2 år till!

Gabriella Toresson / 18 Januari, 2017 kl 11:42 / Allmänt
0 kommentarer


✌🏼


-v-

Gabriella Toresson / 12 Januari, 2017 kl 10:04 / Allmänt
0 kommentarer


Dear kids,
 
Sometimes I wake up in the morning and I see that you’ve grown over night. Your face is more defined, your eyes look older. A part of me is excited and in awe; I know you have so much ahead of you. Another part is scared because time is racing and I can’t slow it down. I’m afraid that I haven’t always been awake and noticing, and that somehow I have slept through the magic of your growing. I wonder, have I enjoyed you enough? Have I given you what you needed? Is your heart still whole? Is your spirit unbroken?
 
I’m not always good at this. I’m not always as good as I want to be at being your mom. I want to be great; and sometimes I am, but sometimes I’m not.
 
Sometimes I get it, and sometimes I don’t.
 
Sometimes I do it right, and sometimes I completely miss it.
 
Everyday I make mistakes.
 
 
Sometimes I snap when I should be sensitive. Sometimes I lecture and give chores when what you needed was a hug. Sometimes I completely and utterly miss it. I know that I do. I mistake your pain for complaining or your sad heart for a bad attitude. I watch myself miss it, and later I grieve that I didn’t respond differently.
 
I miss it when I am tired, and you get my leftovers at the end of a long day. I wish that you didn’t, but sometimes you do.
 
I miss it when I am scared. I am scared of big things and little things. I really thought adults had it all figured out, but I am one now, and it turns out we don’t. Sometimes fear snatches my heart and I can’t seem to think of anything else. I forget to relax and to enjoy you. I forget to smile and to laugh. I’m working on that.
 
I miss it when I am lost. I’m struggling with my own demons and it has nothing to do with you. Sometimes it’s anxiety or it’s depression, but it’s never, ever your fault. I will keep striving for wholeness so that when you reach those obstacles I can help you do the same.
 
I know that it is easy to hang on to the negative things and forget all the positive, but I want to set the record straight. When I look at you I am SO. PROUD. When I look at you I see good. I see someone who is mighty. I wonder how I have been trusted with such a treasure. Your heart is pure and soft. You are gentle and kind, you are vivacious and fierce.
 
I am forever your biggest cheerleader and your greatest fan.
 
 
 
Please keep helping me to see you and to know you. Keep telling me when I hurt your feelings. Keep sharing with me your fears and your insecurities and we will figure it out together.
 
I’m okay with making mistakes, but I’m never okay with losing your heart. Your heart is what matters to me.
 
I hope that my weakness teaches you something. I hope that when you come upon your own brokenness, tiredness, fear, and confusion, that you will be okay with it. I pray that your imperfections won’t scare you as they have me. I pray that you won’t run from them, but that you’ll wrestle with them and you will keep showing up, saying sorry, and trying again.
 
We don’t always get it right and that’s okay.
 
We are all professional mistake makers, and you will make lots and lots of mistakes. You will make countless amounts of mistakes, just like I have, but not one could darken the light I see when I look at you. You are my treasure, you are my reason.
 
Even though life is racing by, sometimes we have a moment. Sometimes we can reach out, grab time, and hold it. The world stops, all is quiet, and we really see each other. In this moment when I glimpse the person you are and who you’re becoming, all I can think is…
 
Wow.
 
On this morning, where it seems you’ve grown overnight, I want to tell you that you are wonderful. You amaze me everyday – and as I watch you, you inspire me. You inspire me to pull out the greatness that’s inside me. In this family we will make mistakes, but we will keep doing it together and we will keep holding each other other tight.
 
It turns out I’m never, ever, going to be perfect, but I am always and forever yours, and I’m always and forever on your team. That I can promise you.
 
 
I love you.
 
Love,
 
Mama
 
Här nedan är en länk till hon som skrivit texten!
http://wonderoak.com/2017/01/09/dear-kids-when-im-not-good-at-this/

Onsdag!

