Gabriella Toresson /
10 Januari, 2017 kl 20:07 / Allmänt
2 kommentarer
Idag var dagen jag så länge väntat på. Jag har vart på återbesök hos läkaren som var med under operationen. Efter operationen berättade kirurgen att halva min tjocktarm såg ut som en tjock matta med polyper. Såklart googlar jag då på polyper och får såklart fram att det kan vara cancer.
Alltså, det finns nog ingenting jag är med livrädd för. När jag sen dagen efter pratade med läkaren som jag var hos idag, så frågade jag om den risken så sa hon att den risken var så minimal att det inte var något att oroa sig för. Risken var ungefär 0,001% sa hon.
Men såklart har jag inte riktigt kunna släppt det. Även fast läkaren sa att det absolut inte var något jag behövde fundera på så har det ändå inte gått att släppa helt och hållet. Så idag när jag satt i väntrummet på kirurgmottagningen så var jag så brutalt nervös. Men, ingen cancer och inga förstadier till cancer fanns de ett spår av. Ville nästan krama henne och säga tack när hon berättade det!
Läkarna hade ju gett mig diagnosen Ulcerös Kolit men läkarna och de som jobbade på labb var inte helt överrens. De som gjort analysen och kollat min tarm i mikroskop (stackars dom) ville säga att jag hade crohns medan läkarna på sjukhuset fortfarande vill säga att jag har Ulcerös kolit. Det är i princip samma sjukdom förutom att den ena sätter sig i tjocktarmen och den andra i tunntarmen. Det var ju "bara" min tjocktarm som var inflammerad och min mage betedde sig precis så som en mage med ulcerös kolit gör. Men, det spelade ingen roll sa läkaren.
Teoretiskt sätt (om det skulle vara crohns) så skulle jag kunna bli dålig igen. Men det är väääldigt teoretiskt sa läkaren och inte särskilt troligt. Hon sa att ofta i sånna här fall kan flera olika labb och flera olika personer behöva titta på samma tarm i mikroskop för att verkligen komma fram till vilken av dessa sjukdomar det är. Men nu tänker jag faktiskt göra som hon säger, jag tänker inte fundera på det. Min mage mår så sjukt bra nu och skulle det bli något med tunnisen i framtiden får man helt enkelt ta det då.
Det var ju inte bara att åka dit och få höra vad jag har för sjukdom i min mage. De skulle även kolla upp i ändtarmen för att kolla hur inflarmmationen där såg ut. Som jag skrivit innan så är ju den kvar och även den var ju svårt inflammerad. Den vill man helst inte operera bort för då kan man inte "koppla ihop" allting sen, om man skulle vilja det.
Men ja, den ska kollas upp en gång i halvåret till en början och sen med längre mellanrum. Det för att man helt enkelt ska hålla koll på inflammationen så att den inte utvecklas till något elakt. Mindre härligt att få rumpan kollad lite då och då, det är ingen vidare skön historia om jag säger så. När hon sa att allt såg bra ut kläckte jag ur mig "Men gud va trevligt" haha. Somsagt är det ju inget jag skulle rekommendera till någon. Att få ett instrument uppkört, men såklart väldigt bra att den kollas upp så man kan förhindra eventuella läskiga sjukdomar! Tummen upp för sjukvården och läkare som är villig att kolla upp i folks rumpor! Kan tänka mig att min ändå är rätt gullig jämfört med vissa andras :D
En bild från samma dag som Ilse blev magsjuk. Några dagar senare började mitt helvete! Snart har jag förhoppningsvis dom benen tillbaka!
