Life was easy when I was young young young...
1 kommentarer
Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så har min ändtarm börjat jiddra med mig igen. Inget att göra åt just för tillfället då den nyss kollades upp och då såg fin ut. Troligast är den bara väldigt skör. Man har ju en ändtarm av en anledning, för att den ska användas, till bajs. Där kommer inget bajs och då blir den liksom klen om jag förstått rätt. Blir de värre och väldigt besvärligt måste kirurgerna fatta beslut om vad som ska göras. Nu har jag testat stolspiller och skum med kortison i och det senaste funkade ju bra eftersom inflammationen försvann, har den nu kommit tillbaka så funkade de såklart inte som önskat.
Så jag håller tummarna för att det ska hålla sig som det är nu. Eller drömmen är ju såklart att den ska sköta sig som en "normal" bortkopplad ändtarm.
Under min graviditet med Ilse så var min mage så utomordentligt bra. Hade typ inte en enda vaken natt under hela graviditeten. Jag kunde gå till och från jobbet (6 km) väldigt ofta utan att vara rädd att skita ner mig. Ja ni hör ju, helt ljuvlig mage!
När jag var som mest dålig innan jag åkte till sjukhuset så tänkte jag ofta "Nu måste jag bli gravid, för jag orkar inte det här mer" Hemskt såklart att man ska känna att man vill bli gravid för att få bli frisk. Efter de senaste dagarna med blödande ändtarm har jag tänkt samma sak. Om jag bara skulle bli på tjocken så skulle säkert ändtarmen få en chans att läka helt utan mediciner, det borde ju ändå vara det bästa?
Både jag och Sebbe känner att det är dags för Erixon nr 2 snart. Inte på monangen men om några månader. (såklart inte för att ändtarmen ska bli frisk, det skulle bara vara ett stort fett PLUS. Haha)
När jag var på sjukhuset i mars så frågade jag om framtida graviditeter för när man läser om ena medicinen jag fick på sjukhuset så står det att man inte får bli gravid inom 9 månader. Men så var det inte enligt medicinarna.
Däremot, sa hon med lite len röst.
-Kom ihåg, att din fertilitet inte är som en "normal" 25-årings..
Min kropp har fullt fokus på att läka ut en inflammation och den kämpar dag och natt med det. Kroppens prio är att bli frisk och inte gravid.
Men senaste tidens alla fantastiska händelser har gjort att jag kankse inte känner att läget är det bästa. Men tusan, när fertiliteten suger kan man ju inte ta något för givet!
Som ni säkert märkt här i bloggen är jag inte någon som hymlar om saker. Är en ganska öppen bok när det kommer till vissa saker så varför skulle jag inte kunna skriva om detta.
Folk är nyfikna (jag är det, så jag tar förgivet att andra är det också) så nu slipper ni undra när nästa unge kommer. april/maj2018, önskas hon komma. (Ja, jag kommer aldrig få pojkar=)
Och jag fattar faktiskt inte varför folk måste vara så hemlighetsfulla när det kommer till när de vill ha barn.
Kommentarer
Postat av: Andrea
Jag hittade dig på instagram för några månader sedan och jag älskar att följa din resa. Sen nu nyligen när jag läst har jag märkt att du bor i det området jag bor, haha! Hoppas ni trivs!!
Trackback