Gabriella Toresson / 11 Januari, 2017 kl 21:15 / Allmänt
4 kommentarer


Snacka om att Värmland har bjudit på storm idag! Inte alls roligt och vi har inte varit ute en enda sekund idag, förutom då vi slängde soporna och höll på att blåsa bort. Eftersom vi åker till Sundsvall och FLYTTAR IN I VÅRT HUS tidigt på fredagmorgon så har vi idag tvättat och börjat packa lite smått.
 
Finns det någon mamma som inte har ständigt dåligt samvete gentemot sina barn? Varje dag har jag dåligt samvete för att Ilse inte alls får den stimulans hon behöver. Hon älskar ju att träffa andra barn men det har varit långt mellan gångerna den sista tiden. Ilse har verkligen fått lidit för att hennes mamma varit lite småsliten på sista tiden. Det har varit väldigt mycket Emil, Pippi och Madicken på tvn. Vi har alltid hängt på öppna förskolan 3 dagar i veckan men de var så längesen vi var där nu. Hade vi ändå bott hemma hade vi utan problem kunnat hälsa på folk varje dag. Men man har ju inte riktigt samma umgängeskrets här som vi har hemma.
En av anledningarna till att jag tycker att de känns bra att hon ska börja dagis är att hon ska få träffa barn som är i HENNES ålder. På öppna förskolorna är de äldsta barnen runt året, sen hon som är två. Alla andra går ju redan föris och barnen som har föräldralediga föräldrar (och är i ilses ålder) går ju också på föris. Hade jag haft kompisar med barn i Ilses ålder som vi kunde hänga med på dagarna hade hon inte behövt börja dagis. Då hade hon kunnat fått vara hemma med mig tills hon börjar skolan. Men det är ju inte riktigt så år 2017.
Tyvärr får vi ju inte ens bestämma själv vem som ska vara hemma ungefär. Men det är ju en annan historia. 
 
Jag och Ilse har haft brutalt tråkigt hela dagen fram till 16-tiden ungefär. Då fick vi främmande av Ilses bästisar. Haha!  Vi åt pannaka och Ilse lekte med Vida. Ilses bästa kompis är helt klart "Vivvi", tror dock inte det är helt ömsesidigt. Höhö.. 
 
Ilse har somnat och jag sitter och glor i soffan. Det är sååå tråkigt när Sebbe är borta. Även om vi inte är översocial med varandra på kvällarna så ligger han ändå i fåtöljen så jag kan prata med han om jag vill.. 
 
Lyckan i Ilses ögon? Helt klart hennes stora idol! 
 

Res dig efter varje smäll!

Gabriella Toresson / 10 Januari, 2017 kl 20:34 / Allmänt
0 kommentarer


Ibland så kan jag fastna i gamla bilder på datorn, oftast på Ilse såklart. Jag vill bara spola tillbaka tiden till då hon var bebis. Hon var ju verkligen en skräck-bebis som bara skrek och skrek vad vi än gjorde men jag skulle ändå vilja snusa bebis-ilse i nacken en enda gång till. Den lukten är ju oslagbar. Himla tur att jag snart ska bli moster igen så jag får snusa bebis igen. 
 
Detta är allra första gången jag höll dig. Du är det bästa som hänt mig!
 
En trött nybliven mamma.
 
  Förresten, hur grymt är det att föda barn? Hoppas att jag får göra det någon gång igen.
 
 
Ilse Erixon, 1 dag gammal. 
 
 
 

Återbesök!

Gabriella Toresson / 10 Januari, 2017 kl 20:07 / Allmänt
2 kommentarer


Idag var dagen jag så länge väntat på. Jag har vart på återbesök hos läkaren som var med under operationen. Efter operationen berättade kirurgen att halva min tjocktarm såg ut som en tjock matta med polyper. Såklart googlar jag då på polyper och får såklart fram att det kan vara cancer.
Alltså, det finns nog ingenting jag är med livrädd för. När jag sen dagen efter pratade med läkaren som jag var hos idag, så frågade jag om den risken så sa hon att den risken var så minimal att det inte var något att oroa sig för. Risken var ungefär 0,001%  sa hon. 
 
