonde är 1,5 år kvar tills vi kommer flytta härifrån :) 
 
Jag sitter och äter nudlar just precis nu och väntar på att Ilse och Sebbe ska komma. Vilse är på föris och Sebbe tränar. Förhoppningsvis är Ilse liiiiite tröttare efter 3 timmar på föris än 3 timmar hemma med mig så har vi tur kanske vi kan få henne att somna i bilen. De senaste gångerna vi åkt har hon vart vaken precis heeeela vägen och det är ju inte roligt för henne. 
Har packat en rejäl matsäck så hon ska hålla sig nöjd! 
 
Det ska bli roligt att komma hem till huset och fixa lite! Vi kommer aldrig få klart där hemma! 
 
 

Fredag!

Gabriella Toresson / 03 November, 2017 kl 17:53 / Allmänt
0 kommentarer


Äntligen fredag, säger jag efter att ha jobbat två dagar den här veckan. Haha!
Fredag är ju alltid fredag. Och även om vi aldrig har en ledig helg att se framemot är det alltid mysigt med idol och något gott att snaska på. Tanken av fredag är ju mysig. 
Ja, jag har jobbat lite i veckan, väldigt lite kids pga att magsjuka härjade på förskolan. Ber nästan till gud att jag slipper det. Vill helst inte spendera mer tid på sjukhuset än jag redan gör 🙈

Apropå sjukhus ska jag snart dit igen, på koloskopi. Alltid trevligt att få en kamera med tillhörande böjligt instrument uppkört i ändtarmen 😏 Nej, det är faktiskt inte alls speciellt roligt men det är ju nödvändigt och livsviktigt faktiskt. Så det är bara att gå dit och tänka att min rumpa är nog rätt gullig jämfört med andras 🙈  

Nu ska jag och Vilse mysa vidare här framför lotta. Vi ska snart se sebbes match! Härlig fredagskväll. Vi myser med gurka, morot, dipp och skruvar. Ilse kallar det för "dipp och sås" haha.. 

(null)

Trevlig fredag på er! 

Hårsnack!

Gabriella Toresson / 31 Oktober, 2017 kl 21:06 / Allmänt
3 kommentarer


Soo, som jag väntat på den här dagen! Imorse fick jag äntligen lite mer hår på huvudet och det är så skönt! 👍🏼 

Jag tycker att jag bevisat (mest för mig själv, kunde väl aldrig tro att jag var såhär stenhård 🤣) att jag är väldigt obrydd av mig. Senaste året har väl handlat mer om att tackla motgångar än att vårda medgångar. Att vara SÅ sjuk, genomgå en sån operation, få en minst sagt speciell bajssituation och ändå känna att livet leker tycker jag är ganska tufft. Men sen 6 månader tillbaka ungefär har håret gått av och gått av hela tiden. Jag har försökt med mina zinktabletter och speciella hårprodukter men jag tycker att resultatet av de båda vart sådär. 
Jag skulle väl aldrig kunnat tro att jag lätt skulle kunna leva livet med påse på magen men att vara tunnhårig skulle vara så fruktansvärt. 
Såklart, hade jag inte haft det ena hade jag förmodligen inte haft de andra. Och utan påse på magen hade jag kanske inte brytt mig så mycket om andra yttre faktorer. Men nu har jag gjort det och det är verkligen inte roligt. Håret har faktiskt betytt mer för mig än jag förstått innan. Och det är faktiskt inte "bara hår" det är så mycket mer än så. 
Sen förstår jag om folk tänker så. Det är liksom lite hår jämfört med att få leva. Men jag tror de är svårt att sätta sig in i detta om man inte själv vart med om det!

(null)

Titt va trevligt. Kommer aldrig sluta med detta! 



Bråk, skrik och grin!

Gabriella Toresson / 26 Oktober, 2017 kl 19:45 / Allmänt
1 kommentarer


Min avkomma försöker helt klart knäcka mig. Alltså hon är så arg hela tiden. Hon skriker åt mig, säger emot, slåss, knuffas och har svar på tal precis jämt. Jag är helt slut! 😅 Såklart är hon snäll och sjukt rolig mellan varven men våra bråk avlöser varandra! Så tröttsamt. 
Sebbe gör ju i princip alltid som hon vill så det är lättare för honom. 

