Iallfall, vi har ju verkligen försökt få till ett litet syskon till Vilse (sorry pappa, men inte kom inte med storken) men det vill sig uppenbarligen inte alls. Vi har ju som bekant ett barn redan så jag får tro på det alla läkare sagt att det  är min kropp som inte vill sammarbeta. Eftersom att min läkare helt plötsligt börjat prata om "ett nästa steg" i min tarmhistoria har jag börjat känna mig stressad. Tänk så jag lyckas få ett barn till men ändå känner att jag vill ha ett till, men så finns inte tiden? Mycket vill ju ha mer som man brukar säga.  

Det skulle inte vara roligt. Hade kanske varit annorlunda  jag varit till åren och den vanliga biologiska klockan börjat ticka. Nu är det en jäkla klocka som tickar på snabbare än snabbast pga av att den här kroppen varit väldigt väldigt sjuk. (Och är faktiskt fortfarande i behov av ständig medicinering) suck.. 

Efter mycket funderande ringde jag fertilitetsmottagningen. Fick till svar att det måste gått minst 1 år innan man får hjälp om man är under 39 år. 

Jag förklarade då min situation och att det inte gått 1 år men att jag inom något/några år kommer måsta genomgå ett operation som gör att man inte kan (eller iaf inte bli rekommenderad) att skaffa barn efter det. Då sa barnmorskan direkt att jag skulle skicka in en remiss och att hon skulle skriva att vi direkt skulle få bli kallade till fertilitetsläkare och inte till en barnmorska som man i vanliga fall först blir kallad till. Skönt att jag inte ringde och behövde skämmas. 

Jag skickade in remissen och tänkte att det kommer ta några månader innan vi blir kallade. Men så fick vi kallelsen för ett tag sedan och vi fick tid 4 december. 

Det var 2 papper vi fick fylla i. Någon typ av hälsodeklaration, en för mig och en för Sebbe. Egentligen var de faktiskt 4 sidor då de var fram och baksida på båda. 

Hur som helst så är jag förväntasfull och liiite rädd. Hade man helt hux flux blivit gravid så hade de ju liksom inte vart ngt man kunde fundera över. Nu funderar jag på allt in i minsta detalj. Det är ju heeemskt bekvämt och lättsamt med ett barn samtidigt som jag absolut vill att hon ska ha syskon. Vad hade jag gjort utan mina liksom? 

Iallfall så ska vi dit, måste dock försöka boka om tiden eftersom de krockar med sebbes träning. Har ingen aning om vad vi ska göra där första gången men får Sebbe låsa in sig på en toa och samla simmare i en burk då bryter jag ihop 🙈 Haha! Absolut jättebra och viktigt SÅKLART men det känns helt sjukt att vi ska behöva gå igenom detta också! 

Somsagt, jag får helt enkelt se om jag kommer dela detta med er. När ilse låg i min mage var jag som en tvärstängd bok. Men detta är ju något helt annorlunda och något som väldigt många faktiskt går igenom helt utan att man har någon aning om det.