Första maj!
0 kommentarer
Sen jag blev inskriven hos barnmorskan har jag väntat på kallelse till specialistmödravården. Jag har (till99.9%) vetat att det är barnmorskan som ska skicka remiss dit. Sist jag var hos henne frågade jag om jag skulle dit någonting, då svarade hon att det var tarmläkarna som skulle skicka remiss dit om de ansåg att det behövdes. Så jag antog att det inte behövdes eftersom jag haft ganska tät kontakt med "min" läkare och han inte har nämt något om det.
Igår skrev iaf en tjej till mig som är i typ samma sits som mig. Gravid, utan tarm med ulcerös kolit i botten och frågade om jag vart på specialistmödravården ännu. Då svarade jag nej. De visade sig iaf att det absolut är barnmorskan som ska skicka remiss
dit redan när man skrivs in, vilket jag gjorde typ vecka 8.
Jag ringde specialistmödravården och de visade sig iaf att det absolut är barnmorskan som ska skicka remiss dit redan när man skrivs in, vilket jag gjorde typ vecka 8. Dom sa att jag redan i vecka 22 skulle vart där på flödeskontroll, de kollar flödet i navelsträngen om jag fattat rätt.
Vi med dessa sjukdomar har en ökad risk för en del grejer under en graviditet som såklart måste hållas koll på. Självklart började jag googla och det ska man ju ALDRIG göra. Så igår var jag lite småless på att man tydligen alltid måste vara om sig
och kring sig för att det ska bli rätt. Kan man bara inte förvänta sig att de som jobbar med viktiga saker har liteeee koll?
Absolut, alla kan ju absolut göra fel och det KANSKE inte är hela världen, men OM det nu skulle vara något som är lite tokigt, hur skulle jag känna då?!
Aja, jag ringde iaf och lämnade ett meddelande till min bm för att hon skulle skicka en remiss så snart som möjligt. Vi får väl se :)
Första maj idag! Helt galet. Men härligt. Träden börjar bli gröna nu och det är ju en ljuvlig tid vi har framför oss. Ilse och Sebbe sover fortfarande men de borde väl vakna snart. Klockan närmar sig 9.30! Skönt för vilse att sova ut lite :)
Foglossning
0 kommentarer
Alltså. När ilse var nyfödd var min syster gravid. Vi var hos henne i Stockholm och vi gick på stan. Hon klagade över foglossning men jag trodde typ inte att hon hade så ont?! Jag trodde helt seriöst att alla sol hade foglossning överdrev en smula. Tills nu. 2 nätter i rad har jag vart vaken och grinat och tyckt så sjukt synd om mig själv 🙈 inatt vaknade jag första gången vid ett och höll på att gå av av smärta. 3 gånger mellan 1-7 har har vart uppe och värmt en rispåse (vi har ingen Micro så det är inte gjort på 1 minut) och då har de lindrat litegrann iaf. Hur jag än ligger med kuddar, mage och ben BRINNER min svank och mina höfter typ. Vid 02.00 inatt sa jag till Sebbe att vi måste åka till Karlstad idag (söndag) för jag behöver MIN säng. Men nu har vi kompromissat så vi åker imorgon (måndag) istället för tisdag. Vad händer med min kropp? Kommer det vara såhär i 14 veckor till? Det kommer jag knappt överleva känns det som. Det kommer jag ju såklart, men inatt ville jag ringa förlossningen och fråga när man kan plocka ut bebisen utan att den blir jättejättejätte dålig.
Alltså, jag har aldrig tyckt såhär synd om mig själv. 🙈
Sebbe satt och läste om detta och sa "ja, man har det för att bäckenet gör plats för att föda ut bebisen. Men du ska ju inte ens göra det. Fattar hon inte det?"
Nej precis lillo, du ska inte ut ur min vagina så sluta jiddra!!
Hola!
1 kommentarer
Vi är i Sundsvall och det är riktigt vårväder här hemma. Dock är det fortfarande enorma mängder snö menmen!