Vi har precis haft besök. Alltid trevligt med främmande! Bra med kompisar till Ilse men minst lika skönt för mig att ha någon/några att surra skit med några timmar. 
Nu ligger jag på soffan och kollar hockey och ilse ligger och snarkar bredvid mig. Hon somnade efter 4 minuter av matchen så hon var rejält trött. Men hon vaknade tidigt imorse så jag förstår henne! Börjar själv bli lite trött faktiskt 😅

Nu ska jag återgå till matchtittandet då period nummer 2 börjar. 

Snart en ruinerad ensamvarg!

Gabriella Toresson / 25 Oktober, 2017 kl 23:01 / Allmänt
1 kommentarer


Wei! Håret är nu beställt så på tisdag blir de nog bra igen! Om än ruinerad.. 

Dagen har gått i ett ungefär. Hämtade Ilse på föris, åkte hem och åt lunch sen skjutsade vi bea till tåget. Sebbe är borta så jag och ilse åkte på "tjejmys" som hon kallar det. Vi åkte alltså och fikade. Sen hem, fixade middag till lillen och fick i henne det. Sen åkte vi och handlade och sen hem för kvällsfika och läggdags. Nu har jag landat i ett riktigt varmt badkar. Ääälskar att bada. De är det första jag gör när jag får tid över. Det är verkligen min egentid 👌🏼 
De senaste veckorna och de kommande är verkligen inte lätta veckor. Sebbe o co är borta väldigt mycket, typ varannan dag känns de som. Så jag och vilse sitter fast i varandra alla veckans timmar förutom de 8-9 timmar hon är på föris. Intensivt. 

Jag har absolut inga problem att vara ensam hemma. Jag tycker det är väldigt skönt när Sebbe är borta (får man säga det?), i lagom dos såklart. Jag behöver liksom min egna tid och lite tysthet 🙈 Jag skulle nog kunna lägga mig under kategorin ensamvarg. Men det är såklart en himla tur! 
Nu ska jag kliva upp och bära in ilse till vår säng och sen sova! 



Hairtalk!!

Gabriella Toresson / 25 Oktober, 2017 kl 10:31 / Allmänt
0 kommentarer


Nu ska jag strax ta och åka till frisören. Äntligen ska jag sätta in löshår i det här fruktansvärda håret. 
Sa till Sebbe igår att en påse på magen är ju som en piss i Mississippi jämför med mitt hår alltså. Trodde inte att jag skulle kännas så här eftersom jag är ganska obrydd av mig. Men håret är tydligen helt klart viktigare än vad jag trodde. 

Iallafall ska jag åka dit för att se vilka färger jag ska ha och få det beställt. Sen ska jag hämta vilse på föris. Hon går mellan 9-12 tre (ofta 2) dagar i veckan. Oftast sitter jag i bilen utanför 11.15 och väntar och väntar på att få gå in och hämta henne. Jag är sämst. 
Men, jag tror hon gillar det i lagom mängd. Igår i bilen skrek hon "kör fortare mamma, jag vill till dasis" det är ju skönt för mig. När man ständigt vänder och vrider på saker man gör som morsa.. 

Nej, nu måste jag tagga! 
(null)

Snart är detta fruktansvärda ett minne blott! Mitt hår saknar min tjocktarm tror jag 😏

Bajsproverna förföljer mig!

Gabriella Toresson / 11 Oktober, 2017 kl 16:13 / Allmänt
0 kommentarer


Idag har vi vart hos doktorn, Ilse och jag. Hennes mage är skrämmande lik min så det ska vi kolla upp nu..
Har redan lämnat några blodprover men alla dom var normala så nu ska vi lämna ett avföringsprov för att utesluta alla inflammatoriska tarmsjukdomar. Det finns ju en viss ärftlighet i det. Väldigt ovanligt att så små barn som Ilse har det men jag tänker nu att dom får utesluta allt som går att utesluta. Så synd om henne när hon sitter på toaletten och grinar och har ont i magen. Känner igen mig själv så mycket i det så jag vill nästan gå sönder inuti! Hon var iallfall väldigt duktig hos doktorn. Lät honom göra alla undersökningar utan att hon sa emot en enda gång. Då blev man allt lite varm i hjärtat, när hon för det mesta nu för tiden bråkar med oss. 
 
