Jag tycker att jag bevisat (mest för mig själv, kunde väl aldrig tro att jag var såhär stenhård 🤣) att jag är väldigt obrydd av mig. Senaste året har väl handlat mer om att tackla motgångar än att vårda medgångar. Att vara SÅ sjuk, genomgå en sån operation, få en minst sagt speciell bajssituation och ändå känna att livet leker tycker jag är ganska tufft. Men sen 6 månader tillbaka ungefär har håret gått av och gått av hela tiden. Jag har försökt med mina zinktabletter och speciella hårprodukter men jag tycker att resultatet av de båda vart sådär. 

Jag skulle väl aldrig kunnat tro att jag lätt skulle kunna leva livet med påse på magen men att vara tunnhårig skulle vara så fruktansvärt. 

Såklart, hade jag inte haft det ena hade jag förmodligen inte haft de andra. Och utan påse på magen hade jag kanske inte brytt mig så mycket om andra yttre faktorer. Men nu har jag gjort det och det är verkligen inte roligt. Håret har faktiskt betytt mer för mig än jag förstått innan. Och det är faktiskt inte "bara hår" det är så mycket mer än så. 

Sen förstår jag om folk tänker så. Det är liksom lite hår jämfört med att få leva. Men jag tror de är svårt att sätta sig in i detta om man inte själv vart med om det!

Titt va trevligt. Kommer aldrig sluta med detta!