Men såklart har jag inte riktigt kunna släppt det. Även fast läkaren sa att det absolut inte var något jag behövde fundera på så har det ändå inte gått att släppa helt och hållet.  Så idag när jag satt i väntrummet på kirurgmottagningen så var jag så brutalt nervös. Men, ingen cancer och inga förstadier till cancer fanns de ett spår av. Ville nästan krama henne och säga tack när hon berättade det! 
 
Läkarna hade ju gett mig diagnosen Ulcerös Kolit men läkarna och de som jobbade på labb var inte helt överrens. De som gjort analysen och kollat min tarm i mikroskop (stackars dom) ville säga att jag hade crohns medan läkarna på sjukhuset fortfarande vill säga att jag har Ulcerös kolit. Det är i princip samma sjukdom förutom att den ena sätter sig i tjocktarmen och den andra i tunntarmen. Det var ju "bara" min tjocktarm som var inflammerad och min mage betedde sig precis så som en mage med ulcerös kolit gör. Men, det spelade ingen roll sa läkaren. 
Teoretiskt sätt (om det skulle vara crohns) så skulle jag kunna bli dålig igen. Men det är väääldigt teoretiskt sa läkaren och inte särskilt troligt. Hon sa att ofta i sånna här fall kan flera olika labb och flera olika personer behöva titta på samma tarm i mikroskop för att verkligen komma fram till vilken av dessa sjukdomar det är. Men nu tänker jag faktiskt göra som hon säger, jag tänker inte fundera på det. Min mage mår så sjukt bra nu och skulle det bli något med tunnisen i framtiden får man helt enkelt ta det då. 
 
Det var ju inte bara att åka dit och få höra vad jag har för sjukdom i min mage. De skulle även kolla upp i ändtarmen för att kolla hur inflarmmationen där såg ut. Som jag skrivit innan så är ju den kvar och även den var ju svårt inflammerad. Den vill man helst inte operera bort för då kan man inte "koppla ihop" allting sen, om man skulle vilja det. 
Men ja, den ska kollas upp en gång i halvåret till en början och sen med längre mellanrum. Det för att man helt enkelt ska hålla koll på inflammationen så att den inte utvecklas till något elakt. Mindre härligt att få rumpan kollad lite då och då, det är ingen vidare skön historia om jag säger så. När hon sa att allt såg bra ut kläckte jag ur mig "Men gud va trevligt" haha. Somsagt är det ju inget jag skulle rekommendera till någon. Att få ett instrument uppkört,  men såklart väldigt bra att den kollas upp så man kan förhindra eventuella läskiga sjukdomar! Tummen upp för sjukvården och läkare som är villig att kolla upp i folks rumpor! Kan tänka mig att min ändå är rätt gullig jämfört med vissa andras :D 
 
En bild från samma dag som Ilse blev magsjuk. Några dagar senare började mitt helvete! Snart har jag förhoppningsvis dom benen tillbaka! 
 
 
 
 
 

SKAM!

Gabriella Toresson / 08 Januari, 2017 kl 20:25 / Allmänt
0 kommentarer


Vi, som så många andra har såklart fastnat för SKAM nu i juletider! Tror våra norska vänner tycker att vi är lite efter, haha! Himla lättsam serie men som faktiskt tar upp en del viktiga saker. Ätstörningar, sexuella övergrepp, homosexualitet för att nämna några! I vissa scener i serien önskar jag verkligen att jag var 16 år och ibland känner jag hur skönt det är att få vara vuxen och slippa känna allt som en 16-åring känner. Min ungdom har väl aldrig varit så nära. Önskar att folk tycker att jag är lika fräck som Noora! höhö.. Drömmen att vara som henne när man var 16 bast! 
 
Önskar också att Ilse kommer se skam om 15 år och ta efter Noora! Fingers crossed!! 
 
Vår känsla när vi sett 7/10 avsnitt av tredje säsongen i fel ordning. Nån mer som gjort samma tabbe? SVT har ju skrivit fel på alla avsnitt ;) 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nyårsstass!

