Hola!

Gabriella Toresson / 15 April, 2018 kl 13:36 / Allmänt
1 kommentarer


Vi är i Sundsvall och det är riktigt vårväder här hemma. Dock är det fortfarande enorma mängder snö menmen! 

Sitter och lyssnar på en podd och jag tycker så megasynd om ena tjejen, Vanja för alla skitstövlar som finns.  Många av er som läser här inne vet säkert vem det är men hon är iaf gravid och ska ha barn alldeles snart. Hon får SÅ mycket skit i sitt kommentarsfält för att hon inte tycker att bebistiden är gullgull med rosa fluff samt att hon tycker att graviditeten inte är de roligaste att gå igenom. (Plus mycket mer)

Allt hon skriver tycker jag själv är mitt i prick. Hon skriver exakt så som jag känner. 

Jag är inte ett fan av bebisar. Jag tycker inte det är (iaf inte var) mysigt alls med bebisar. Jag hade helst fött fram en 2-åring. Älskar att ha barn som är över två, det är fantastiskt! En bebis är liksom bara en..bebis? Nej, inte min grej. 

Sen skriver hon det jobbiga i att vara gravid. Och jag FÖRSTÅR henne. Självklart vill jag och Sebbe naturligtvis bli 2-barnsföräldrar annars hade vi ju inte skaffat ett till barn. De förstår väl alla utan att jag måste skriva det? 

Samma lika i hennes fall. 

Men det hjälper inte för jag gillar ändå inte att vara gravid. Att min kropp ska förändras, att jag ska börja nissa (nysa+kissa). Det är inte min grej. Men för den sakens skull innebär ju inte det att jag inte tycker att vi är lyckligt lottade. För jag vet hur många som så gärna hade velat byta med mig/oss. Men vi som känner som vi känner måste väl ändå få säga det utan att bli trampade på. 

Nej. Jag ser inte framemot att få en bebis. Jag ser väldigt mycket framemot att ilse ska få ett syskon och att vi ska få två barn. Men jag hade gärna kunnat skippat bebistiden. Eller låtit Sebbe vart pappaledig det första året ☺️

Snart är vi där igen! ☝🏽

Hemskt att man ska bli hatad för att man är ärlig och vågar berätta hur man känner. Jag är också en som tillhör den kategorin att jag varken gillade att vara gravid eller småbarnsåren. Angående småbarnsåren är för att jag är så sjukt orolig av mig så när dom är bebisar är det en ren plåga för mitt psyke att någon ska hända när dom inte kan berätta hur dom mår. Dom är så sköra. Man är nojjig konstant över allt. Hade man kunnat njuta av bebistiden och släppa oron hade det säkert varit mysigare. 😀