Gabriella Toresson ♥

En stycke mage..

Gabriella Toresson / 27 Juli, 2017 kl 21:32 / Allmänt
4 kommentarer

Jag kollade igenom sebbes bilder i telefonen häromdagen och snubblade över några bilder han knäppt när jag låg på sjukan. En film också som jag lagt upp på insta, men då kunde man bara lägga ut en som varade i 10 sekunder så av vad jag minns har jag inte sett mer än så.

Fullständigt fruktansvärt.

När jag såg bilden när jag ligger helt utslagen med benen så långt uppdragna mot magen de gick för att den gjorde så fruktansvärt ont, blev jag nästan lite tårig. Sebbe frågade när jag såg bilden om jag blev ledsen och jag fick fram "ja, jag blir faktiskt lite ledsen" jag blev ledsen för att jag såg så fruktansvärt uppgiven ut. Som om jag hade gett upp. Dom där 24 timmarna som jag var HELT övertygad om att Ilse skulle få växa upp utan sin mamma är dom mest fruktansvärda jag någonsin upplevt. När jag ringde min syster smått hysterisk och grinade och sa

-ilse kommer bli utan mamma Iza, jag lovar att nu har jag cancer. (detta var alltså när dom på infektion hade konstaterat att allt mitt bajs var "friskt" alltså inga bakterier i det. Som alla först trodde)

När jag sedan 24 extremt långa timmar efter fick veta att min tjocktarm "bara" vara helt förstörd kändes de såklart som en befrielse. Även om de 2 efterföljande veckorna skulle bli lika jobbiga. Dock mer fysiskt än psykiskt. Jag visste ju att om de slutade med operation eller ej så var det ju i vilket fall som helst som en miljonvinst.

Att vara helt övertygad om att ens 2-åring ska bli utan sin morsa är vidrigt, inte något jag önskar någon!

Men i vilket fall som helst så knyter det sig ofta i min mage när jag ser hur jag själv såg ut och när jag tänker tillbaka på hur mycket jag lidigt över denna förbannade mage. De fem sista veckorna med tjocktarm är såklart nått utöver de vanliga, men även de 10 åren innan har ju vart fruktansvärda.

I början när jag och Sebbe blev tillsammans och jag jobbade på Trudes, var jag ofta sjuk. Jag förstår verkligen om mina dåvarande kollegor tänkte "men herregud, är hon hemma igen nu. Hon kostar bara pengar" men vaknar man innan väckarklockan av att magen knyter sig och man får springa på toan 5-10 ggr innan ett arbetspass börjar ÄR man inte i skick för att stå och klippa hår. Ingen som inte haft samma sjukdom kan förstå hur ont magen gör.

Och så ofta jag fått höra när jag valt att avstå saker "men du måste byta fokus, det är bara mentalt" så blir man ju en aning bitter. Även om jag somsagt förstår att en människa som har en frisk tarm inte kan sätta sig in i situationen.

Att ständigt MÅSTA veta vart närmaste toalett är är psykiskt jobbigt och stressande.

Förra året innan vår utlandssemester var jag inte förväntasfull och glad innan. Jag var bara stressad över bussresan från flygplatsen till hotellet. Så stressad betalade 900kr för att få välja plats på flyget (närmaste toan såklart) att jag tvingade Sebbe ringa resebolaget och fråga om de fanns toalett på bussen. Och när dom sa nej, då fick jag knata in på flygplatstoaletten på Rhodos och ta på en av Ilses blöjor. Ja, ni hör ju. Helt jävla stört!!! Naturligtvis fick jag göra samma sak när vi skulle in till Rhodos stad och när vi skulle tillbaka till flygplatsen och hem igen.

Det är säkert något jag skulle ha kunna skrattat åt då, de är ju sån jag är. Men nu blir jag fan ledsen över hur jag låtit min mage styrt över mitt liv.

Aldrig mer säger jag om det! 🙅🏼👊🏼

Kommentarer

Postat av: Ida

Hej. Jag kommer också från Sundsvall, fast bor i Sunne. Vad ledsen man blir av att läsa allt elände du gått igenom. Fast så himla tacksam för att du delar med dig, jag har också problem med magen, absolut inte på samma nivå. Är hos doktorn flera gånger i månaden, nu börjar de leda mot ett konstaterande.. Så jag kan inte på något sätt säga att jag förstår hur din situation varit. Dock ger de mig glädje i att du delar med dig och att du verkar vara en sån himla fin person (utifrån sociala medier).
Hoppas du får en bra höst, trots att du ska tillbaka till Karlstad.

2017-07-28 @ 17:49:03

Postat av: Daniel

Hej! Jag har läst om din sjukdom här på din blogg och jag känner igen mig till 100%. Jag själv skrevs ut för precis en vecka sedan efter 4 veckor på sjukhus. Dom försökte rädda min tjocktarm med medicin i 2 veckor. Men efter den 4 koloskopin på 2 V, så var det inget snack, utan 3 Tim efter sista undersökningen låg jag på operationsbordet!
Och håller med dig om att med påsen på magen så har det blivit en sån frihetskänsla som är svår att beskriva. Att inte behöva vara rädd för att göra på sig helt plötsligt. Och att inte känna sig fången i sitt eget hem!
Jag är ensamstående med en 6-årig dotter och att få se henne nu så glad över att ha fått sin pappa tillbaka är en fantastisk känsla. Äntligen kan vi gå till parker och lekplatser tillsammans😊
Ville bara säga att jag uppskattar att läsa din blogg och att det är skönt att läsa om andra som varit i samma situation.
Har du läst om eller funderat kring inflammationsdämpande mat?
Stort lycka till med allt!
Hälsningar
Daniel

2017-08-25 @ 00:21:17

Postat av: Anna

Heej!, gud jag har så mkt frågor jag vill ställa dig. Lever med min Sambo som har stora besvär med sin mage. Läste de där med flyg och betala 900 mer bara för toalett de påminner så mycket om honom. Blev du diagnostiserad med IBS?. Försöker göra det bästa för honom och stötta honom med sina besvär men det är svårt.

Svar: Ja, när jag gick i gymnasiet blev jag diagnostiserad med ibs (kanske 2008) men de var ett " litet" fel av läkaren där, då jag faktiskt haft ibd sen dess.. Förstår absolut att det är svårt. Det jag tyckte var jobbigast (förutom att ha ont i magen varje dag såklart) var att mina nära o kära ändå liiite trodde att jag överdrev när jag inte ville åka hemifrån pga magen. Att ha problem med magen är faktiskt helt fruktansvärt, tyvärr (eller tur) är de ju inget som syns på utsidan..

GabriellaToresson

2017-08-25 @ 05:12:01

Postat av: Evelina

Hej

Vill du höra av dig till mig? Har en från nämligen :)

Mvh Evelina

Svar: Bara att ställa frågan här :)

GabriellaToresson

2017-08-31 @ 10:43:41

Trackback