Sitter och lyssnar på en podd och jag tycker så megasynd om ena tjejen, Vanja för alla skitstövlar som finns. Många av er som läser här inne vet säkert vem det är men hon är iaf gravid och ska ha barn alldeles snart. Hon får SÅ mycket skit i sitt
kommentarsfält för att hon inte tycker att bebistiden är gullgull med rosa fluff samt att hon tycker att graviditeten inte är de roligaste att gå igenom. (Plus mycket mer)
Allt hon skriver tycker jag själv är mitt i prick. Hon skriver exakt så som jag känner.
Jag är inte ett fan av bebisar. Jag tycker inte det är (iaf inte var) mysigt alls med bebisar. Jag hade helst fött fram en 2-åring. Älskar att ha barn som är över två, det är fantastiskt! En bebis är liksom bara en..bebis? Nej, inte min grej.
Sen skriver hon det jobbiga i att vara gravid. Och jag FÖRSTÅR henne. Självklart vill jag och Sebbe naturligtvis bli 2-barnsföräldrar annars hade vi ju inte skaffat ett till barn. De förstår väl alla utan att jag måste skriva det?
Samma lika i hennes fall.
Men det hjälper inte för jag gillar ändå inte att vara gravid. Att min kropp ska förändras, att jag ska börja nissa (nysa+kissa). Det är inte min grej. Men för den sakens skull innebär ju inte det att jag inte tycker att vi är lyckligt lottade.
För jag vet hur många som så gärna hade velat byta med mig/oss. Men vi som känner som vi känner måste väl ändå få säga det utan att bli trampade på.
Nej. Jag ser inte framemot att få en bebis. Jag ser väldigt mycket framemot att ilse ska få ett syskon och att vi ska få två barn. Men jag hade gärna kunnat skippat bebistiden. Eller låtit Sebbe vart pappaledig det första året ☺️
Snart är vi där igen! ☝🏽
Att föda barn med kejsarsnitt.
2 kommentarer
Nu är det klappat och klart! I torsdag ringde "min" läkare och hade, efter en telefonkonferens (seriöst va!!) med specialisterna i Göteborg kommit fram till att ett kejsarsnitt borde göras såvida inte jag vägrade. Dom kan ju inte tvingas...
Såklart så skulle jag inte envisas om att föda vaginalt om så välutbildade personer inte tycker det är en bra idé.
Jag har enda sedan jag blev opererad sagt till Sebbe att nästa gång vi ska skaffa barn ska de göras med snitt. Det känns obehagligt att ta i så inåt skogen nu, de känns liksom som att tunntarmen skulle skjutas ut från min mage. Ingen trevlig tanke precis.
Men sen är det inget beslut som JAG vill ta. Det skulle vara mycket enklare för mig om en läkare sa att de var det som gällde. Så det var faktiskt en lättnad för mig när han ringde häromdagen.
Jag kan liksom känna att om de går år skogen med kejsarsnittet så är det inte pga att jag gjort det valet. Haha. Ja jag är en katastroftänkare!
Det ska nog gå bra. Men gissa hur mkt jag kommer böla när jag ska åka ifrån Ilse på dagen då bebisen ska komma. Kommer tycka så synd om henne när jag tänker tanken att när jag kommer hem igen kommer hennes värld bli helt annorlunda.. åh! Stackarn!
Att då barn i augusti..
2 kommentarer
Jag sitter här och funderar lite på den här bebisens ankomst. Hon är beräknad runt den 15 augusti. Men om de blir ett snitt så görs det ungefär en vecka innan beräknad födsel. Vi säger typ 7 augusti. Egentligen är det inte alls bra planerat att skaffa barn i augusti för oss. Jag har tänkt sen ilse föddes mitt i säsongen att nästa barn ska komma precis när säsongen tar slut så jag har lite hjälp av Sebbe. Nu kommer bebisen precis när hans säsong börjar istället. Inte alls bra faktiskt. Jag hoppas att jag ska få må bättre psykiskt efter att bebisen har kommit till oss den här gången. När Ilse hade kommit var jag ett nervvrak som varken kunde äta eller sova. Kanske berodde det på att hon bara skrek, jag kände mig ensam och visste varken ut eller in.
Men vi är såklart lyckligt lottade som har möjligheten att få ett till barn.