Gabriella Toresson / 05 Januari, 2017 kl 22:07 / Allmänt
3 kommentarer


Någon modetjej blir jag aldrig. Men var inte klänningen jag hade på nyår trevlig?
Från märket Dry Lake! 
 
Och till alla som undrar hur Rune ser ut under kläder! Voila, där under är han! 
 

Snart är han hemma!

Gabriella Toresson / 05 Januari, 2017 kl 21:56 / Allmänt
1 kommentarer


Som du kan reta upp mig, få mig riktigt arg samtidigt som du får mig att skratta som ingen annan kan och du får dessutom 1000 fjärilar att flyga i min mage! Kom hem nu mannen min och kryp ner bredvid mig och Ilse! 
 

Nummer 1 eller 2?

Gabriella Toresson / 05 Januari, 2017 kl 20:16 / Allmänt
4 kommentarer


Som jag sagt (cirka 100 ggr) så åker vi hem på fredag nästa vecka i hopp om att få flytta in i huset. Allt är i princip klart nu. 
 
Vi har ju handlat en del möbler redan, verkligen inte att man behöver till ett hushålle men soffa, matbord, några lampor, säng och lite småsaker. De senaste dagarna har jag suttit och kikat på matstolar. Hade ingen aning om att det skulle vara så svårt. Helst, om jag hade vunnit på lotto hade jag köpt 8 stycken Y-stolar. Dom är ju grymt coola. Men när ekonomin inte tillåter att handla köksstolar för en halv förmögenhet så får man helt enkelt kika efter andra alternativ. Så det har jag sysselsatt mig med i 3 ensamma kvällar i rad. Nu står det mellan 2 olika stolar från samma märke. 
 
Är egentligen mest sugen på nr.1 då jag har tänkt mig en lägre stol så man ser det som är på bordet men då funderar jag på om det kommer gå att skjuta in stolen under bordet. Eventuellt är armstöden i vägen för att kunna skjutas in helt under bordet och då är det inte ett alternativ, då lär jag väl gå och stypa på någon av stolarna. Vettetusan hur jag ska få veta om det skulle funka eller inte? Kan ju inte köpa en stol av varje bara för att testa. Hehe.. Sen kanske man ska ha svarta? Vad vet jag? 
 
 
Till detta matbordet! 
 
 
 
 

Hemlängtan!

Gabriella Toresson / 04 Januari, 2017 kl 18:08 / Allmänt
0 kommentarer


Den hemlängtan jag har nu är brutal! Hade ont i magen redan på julafton för att vi skulle åka tillbaka till Karlstad på juldagen. Hade velat stanna hemma väldigt mycket längre än så! 


Jag är ju extremt hemmakär och de går inte många dagar utan att jag känner hemlängtan. Oftast en rätt mild sådan men ibland är det grövre än vanligt och jag skulle kunna ta första bästa flyg hem. Så känner jag nu!
Tyvärr går det inte eftersom jag ska till doktorn nästa vecka men annars hade jag tagit med mig Ilse och åkt hem. 
Nästa vecka åker vi iaf hem! Längtar!


Hur kan man inte vilja bo där? 🙈☝🏼


Rea och ensamma dagar!

Gabriella Toresson / 03 Januari, 2017 kl 21:26 / Allmänt
0 kommentarer


Idag har jag och Ilse ätit lunch på Ikea och gått en sväng på stan. Det egentliga ärendet ut mot bergvik var att lämna tillbaka kläder som jag köpt till Ilse till nyårsafton, som tyvärr var för stort. Men väl där ute så inser jag att påsen hängde kvar på dörren hemma så då fick de blir lunch på ikea istället.
 
På eftermiddagen traskade vi ner på stan för att lämna tillbaka istället och efter det gick jag in på den butiken jag sett jackan på, för att se om den fanns kvar. Och de gjorde den och den var nu nedsatt till 50%. Så efter en övervägningen med plånkan så slog jag till. Väldigt trevligt med en ny jacka, såhär efter 9 år. Välbehövligt! 
 