 
 

Fear no darkness!

Gabriella Toresson / 29 September, 2017 kl 11:42 / Allmänt
4 kommentarer


Fredag. En väldigt grå sådan. Både vädret och humöret känns grått. Igår var ingen bra dag faktiskt. Ändtarmen som aldrig vill vara frisk jävlas igen. Blod och flera tömningar per dag, så nu står jag på kortison igen. Och det gör mig stressad. Jag kan ju inte hålla på med kortison hela tiden och en dålig ändtarm kan man ju inte ha kvar hur länge som helst. Efter en framtida operation är fler barn inte aktuellt och det är DE som gör mig stressad. Jag tycker att det är fruktansvärt att man när man är 25 år ska behöva känna stress över att man inom viss framtid kommer måsta genomgå en operation som gör att det inte är att rekomendera (om de ens går?) att skaffa barn efter det. Om den här satans ändtarmen bara hade hållt sig frisk hade jag inte behövt fundera på det här. 
 Jag önskar så mycket att allt bara kunde få vara bra nu! 
 
Sen har vi ju ett barn som vi är superglada för (såklart!!!), det är ett mer barn än många kanske någonsin får. Men om man ändå känner att man skulle vilja ha ett till så vill man ju. Då är ju "ni har ju iaf ett" en klen tröst. Sen vet jag ju såklart att vissa drömmer om att bara kunna få ett barn! Men jag kan ju inte jämföra mig med alla andra hela tiden.. 
 
Det är ju lite min grej att lyckas tänka att det alltid finns någon som har det värre och så är det ju såklart även här. Men nu skulle jag väldigt gärna ha fler barn och då måste jag väl ändå få vara lite ledsen eftersom att det verkar vara lite trixigt. Min läkare sa att de kanske inte går att bli gravid ändå, med  tanke på inflammationen i kroppen. Så hen menade på att det kanske inte spelar någon roll om jag genomgår en operation eller inte. 
I vilket fall som helst tycker jag det känns helt fruktansvärt att "min biologiska klocka" ska börja ticka redan nu. 
Jag tycker inte de ska vara så och det är inte såhär jag har framför mig att livet skulle bli...
 
Jag blir faktiskt himla ledsen när jag tänker på hur allt blev...
 
 

Inne i dimman!

Gabriella Toresson / 18 September, 2017 kl 18:15 / Allmänt
0 kommentarer


Redan, snart slutet på september? Jag räknar ibland bort dagar osv om det händer något roligt.. skulle tex kunna räkna bort den här veckan eftersom min mamma kommer på torsdag och när man har roligt går ju tiden väldigt fort 🙈 


Nåja, det händer inget vidare speciellt i våra liv för tillfället. Var hos doktorn förra veckan och kollade ändtarmen igen och den fick godkänt, men inte mer än så. Fick ny medicin som jag kör på nu. Inget mer kortison iallafall, skönt!  Det är ju inget vidare att fylla sin kropp med. Även om de såklart bara vart lokalbehandling.. 

Läkaren började prata om återkoppling men jag fattade helt ärligt 0,00 av vad han sa. Satt som ett fån där! Det är iallafall inget jag kan göra nu. Vi vill ju absolut ha fler barn (även om de verkar omöjligt) och då ska man ju avvakta alla operationer som görs i buken så länge som möjligt. Jag blev faktiskt väldigt kluven när jag vart på sjukhuset,1000 tankar som snurrar i mitt huvud just nu. Om de ändå bara fanns ett facit här i livet! 

Tröttheten består och det är nog bara att lära sig att leva med. Får tänka att det "bara" beror på 90 cm tarm fattigare, inflammation i kroppen samt medicinsmaskare. Somsagt så hade det ju kunnat berott på något mycket värre så jag är helt klart lyckligt lottad.
En annan stomiägare sa till mig att man får portionera ut energin till det som är viktigast här i livet. Sant, så sant! 