Men iallfall så känns det så väldigt mycket "större" om jag nu ska göra ett snitt. Man ska ju helst inte bära speciellt tungt efter ett kejsarsnitt på några veckor. Det blir ganska krångligt för mig att ratta allt utan hjälp. Nog för att jag vet att jag fixar det men det hade såklart var lättare om man kunde vara två. Jag har ju Ilse såklart så hon får helt enkelt hjälpa till. Haha.
Jag kom och tänka på det här för att jag brukar läsa en blogg varpå hon ska få barn och också är gift med en kille som spelar hockey. Hon skrev för en tid sedan att hon ville ha någon där efter förlossningen om pappan skulle behöva åka och spela match direkt. Då var det någon som hade kommenterat nått i stil med att han måste ha ett "slavkontrakt" om han verkligen måste åka och spela match direkt.
Och egentligen när man tänker på det så är det helt sjukt hur det funkar i den här "branchen". Men det är ju inget en annan reflekterar över speciellt mycket. Dom kan inte vara hemma med sina nyfödda barn och sina nyförlösta fruar hur mycket dom och vi än vill. Det är bara så.
Vi hade sån extrem lyx att Sebbe fick vara ledig från en bortamatch dagen efter att Ilse hade fötts. Vi och alla andra i laget tror jag blev chockade. Vi var "klara" på förlossningen runt 05.00 för de tog sån tid innan jag lyckades kissa och det måste man (iaf i växjö 2014) göra innan man får flytta ner till BB, så vi somnade kanske vid 06.00 på morgonen och Sebbes flyg skulle gå vid 14.00 och vi var helt säker på att han skulle behöva följa med. Lyckan när coachen sa att han fick stanna hemma (läs, på sjukhuset) och ta hand om familjen var total!
När en kompis till mig fick barn ringde hennes man till coachen och sa att de hade fått barn fick han svaret att han kunde ta ledigt från morgonvärmingen och så ses dom på samligen innan matchen istället.
Hårda bud.
Speciellt för oss nyförlösta, hormonfyllda mammor som förmodligen har så ont överallt att man vill grina.
Men de ska nog lösa sig!
När TRE SKA BLI FYRA!
3 kommentarer
Detta skrevs 15 december!
Man kan verkligen säga att fertillitetsläkaren gjorde sitt jobb. Och fort gick det! Knasigt, jag var förmodligen redan gravid när vi var där. Väldigt väldigt väääääldigt tidigt såklart. Om man kan säga att man är gravid så tidigt? I vilket fall som helst så var det nått på G i min mage då och jag undrar om läkaren såg det när hon var där och grävde med ultraljudet?
Hon ringde en vecka efter jag vart där, jag var och tränade så sebbe svarade. Hon sa "ring när hon haft mens, om hon inte redan är gravid förstås" och hade låtit lite lurig tyckte Sebbe.
Nåja, mensen hade vart sen några dagar. Med hjälp av natural cycles-appen har jag ju haft stenkoll. Hade dock inte mätt min temp på hela månaden så tänkte att den inte riktigt stämde. Men jag hade haft ont i lökarna och känt mig lite småsnurrig. Jag tänkte att om jag kissar på en sticka och det är negativt då lider jag av en allvarlig sjukdom. Jag kom hem, sebbe var och handlade. Jag kissade på en sticka och det blev 2 knallröda streck på stört. Jag blev sjuuukt nervös. Kommer jag verkligen digga nr 2 lika mycket som jag diggar Ilse? Kommer jag fixa att ha 2 barn? Jag ringde Iza och sa på engelska eftersom Ilse och våran grannflicka var här hemma och lekte "i'm pregnant" haha.. hon sa "jag har känt det på mig". Till saken hör att hon frågat mig varje dag en hel vecka om jag fått mens. Hon har något form av sjätte sinne.
När Sebbe kom hem sa jag till Ilse att hon skulle ge stickan till Sebbe. Han blev lite chockad men väldigt glad. Tror det kom lite tårar. Jag är som vanligt en katastroftänkare som funderar på om jag verkligen kommer kunna älska en till liten person. Men det hoppas jag! Ilse kommer bli väldigt glad när hon får veta att hon ska få ett syskon!
Första barnmoskebesöket!