Nu har precis lillsnäckan somnat och jag kollar tv.. Somsagt så sover ju inte Vilse på dagarna nu för tiden men är man ute och går med vagnen runt 16-tiden däckar hon direkt, och det hände ju idag såklart. Så min lugna kväll
i soffan blev inte så lugn! Hehe..
 
Idag har det kommit snö här i Värmland men jag hoppas på att det kommer mer inatt så vi kan ta en tur med lillens nya madrass imorgon! Vi har 2 dagar till att fördriva på bästa sätt utan pappan i familjen! 
 
 
På fredag nästa vecka är det dags för slutsamråd (kallades tydligen inte slutbesiktning) och efter det får vi förhoppningsvis flytta in. Dock är det ju fredagen den trettonde så man ska aldrig vara så säker..
 
 
 
 

Heja pappa!

Gabriella Toresson / 03 Januari, 2017 kl 08:35 / Allmänt
0 kommentarer


Hur gullig är den där lilla ungen som varje match tar fram sin matchtröja och skriker heja pappa!? Här skulle hon bestämt packa ner sin matchtröja i sin otroligt snygga gympapåse och det går liksom inte att få henne att packa ner den i min väska om hon har bestämt sig för att lägga den i sin. 
 
Älskade lilla flicka, vad ska det bli av dig? 
 
 
 
 

God morgon!

Gabriella Toresson / 03 Januari, 2017 kl 08:13 / Allmänt
1 kommentarer


Min morgon har börjat med att torka kiss och kollat på pippi. Trevlig start på dagen! 
 
Igår var vi på badhuset, min lilla familj och jag. Jag har alltid trott att normalt fungerande vuxna människor hade vett nog att inte totalt stirra ut någon som inte precis ser ut som man bör. Men oj så fel jag hade! Innan jag åkte på badet tänkte jag att småbarn kommer ju titta på mig och tycka att jag ser helknasig ut, det skulle jag inte bry mig om för fem öre.. Men inte en enda unge i barnpoolen la märke till min gråa accessoar på magen. Men deras föräldrar däremot, jösses vad dom stirrade på mig. Som om jag vore från en annan planet.
 
En morsa i barnpoolen fick jag seriöst lust att ge en snyting. När jag gick från bubbelpoolen till barnpoolen så började hon ju stirra redan när jag klev upp från bubbelpoolen, sen följde hennes ögon mig heeeela vägen till barnpoolen. Ni vet, hon trodde ju såklart att hon tittade i smyg men det var verkligen såå mycket "o-i-smyg" det kunde bli. Och sen, så fort jag tittade åt hennes håll flyttades hennes blick supersnabbt. 
Såklart blir jag inte ledsen, jag är inte sån. Och jag kommer inte ha baddräkt nästa gång jag badar, men jag trodde verkligen INTE att vuxna människor gjorde så. 
 
Så du, storsmygaren i barnpoolen. Om du läser detta. Skämmes på dig! Lär inte din dotter att det är okej att stirra ut någon bara för att den inte ser ut precis som du.
 
 
 
 
 

Det går fort när man har roligt!

Gabriella Toresson / 02 Januari, 2017 kl 20:07 / Allmänt
2 kommentarer


 
När jag kikar igenom gamla bilder så inser jag ju att jag och S har hunnit med en del ändå. Så många lägenheter, 4 olika städer (5 om man räknar med säsongen i Sundsvall), barn, giftemål, husbygge osv! Mycket roligt har vi hunnit med!! 
 
Vår säsong i Usa, erbjöd inte mycket mer än hockey. Två rädda ungdomar som i princip inte lämnade lägenheten på 6 månader. 
Vår fiiina lägenhet i Växjö!
Dom där rosa skorna måste jag leta fram genast! 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nyårsafton!

Gabriella Toresson / 01 Januari, 2017 kl 18:28 / Allmänt
2 kommentarer


Gårdagen började med att jag fick sovmorgon, Ä-N-T-L-I-G-E-N-! Dock är jag ju ingen sjusovare så vid 8.30 vaknade jag ungefär samtidigt som Sebbe och Ilse drog iväg och handlade ingredienser till såserna jag skulle göra. Både rödvinssåen (enligt de andra) och bean blev goda. Rödvinssåsen gillade jag inte men bearnesen blev ju bara grym. Den bästa jag någonson gjort! 
 
