Gabriella Toresson / 18 Mars, 2012 kl 16:13 / Allmänt
1 kommentarer


Jag är rädd för killar. Tråkigt men sant. Killar jag inte känner som av någon konstig anledning kommer fram och pratar med mig får mig att skita i trosorna. Nu när jag kaxigt nog skulle våga mig fem meter från hotellrummet ensam händer det som inte får hända en ensam GT. Jag gick ut i parken och gick runt den ett varv för att hitta en gräsplätt som inte var täckt att kvistar. När jag tillslut har hittat mig ett trevligt ställe ser jag att en kille som var lite äldre än jag kommer springandes åt mitt håll. Det ser ju ut som att han springer mot mig men vad ska han till mig och göra tänker jag.. Jo, mycket riktigt vid mig stannade han och frågade om jag behövde skjuts någonstans? Ehh..Nej, det behöver jag inte svarar jag.. Vafan tror han att jag sätter mig i en bil med en vilt främmande människa? När jag sa nej så fortsatte han att fråga om jag var säker på att jag inte ville ha skjuts och började fråga vart jag var ifrån osvosv.. När jag sen försökts gå så tyckte jag liksom (nog mest för att jag skraj) att han försökte blokera vägen för mig.. Det sista han sa var "vill du hänga med mig och mina kompisar.." Då tänkte jag att nu, nu tar han mig och sen kommer jag aldrig mer tillbaka... Han fick en snabbt svar "No, I have a boyfriend" sen gick jag fortare än fortast över vägen in till hotellrummet igen. Så nu sitter jag här i sängen igen och ser solen utanför fönstret. Jag vill vara ute nu! Solguden vill inte sitta inne i detta väder.