Sebbe och ilse är just iväg på affären och handlar kvällsfika. Mitt under middagen blev jag sjukt sugen på varma mackor. Vi äter ju näst intill aldrig bröd men idag är jag sjukt sugen på vitt bröd. Haha, i know whats coming.. 🙄😡🥊



Shyyy...

Gabriella Toresson / 10 Augusti, 2017 kl 22:56 / Allmänt
1 kommentarer


Jag kan inte hjälpa att jag inte kan knipa igen när jag tycker att folk är rötägg. Det kan ju såklart vara bra att vara en sådan som ofta vågar står upp för folk osv. 

Men nu tycker jag att mina "taggar utåt" har tagit sig till en helt ny nivå. Jag kan läsa kommentarer och brinna upp typ.

Försvara mina nära och kära kommer jag alltid att göra, jämt och ständigt. Oavsett vilket fjantigt forum det är. Men nu börjar jag snäsa åt folk i bloggares kommentarsfält också. 
Varför kan folk inte bara vara snälla? (Jag är felfri, gör aaaaldrig något fel:) Tänk om jag skulle få så fruktansvärda kommentarer här som blondinbella får i sin blogg. Då skulle jag grina min till sömns varje kväll. Vad hon än gör så gör hon fel stackarn. 
Är det bara avundsjuka som gör att folk inte kan vara snälla? Eller har folk bara inte fått lära sig rätt och fel? 


ja men jo, jag har lite att göra. Det är tur man alltid kan underhålla sig med

Nått. 


Målat igen..

Gabriella Toresson / 09 Augusti, 2017 kl 22:09 / Allmänt
0 kommentarer


Idag lämnade Sebbe oss för några dagar i Strömstad innan jag och Ilse kommer efter. Det ska (redan, känns som säsongen tog slut igår!!) spela sina första träningsmatcher i veckan och sedan ska vi bara hänga i Strömstad under helgen. De tidigare åren vi bott här har vi vart där också och förra året klämde jag Vilses finger i en toadörr, får rysningar när jag tänker på det. Jag kommer springades ut till Sebbe och grinar, helt allvarligt trodde jag att jag hade mosat hennes pekfinger. Tur de fanns lagläkare på plats som kunde hjälpa till! 
 
Just nu håller jag på att måla om Ilses säng. Jag målade ju om hennes rum för några dagar sedan och tyckte inte riktigt att sängen passade in så jag bestämde mig för att måla om den. Stövlade in på stuvbutiken idag med Ilses docksäng i högerhanden och Ilse på vänstra höften för att få exakt samma färg på hennes säng som på hennes docksäng. Just nu ser det väldigt bra ut, får väl se hur det ser ut imorgon i dagsljuset. Jag är ju en sån som bara målar där det syns. Jag målar alltså inte baksidan osv, känns lite överkurs tycker jag! 
 
Återkommer med resultat. Nu bör färgen ha torkat så jag kan nog bädda nu...
 
 
 
 

Förevigt arbetssökande.

Gabriella Toresson / 08 Augusti, 2017 kl 22:30 / Allmänt
7 kommentarer


Nu är jag smått irrad på att dom som gått en 3-årig klipp och klistra utbildning på gymnasiet ska komma före mig när de gäller jobb på förskola. Jag anmälde mig till vikariepoolen till förskola här i Karlstad (NÅTT måste jag ju göra) men jag hade inte det som krävdes. Hade jag vart barnskötare (dvs gått bf) så hade jag fått vart med, men inte nu. 

Det betyder alltså att SEBBE skulle få ett jobb på förskola före mig. Förstår ju absolut att de vill ha utbildade människor till sånna jobb men ärligt. Vad har bf med saken att göra? Här kan jag ju faktiskt tycka att de borde gå lite på erfarenhet, om det "bara" är barnskötarutbildning som behövs. Suck... 


Höstterminen 2017!