När rödvinssåsen var färdig for vi en sväng till mariebergsskogen där Ilse och Sebbe åkte skridskor. Så gulligt att se henne stappla omkring, som bambi på hal is! Hon har inget vidare tålamod till att åka skridskor, efter cirka 10-15 minuter är hos less och vill göra något annat. När Ilse låg i min mage var han kaxig som tusan och sa till folk att hans unge minsann skulle kunna översteg som senast vid 2-års ålder.
Nja, vi är inte riktigt där ännu!
Men något nöjd över den nya hjälmen och de nya handskarna som morfar fixat! 
 
De sista timmarna av 2016 spenderade vi  med våra småländska och värmländska vänner hemma hos familjen Johansson. Mycket trevlig kväll med grymt sällskap, GOD MAT och roliga lekar.
Ilse ville absolut inte somna så när vi ätit tog vi en tur med bilen och då däckade hon ganska snabbt. Sov någon timme och vaknade stax efter tolvslaget och var vaken resten av kvällen. Runt 02.30 somnade vi alla 3 gott i vår säng. 
Hur trevligt hade Sara dukat?
Våra älskade trollungar som inte ville missa tolvslaget! Men vem vill det egentligen? =)
 
 
Våra faaantastiska vänner, som gör karlstad till en än rätt trevligt plats att bo på! 
 
 
Glassbomb med hallon och choklad till efterrätt! 
 
 
 
 
 

En fundering.

Gabriella Toresson / 01 Januari, 2017 kl 14:50 / Allmänt
1 kommentarer


Är vårt samhälle, år 2017 gjort för att vara hemma med sina kids längre än ca 1,5 år? 


Jag bara undrar. Vad tror ni?


Ett stycke hus!

Gabriella Toresson / 30 December, 2016 kl 13:06 / Allmänt
1 kommentarer


Nu tror jag minsann att se börjar närma sig inflyttning i vårt hus! Idag har jag ringt på kommunen för att boka slutbesiktning (det hette visst något annat) men hon som ska göra det var ledig så får ringa igen på måndag. 


Andra veckan i januari hade jag tänkt boka besiktningen till för då är det förmodligen klappat och klart tills vi kommer hem med flyttlasset! Har ju ockuperat ett rum hos mamma och svärisarnas garage med möbler. Om jag längtar nu? Svar ja! Vill bara knäppa med fingrarna till vecka 2 och teliportera mig hem. Underbara älskade hem! 

Ett stycke farstukvist! Samma golv ska vi ha i hallen!


Dessa satans rubriker..

Gabriella Toresson / 28 December, 2016 kl 15:46 / Allmänt
0 kommentarer


Barnet och hennes pappa ligger och matchvilar tillsammans just nu. Alltid innan sena matcher måste ilse ta en nap för att orka med en kväll på ishallen. När matcherna börjar 19.00 är vi sällan hemma före 22.30 och de blir alldeles försent för henne om hon inte vilar. 


Normalt så sover hon inte på dagarna längre och har inte gjort det på bra länge. Jag önskar att hon ville sova på dagen för det är ju faktiskt skönt när man iallfall kan städa undan lunchen i lugn och ro. Men det är omöjligt att få henne att somna runt 12. Hon är helt enkelt inte trött. Normalt blir hon trött runt mellan 14-16 någon gång. Men somnar hon 14 sover hon ju lätt till 16.30 och sen söver hon både mig och Sebbe på kvällen. Inte roligt! 

Tänka sig, att vår unge imorgon blir 2 år! Vem kunde ana att vi får 2 år sen skulle sitta på ishallen och en av tjejerna sa "nu är de inte länge kvar till 2015 Gabbi, håll ut" 
-Ja, svarade jag. De kommer inte komma någon unge före nyår. 
Och tro på fasen att jag 5 timmar senare vaknade med jordens värkar. 
Ut kom en arg bebis som skrek och skrek i typ 3 månader. 
Men sen, ljuvligare unge har jag väl aldrig mött. Höhö. Knappt partisk mor! 