0 kommentarer
Detta skrevs 28 december och har legat och väntat i utkast sedan dess..
Idag var hela familjen på första besöket hos barnmorskan. Jag vägde in på 45 kg. Precis 1 kilo mindre än vad jag vägde när jag hade ilse i magen när jag blev inskriven hos barnmorskan då.
Fick ett läkarbesök inbokat och blev även remiterad till specialistmödravården. Helt klart en annan upplevelse att vara gravid den här gången.
24/1
0 kommentarer
Idag går vi in i den berömda tolfte veckan. Jag firade med spinning och lite löpband! Jag har aldrig oroat mig för missfall så jag känner inte att de är väldigt skönt att gå in i vecka 12. Tvärtom tycker jag de känns fett jobbigt att vara gravid i 27 veckor till. Mitt tålamod är aå ruttet. Ilse prövar mig VARJE kväll när vi ska sova. Hon gör allt för att inte somna. Vänder, vrider, studsar osv. Om jag inte nattar henne i sängen är hon vaken utan problem tills vi går och lägger oss. De händer ofta men ibland är de väldigt skönt att få vara lite ensam på kvällskvisten.
Annars tycker jag att det rullar på. Har ont i min mage men tröttheten börjar bli bättre. Skönt det iaf. På fredag nästa vecka ska jag till min läkare och kolla varför jag har så sjukt ont i min vänstra sida (som jag haft i några månader men inte tagit
tag i) samt snacka lite förlossningsalternativ. För mig känns snitt som de allra bästa samtidigt som det är en operation i min mage som nog kommer få gott om operationer ändå. Men de skulle vara fint om läkaren sa direkt att snitt är de han rekommenderar.
Blir det upp till mig blir de genast så mycket svårare!
En bild taget precis idag. Vägde förresten 47 kilo idag på gymmet (med kläder) så de är ungefär 2 kilo upp på 12 veckor. Resan mot 20 har börjat... can’t wait!
Jag kom in!
2 kommentarer
Ja, helt sjukt! Jag kom in på sjuksköterskeprogrammet hemma i Sundsvall. Jag läste mejlet på fredagkväll och blev överlycklig och tackade ja till platsen direkt. Sen på kvällen kunde jag inte somna. Jag vände och vred mig hur länge som helst. Jag kollade min kalender och insåg hur tufft de skulle bli för mig ensam hemma i Sundsvall med Ilse. I bara februari har jag 3 läkarbesök inbokade. Och för att inte missa för mycket av skolan måste jag ju åka fram och tillbaka till Karlstad över de dagar jag måste vara där. Och de blir mer stress än roligt kände jag. Jag bestämde mig klockan 05.00 att de inte blir något. Jag vet att jag kommer bli sjuksköterska en dag men just nu passar de inte för oss.
Sjukt stolt över mig själv som kom in iallfall! 💪🏼
Snart börjar föris igen!
0 kommentarer
Snart börjar allvarligt här i familjen igen. Eller så mycket allvar är det väl egentligen inte. Vilse ska böra föris igen efter några veckors ledigt. Hon vill inte och det gör lite ont i min mage när hon säger det. Vi måste försöka ställa om hennes dygn, hon sover alltså till mellan 9.30-10.30 nu för tiden. De går ju inte på tisdag då hon måste vara för föris klockan 9.00 eftersom jag ska till doktorn. Hoppas hon inte blir allt för ledsen, hon brukar ju glatt studsa in där men hon brukar sällan säga att hon inte vill gå dit också, som hon har gjort nu.
Nu ska vi Alldeles strax kolla på hockey. Sebbe är hemma med oss då han har gjort sig illa. Trist.
torsdag!
0 kommentarer
Ilses faster lämnade oss för några dagar sedan.. Hon har vart här sedan vi kom tillbaka från Sundsvall.Hon åkte härifrån med min bilnyckel och hemnyckel. Bra där Bea :D
Vi har inte gjort mycket på det här jullovet eftersom Ilse och jag vart väldigt förkylda.
Sen vädret här gör ju att man blir en smula deprimerad alltså. Vi åkte från världens vinterland i Sundsvall och här är det bara regn, regn, regn och grått, grått och grått!
Vi gör inte så mycket på dagarna faktiskt. Vi degar, kollar tv, leker med dockor, bygger med lego osv. Jag är så trött på att leka barnlekar just nu faktiskt.
Trötthet från helvetet!
0 kommentarer
Man ska ju inte gnälla men alltså Fyfan va jag är trött alltså. Jag tar mig inte för någonting! Just nu gör det väl inte så mycket då ilse är så förkyld så vi kan liksom inte göra så mycket ändå,
Men den här tröttheten måste försvinna snarast! Vet ju att jag hade riktigt ruttna järnvärden med ilse, då var jag tvungen att äta två järntabletter per dag. Undrar om det är samma denna gång. Ska och lämna blodprov om cirka 2 veckor så då får vi väl
se! :)
3 år!
0 kommentarer
Idag är ilse 3 år! Helt galet Vad jag kämpade och hade kämpat i många timmar för exakt tre år sedan. Sebbe han var som vanligt på ishallen och drack kaffe i godan ro medans jag hade suttit i duschen med värkar sen 02.00 på natten.
Hon har fått sina paket på morgonkvisten, en docka, en dockvagn och lite andra småsaker. När hon såg kartongen på dockvagnen måste hon tyckt att den såg ut som en riktigt vagn för hon utbrister, väldigt besviket, "men jag vill inte ha någon lillasyster"
haha. Stackarn! Hon trodde hon hade fått en riktig vagn i födelsedagspresent, till en lillasyster hon inte vill ha 🤣Ni förstår ju vilken mardröm! Hon blev glad och nöjd när jag berättade att de var en dockvagn.
I eftermiddag väntar lite kalas här hemma med våra och ilses kompisar! ♥️
Öronmärkta pappamånader osv..
0 kommentarer
Jag skrev att jag skulle ta ut skilsmässa om de öronmärka pappadagarna ändrades från 3 månader till 5 månader. Tydligen får jag inte uttrycka min åsikt kring detta och tycka att det är helt orimligt pga att jag har haft lyxen/förmånen att kunna ha min unge hemma trots att mina föräldrardagar är slut.
Men, då är de ju tur att andra får det. Och att man kan läsa andras tankar och funderingar kring detta.
Det är en självklarthet att alla vill ha jämställdhet som tex, att kvinnor och män ska tjäna lika mycket pengar vid samma yrken osv, men de känns som ett klent försök att "tvinga" pappor att vara hemma eller kanske tvinga
mammor som verkligen vill vara hemma längre än 10(?) månader att börja jobba. Eller tvärtom såklart.
Ibland glider jag in på ladydahmers blogg och tycker jag hon (IBLAND!!!) skriver klockrena saker. Även de som skriver i hennes kommentarsfält tycker jag är 👍🏼
Det går lika fort varje gång..
0 kommentarer
Så var denna julen slut! Nu ska vi börja packa ihop oss och göra oss redo för hemfärd imorgon. Sebbe tar bilen tidigt på morgonen till Gävle och sen tar jag och Ilse tåget dit runt 14.00. Hon är sjukt peppad på tåg! Sebbe har ju match där så efter den åker vi tillsammans hem till Karlstad. Nu känns de faktiskt inte alls roligt att åka tillbaka dit. Vi har haft det så mysigt här hemma. Vi får hoppas att det kommer lite snö i Karlstad så vi får ha lite vinter och inte bara höst hela vintern. Inte roligt!
Julaftonen igår var toppen. Vi var 15 vuxna här hemma plus 5 barn. Full fart! :)
ImorSe skulle jag börja plocka ner alla julsaker eftersom vi åker, när jag kom till granen tog jag såklart en stol för att få ner ljusslingan. Stolen tippar och välter och jag in i granen. Först trodde jag att var brutalt med barr. Men de var ingenting
mot för vad de skulle bli när Sebbe vaknade. Han skulle försöka dra ut granen när den stod på mattan, men då välter hela skiten. Alltså de var så mycket barr överallt. 4 dammsugarpåsar tog det innan allt var borta! 😅
Nu är iallafall julen putsväck och vi är redo för vår nästa gång vi kommer hem. Trevligt :)
Giving people!
0 kommentarer
Man blir så ledsen när man varje gång man det att giving people uppdaterat sin status på facebook. Ytterligare en familj som inte kan köpa MAT (och julklappar) till sina barn på jullovet. Hur ska man kunna hjälpa alla?
Jag tror att väldigt många väljer att blunda för detta fruktansvärda. Man tror liksom inte att de finns i Sverige för att man inte reser speciellt långt utanför "sitt" område. Här finns inga ensamstående, låginkomsttagare, flyktingar osv. Barnfattigdomen
i Sverige finns och de är faktiskt ganska många barn i Sverige som bor under sånna "förhållanden" eller vad man ska säga.
Oj, vad jag önskar att alla som har möjlighet köper någon lite julklapp eller fixa en matkasse till familjer som behöver! Det är typ vår förbaskade plikt tycker jag!
Det närmar sig JUL!
0 kommentarer
Nu närmar sig julen med stormsteg. 12 dagar kvar. Helt sjukt va tiden springer iväg. Eftersom vi ska fira jul hemma hos oss så har jag börjat packa lite saker vi måste ha med oss. Vi har behövt köpa mer porslin och sånt eftersom vi inte alls hunnit samla på oss det hemma i Sundsvall.
Vi vill inte behöva stressa omkring och handla massa saker i sista minuten när vi är hemma så kort tid. Det kommer nog bli stressigt ändå, även om jag tycker att allt borde gå ganska snabbt. Iza säger att jag har en ganska naiv syn på julen iår, tydligen
tror jag att allt är gjort på en grisblink. Men mamma har tagit på sig all fisk och Iza köttbullarna. Alltså blir de lite småsaker kvar för oss. Haha! Julpynta, julgran, dukning, hämta bord och stolar så alla får plats också. Jisses. Tur jg är rätt
effektiv och när jag vill ha saker gjort så ska det hända på stört, så jag brukar vara rätt snabb!
Nåja, jag hoppas att jag har rätt och att vi inte alls kommer behöva känna stress. Det är ju de som alltid vart de tråkiga med våra jular. Att vi (iaf jag) känt att det bara är stressigt för att man måste hinna med att träffa alla. Iår kommer jag inte
lämna vårt hus! Haha!
Vi ska ut alldeles strax och fixa julklappar till de sista två. Vi är verkligen ute i god tid.
En hyllning till mig själv och många andra :-)
1 kommentarer
Nu ska jag hylla oss som har män som är borta mycket i sina arbeten! (Oavsett om man är säljare, läkare, idrottsman, materialförvaltare etc)
Fan va vi är grymma ändå! Jag tänker på så mycket jag och Ilse fått gjort själva som vi förmodligen hade haft hjälp med om vi bodde närmare hem. Jag tänker på sånna småsaker som att resa, flyttpacka, vara sjuka utan att få de minsta hjälp. Eftersom att just min karl ganska ofta är borta är de ju jag och ilse som får styra upp det mesta.
Mycket av dom sakerna som jag sa innan jag fick barn har absolut blivit tvärtom. Som tex när jag sa att Vilse absolut inte skulle synas i socialamedier. Lol.
Men en sak har jag faktiskt lyckats med till 100%, och det är att jag aldrig känner att jag inte kan ta med henne på saker. (-fertillitetsläkaren) Hon är verkligen med mig överallt. Till frisören, till läkaren, på bio, på banken. Ja, på det flesta ställen förutom när de ska gräva i min rumpa eller fiffi. Och de bästa av allt är att hon är så lätt att ta med. Och jag tror absolut att de är för att hon alltid har fått följa med mig för att vi inte oftast inte haft något val.
Jag lovade mig själv innan jag fick barn att jag inte skulle bli en sån som sa "Näe men de kan inte vi för vi har ju barn" och jag tycker verkligen inte att vi är sånna.
Förra året när jag var som allra mest sjuk, det är helt omöjligt att förstå hur jag ens kunde ta mig upp ur sängen. Men jag gjorde det och jag hade såååå dåligt samvete för att ilse fick välling till lunch när jag inte hade ork att laga riktigt mat till henne. Men inte ens då gnällde jag på att jag var helt sjukt slut eller bad Sebbe stanna hemma.
Fasen jag älskar att min unge har blivit en sån som kan hänga med mig. Som kan sitta på en läktare till 23.00 för att titta på hockey!
Att ha en karl som är borta 144 timmar på 2 veckor talar ändå sitt tydliga språk anser jag?
Shit va grymma vi är, alla ni med en karl som är borta lika mycket som min. Faktiskt riktigt stolt över mig själv när jag tänker på hur mycket jag och ilse fixar och trixar och har gått igenom helt på egen hand!
Tipp topp!
1 kommentarer
Äggreserverna var 👌🏼 Nästa steg är att spola äggledarna. Ska bli sådär skönt!
Fertilitetsmottagningen!
2 kommentarer
Okej. Skriver det här inlägget och spar det in utkast tills jag är säker på om jag verkligen vill dela detta med er. Jag är väldigt öppen av mig som ni vet men vissa saker tycker jag faktiskt är privat. Detta är en av dom sakerna. Men kanske kommer jag ändra mig som man kan göra. Det måste väl ändå vara det bästa här i livet, att man får ångra sig alltså?
Iallfall, vi har ju verkligen försökt få till ett litet syskon till Vilse (sorry pappa, men inte kom inte med storken) men det vill sig uppenbarligen inte alls. Vi har ju som bekant ett barn redan så jag får tro på det alla läkare sagt att det är
min kropp som inte vill sammarbeta. Eftersom att min läkare helt plötsligt börjat prata om "ett nästa steg" i min tarmhistoria har jag börjat känna mig stressad. Tänk så jag lyckas få ett barn till men ändå känner att jag vill ha ett till, men så
finns inte tiden? Mycket vill ju ha mer som man brukar säga.
Det skulle inte vara roligt. Hade kanske varit annorlunda jag varit till åren och den vanliga biologiska klockan börjat ticka. Nu är det en jäkla klocka som tickar på snabbare än snabbast pga av att den här kroppen varit väldigt väldigt sjuk. (Och
är faktiskt fortfarande i behov av ständig medicinering) suck..
Efter mycket funderande ringde jag fertilitetsmottagningen. Fick till svar att det måste gått minst 1 år innan man får hjälp om man är under 39 år.
Jag förklarade då min situation och att det inte gått 1 år men att jag inom något/några år kommer måsta genomgå ett operation som gör att man inte kan (eller iaf inte bli rekommenderad) att skaffa barn efter det. Då sa barnmorskan direkt att jag
skulle skicka in en remiss och att hon skulle skriva att vi direkt skulle få bli kallade till fertilitetsläkare och inte till en barnmorska som man i vanliga fall först blir kallad till. Skönt att jag inte ringde och behövde skämmas.
Jag skickade in remissen och tänkte att det kommer ta några månader innan vi blir kallade. Men så fick vi kallelsen för ett tag sedan och vi fick tid 4 december.
Det var 2 papper vi fick fylla i. Någon typ av hälsodeklaration, en för mig och en för Sebbe. Egentligen var de faktiskt 4 sidor då de var fram och baksida på båda.
Hur som helst så är jag förväntasfull och liiite rädd. Hade man helt hux flux blivit gravid så hade de ju liksom inte vart ngt man kunde fundera över. Nu funderar jag på allt in i minsta detalj. Det är ju heeemskt bekvämt och lättsamt med ett barn
samtidigt som jag absolut vill att hon ska ha syskon. Vad hade jag gjort utan mina liksom?
Iallfall så ska vi dit, måste dock försöka boka om tiden eftersom de krockar med sebbes träning. Har ingen aning om vad vi ska göra där första gången men får Sebbe låsa in sig på en toa och samla simmare i en burk då bryter jag ihop 🙈 Haha! Absolut
jättebra och viktigt SÅKLART men det känns helt sjukt att vi ska behöva gå igenom detta också!
Somsagt, jag får helt enkelt se om jag kommer dela detta med er. När ilse låg i min mage var jag som en tvärstängd bok. Men detta är ju något helt annorlunda och något som väldigt många faktiskt går igenom helt utan att man har någon aning om det.