Gabriella Toresson / 08 Augusti, 2017 kl 10:51 / Allmänt
1 kommentarer


Om en vecka är det tanken att Ilse ska börja föris igen. Det är blandade känslor från min sida faktiskt. Det känns bra för att jag vet att hon gillar det, hon har pratat om sitt "dasis" och sina fröknar hela sommaren men å andra sidan känns det dåligt pga att jag inte har någon sysselsättning.
 
I våras hade jag dåligt samvete varje gång jag lämnade henne där men då, kan jag se såhär i efterhand behövde jag ju en dagisplats. Dels var jag ju sjukskriven och så behövde jag verkligen tid för att min kropp skulle kunna återhämta sig ordentligt. Det är egentligen först nu jag verkligen känner igen min kropp och mig själv igen. 
Därför känns det lite fånigt att lämna henne på dagis ca 3 dagar i veckan. Även fast jag vet att hon gillar det, trivs, utvecklas och mår bra av det så känns det ändå inte 100% bra ifrån mitt håll. Menmen, vi får se. Hon var ju inte där överdrivet mycket i våras så det blir väl ungefär samma nu. Cirka 9 timmar i veckan typ. 
 
Men nått jag inte tänkt på tidigare är att hon nu omfattas av "allmän förskola". Tycker det är märkligt det där. Om jag förstått det rätt kommer Ilse gå på föris helt gratis from nu. Jag fattar verkligen inte varför barn (som uppnått en viss ålder) med föräldrar som går hemma ska ha sina barn GRATIS på förskola? Jag menar, det är ju ingen som tvingar en att ha kidsen på föris om man själv är hemma liksom.. 
Finns säkert någon bra förklaring som jag bara inte kan se..
Kan någon förklara det för moi?
 
 

Soffhäng och trollvandring!

Gabriella Toresson / 08 Augusti, 2017 kl 10:38 / Allmänt
0 kommentarer


Vilken seg tisdag än så länge. Jag och Ilse startade dagen med en powewalk, hon satt faktiskt stilla i vagnen hela vägen så jag kunde traska på i ganska raskt tempo. Nu ligger vi bara och slappar i soffan, man får ju så dåligt samvete de man bara hänger hemma men jag hoppas inte hon dör av det. Jag tror vi har det ganska mysigt faktiskt, jag vet ju att jag tycker det men om hon gör det vet jag ju inte, hon kanske tycker jag är världens sämsta morsa. Hehe.. 
 
Eventuellt ska vi snart sticka till mariebergsskogen och leka lite. Vi var där igår med och där är ju så trevligt, djur, lekpark, badstrand, trollvandring etc. Ska köpa biljetter till trollvandringen någon dag hade jag tänkt också. Den är ifrån 3 år men det struntar jag i tror jag, hon älskar ju sånt och är inte ett dugg rädd. Tror hon skulle gilla det väldigt mycket! Kanske tar det någon dag när Sebbe kan följa med, det är ju roligt om han också kan få vara med på någonting. 
 
 

Snart har 8 veckor gått!

Gabriella Toresson / 03 Augusti, 2017 kl 22:25 / Allmänt
0 kommentarer


SNAAAAART har åtta veckor gått sen jag har hos doktorn sist. Åtta veckor av kortisonanvändning är snart förbi. Skönt, har räknat ner. De sista veckorna har jag känt mig svälld, främst i ansiktet. Kanske att jag inbillar mig, men det är känslan. Hoppas att jag ska slippa använda det mer nu. Andra omgången sedan i december, det är ju såklart ingen hit. Om jag fortfarande behöver medicin efter dessa åtta veckor hoppas jag på att klara mig på något lite mildare. 
 
Håret har börjat växa också, det är ju extremt asdålig kvalitet på det som är långt (kort) men jag ser i botten att nytt hår har börjat växa ut. Tråkigt nog tar det ju tyvärr några år innan det är ute. Hade ju fått så bra kvalle precis innan allting hände. Nu får jag vänta och vänta igen. Suck! Är så sugen på att sätta i hårförlägning, men det är ju så satans dyrt! 
Jag är ju bra på att tänka "det är ju bara hår etc" men jag tycker faktiskt inte att det är roligt. Jag tycker tyyyp att det är värre att ha tappat håret än att bli av med halva tarmsystemet. Och det trodde jag faktiskt inte om mig själv. 
 
Aja, bara att kämpa på och sluta gnälla för lite hår! 
 
Behöver absolut inte ha längre hår än sådär, men jag vill inte att det ska fattas hår i vissa partier när man plattar det!!! FÅR PANIK!
 

Torsdag!

Gabriella Toresson / 03 Augusti, 2017 kl 22:12 / Allmänt
0 kommentarer


Nu har jag varit flitig här hemma, har målat om både gästrummet och Ilses sovrum. Det blev väldigt bra, men de fattas ju saker. Men det får bli klart när det blir klart! Har köpt hem lite nya blommor också. Alla var döda när vi kom hem, så nu börjar vi komma i ordning här hemma igen. Trevligt!
 
Imorgon är det redan fredag. Vi tänkte egentligen åka till Göteborg i helgen då det är den enda lediga helgen Sebbe kommer ha på länge. Men tror vi hoppar det, vi ska till Strömstad nästa helg med laget så det blir så mycket bilåkande för Ilse. Plus att jag och Ilse kanske ska åka till Stockholm i slutet på augusti och träffa Iza och Linus. Sebbe åker till Italien och spelar matcher i flera dagar så då vill inte vi sitta här och rulla tummarna.
 
Imorgon vankas kräftskiva och det ska bli så smarrigt! Älskar kräftor. Hoppas min tunntarm pallar med det, har läst lite olika saker angående det. 
 
Första bowlingklotet har rullat för lillan. HUR galget gulligt är det med bowlingskor i storlek 22?
 

Ommålat och inte så ensamt..

Gabriella Toresson / 01 Augusti, 2017 kl 21:20 / Allmänt
0 kommentarer


2 dagar i Karlstad och det känns faktiskt förvånansvärt bra. Kan bero på att vi hållt oss sysselsatta dessa 2 dagar så vi har inte alls känt oss ensamma. 


Nej, men faktum är att Karlstad känns rätt så hemma nu efter 2 år. Väldigt glad att vi fick möjlighet att bo kvar här 2 år till! Bra jobbat Sebbe! ☺️ 

Sebbe är borta över natten så jag och Ilse har roat oss hela dagen. Först hängde vi i mariebergsskogen med Lisa sen hämtade vi en efterlängtad idol på dagis och sen fortsatte hänget hos Tollefsens. Vi åt sushi och som jag längtat efter sushin här i Karlstad. Toppklass! 


Efter middagen for jag och ilse snabbt till Bergvik för att köpa en pulsklockan till Sebbe och Alex som var nedsatt med 70(!!)% och sen for vi snabbt på Ikea och köpte 2 lampor till vårt sovrum. 
Fick en knäpp igår och for och köpte färg dit in och målade om. Blev riktigt bra. Hann sätta upp sänghimmeln som jag köpte på ellos för typ 6 månader sen också. Vet inte riktigt hur jag tkr att de blev faktiskt. Så fint överallt men kanske inte i mitt sovrum.. får känna efter lite. Skönt att sovrummet är ommålat iaf, nu är de bara gästrummet och ilses rum som ska målas om. Det som är drygt med de rummen är att man måste flytta ut garderober för att komma åt. Känns lite drygt att kånka på.. 

En annan dag helt enkelt :) 


Tapeten innan, inte så rolig 👆🏼


En stycke mage..

Gabriella Toresson / 27 Juli, 2017 kl 21:32 / Allmänt
4 kommentarer


Jag kollade igenom sebbes bilder i telefonen häromdagen och snubblade över några bilder han knäppt när jag låg på sjukan. En film också som jag lagt upp på insta, men då kunde man bara lägga ut en som varade i 10 sekunder så av vad jag minns har jag inte sett mer än så. 


Fullständigt fruktansvärt. 

När jag såg bilden när jag ligger helt utslagen med benen så långt uppdragna mot magen de gick för att den gjorde så fruktansvärt ont, blev jag nästan lite tårig. Sebbe frågade när jag såg bilden om jag blev ledsen och jag fick fram "ja, jag blir faktiskt lite ledsen" jag blev ledsen för att jag såg så fruktansvärt uppgiven ut. Som om jag hade gett upp. Dom där 24 timmarna som jag var HELT övertygad om att Ilse skulle få växa upp utan sin mamma är dom mest fruktansvärda jag någonsin upplevt. När jag ringde min syster smått hysterisk och grinade och sa 
-ilse kommer bli utan mamma Iza, jag lovar att nu har jag cancer. (detta var alltså när dom på infektion hade konstaterat att allt mitt bajs var "friskt" alltså inga bakterier i det. Som alla först trodde) 

När jag sedan 24 extremt långa timmar efter fick veta att min tjocktarm "bara" vara helt förstörd kändes de såklart som en befrielse. Även om de 2 efterföljande veckorna skulle bli lika jobbiga. Dock mer fysiskt än psykiskt. Jag visste ju att om de slutade med operation eller ej så var det ju i vilket fall som helst som en miljonvinst. 

Att vara helt övertygad om att ens 2-åring ska bli utan sin morsa är vidrigt, inte något jag önskar någon! 

Men i vilket fall som helst så knyter det sig ofta i min mage när jag ser hur jag själv såg ut och när jag tänker tillbaka på hur mycket jag lidigt över denna förbannade mage. De fem sista veckorna med tjocktarm är såklart nått utöver de vanliga, men även de 10 åren innan har ju vart fruktansvärda. 

I början när jag och Sebbe blev tillsammans och jag jobbade på Trudes, var jag ofta sjuk. Jag förstår verkligen om mina dåvarande kollegor tänkte "men herregud, är hon hemma igen nu. Hon kostar bara pengar" men vaknar man innan väckarklockan av att magen knyter sig och man får springa på toan 5-10 ggr innan ett arbetspass börjar ÄR man inte i skick för att stå och klippa hår. Ingen som inte haft samma sjukdom kan förstå hur ont magen gör. 
Och så ofta jag fått höra när jag valt att avstå saker "men du måste byta fokus, det är bara mentalt" så blir man ju en aning bitter. Även om jag somsagt förstår att en människa som har en frisk tarm inte kan sätta sig in i situationen. 

Att ständigt MÅSTA veta vart närmaste toalett är är psykiskt jobbigt och stressande. 

Förra året innan vår utlandssemester var jag inte förväntasfull och glad innan. Jag var bara stressad över bussresan från flygplatsen till hotellet. Så stressad betalade 900kr för att få välja plats på flyget (närmaste toan såklart) att jag tvingade Sebbe ringa resebolaget och fråga om de fanns toalett på bussen. Och när dom sa nej, då fick jag knata in på flygplatstoaletten på Rhodos och ta på en av Ilses blöjor. Ja, ni hör ju. Helt jävla stört!!! Naturligtvis fick jag göra samma sak när vi skulle in till Rhodos stad och när vi skulle tillbaka till flygplatsen och hem igen. 
Det är säkert något jag skulle ha kunna skrattat åt då, de är ju sån jag är. Men nu blir jag fan ledsen över hur jag låtit min mage styrt över mitt liv. 

Aldrig mer säger jag om det! 🙅🏼👊🏼


Kvinnor ändå!

Gabriella Toresson / 26 Juli, 2017 kl 13:17 / Allmänt
0 kommentarer


Jag brukar inte läsa ladydahmers blogg. Vi tycker inte samma saker. Men idag när jag skulle skriva ett inlägg här finns hon ju på blogg's startsida och då gled jag in på ett inlägg hon skrivit! Det här inlägget hon skrev är så mitt i prick! Jag skickade länken till Sebbe och skrev att han skulle läsa igenom vartenda ord. Tillbaka fick jag "Jag kan sätta handen på hjärtat och säga att jag känner igen mig och det är väldigt hemskt måste jag säga!"



KLICKA HÄR!

Bör läsas av samtliga. Någon mer som relaterar? Jag är lycklig lottat som har en Karl som är världens snällaste . Han  förstår, OM jag förklarar. Han gör saker OM jag ber han. Men ibland är det bara så drygt att behöva säga "tvättmaskinen har pipit i 1 timme nu, den är klar" 


OBS. Älskar min man 😂


Tidigare inlägg