Hon är nästan helt blöjfri sen några veckor tillbaka. Jag har tyckt de varit svårt att veta när man ska sluta ha blöja när man är iväg. Men sen kände jag att ska hon ena sekunden kissa i blöjan och andra sekunden ska hon kissa i toan, då måste hon bli helt snurrig på mig!?
Hon är ju inte ens två år så om hon kissar ner sig 1,2 eller 3 gånger spelar väl inte direkt någon större roll för mig.
Nu har hon knappt aldrig blöja på dagarna utan bara när hon sover.
Imorse när hon kom in till oss och sa "kissa" gick hon till toaletten och då var blöjan fortfarande helt torr, efter 12 timmars sömn. Förmodligen en engångsföreteelse men ändå duktigt tycker jag! 




Skulle gärna vara barn 2016! 😊☝🏼


En ny vinterjacka!

Gabriella Toresson / 28 December, 2016 kl 11:36 / Allmänt
2 kommentarer


Nått jag verkligen skulle villhöva (vilja ha+behöva=villhöva) är en ny vinterjacka. Den röda jag håller i handen på bilden fick jag i julklapp när jag gick i ETTAN PÅ GYMNASIET! Snacka om kvalité! Det är den bästa jackan jag haft. Varm och lagomt lång. Ettan på gymnasiet är alltså 9 år sen nu i jul, snacka om valuta för pengarna! 
Men nu börjar den spela på sista refrängen och jag känner mig faktiskt lite less på den, av någon underlig andledning.
 
Iallafall, igår skulle jag på apoteket och hämta ut en sån där liten beställning igen och då gick jag in på en butik jag aldrig annars går in i eftersom allt där inne är så satans dyrt.
Om jag säger som så, jag skulle nog hoppat att gå in där igår också. Såklart så hittar jag den perfekta jackan att köpa. Svart, lagomt lång, svart pälskrage och bara alldeles alldeles underbar! Nu var den underbart dyr också trots att den var på 30% rea, så den fick jag snällt hänga tillbaka. Trist. När saker är dyrt.
 
Hur trevlig jacka?
 
Att den har en riktig pälskrage går ju att diskutera om det är bra eller dåligt. Jag äter kött och jag köper skinnskor och skinnväskor men jag skulle aldrig köpa en riktig pälsjacka. Jag vet inte ens om man kan jämför skinnskor med en pälsjacka? Men i vilket fall så tas pälsen och dunet på alla woolrichs jackor från djur som redan är slaktade för att ätas. Så då tycker jag att det känns som en annan sak. Eventuellt (helt säkert) tycker säkert många att jag är ute och cykla nu. Men så ser jag det. 
 
Info från deras hemsida! 
 
Woolrich policy kring dun och fjädrar

Dun och fjädrar som används som stoppning är biprodukter från matindustrin och Woolrich garanterar att inget dun eller fjädrar kommer från plockning av levande djur eller liknande. Vi anser att plockning av dun eller fjädrar från levande djur är vedervärdigt och omänskligt och kommer aldrig vara en del i att stödja denna verksamhet.

 

Life is life!

Gabriella Toresson / 27 December, 2016 kl 20:51 / Allmänt
1 kommentarer


Som minst har jag vägt 36 kilo, det var 2 dagar innan jag blev utskriven från sjukhuset. När jag ser bilder från det, så får jag kalla kårar. Så fruktansvärt hur mycket kroppen kan förändrar på så kort tid. Förmodligen väger jag inte jättemycket mer just nu. Men jag ser inte så sjuk ut nu som jag gjorde då. Man ser minst sagt att jag vart dålig. Men det bryr sig inte försäkringskassan om inte ;)
 
 Här har vi en nyligen stomiopererad tjej. Även om jag inte blir speciellt glad över att se den bilden, så måste jag ju ändå tycka att min kropp är fruktansvärt grym. Flera års kamp och 3 veckors totalt krig och jag står ändå där. Halvt naken och posar för min karl ;) 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg