Såklart så skulle jag inte envisas om att föda vaginalt om så välutbildade personer inte tycker det är en bra idé. 

Jag har enda sedan jag blev opererad sagt till Sebbe att nästa gång vi ska skaffa barn ska de göras med snitt. Det känns obehagligt att ta i så inåt skogen nu, de känns liksom som att tunntarmen skulle skjutas ut från min mage. Ingen trevlig tanke precis. 

Men sen är det inget beslut som JAG vill ta. Det skulle vara mycket enklare för mig om en läkare sa att de var det som gällde. Så det var faktiskt en lättnad för mig när han ringde häromdagen. 

Jag kan liksom känna att om de går år skogen med kejsarsnittet så är det inte pga att jag gjort det valet. Haha. Ja jag är en katastroftänkare! 

Det ska nog gå bra. Men gissa hur mkt jag kommer böla när jag ska åka ifrån Ilse på dagen då bebisen ska komma. Kommer tycka så synd om henne när jag tänker tanken att när jag kommer hem igen kommer hennes värld bli helt annorlunda.. åh! Stackarn! 

Jag sitter här och funderar lite på den här bebisens ankomst. Hon är beräknad runt den 15 augusti. Men om de blir ett snitt så görs det ungefär en vecka innan beräknad födsel. Vi säger typ 7 augusti. Egentligen är det inte alls bra planerat att skaffa barn i augusti för oss. Jag har tänkt sen ilse föddes mitt i säsongen att nästa barn ska komma precis när säsongen tar slut så jag har lite hjälp av Sebbe. Nu kommer bebisen precis när hans säsong börjar istället. Inte alls bra faktiskt. Jag hoppas att jag ska få må bättre psykiskt efter att bebisen har kommit till oss den här gången. När Ilse hade kommit var jag ett nervvrak som varken kunde äta eller sova. Kanske berodde det på att hon bara skrek, jag kände mig ensam och visste varken ut eller in. 

Men vi är såklart lyckligt lottade som har möjligheten att få ett till barn.

Men iallfall så känns det så väldigt mycket "större"  om jag nu ska göra ett snitt. Man ska ju helst inte bära speciellt tungt efter ett kejsarsnitt på några veckor. Det blir ganska krångligt för mig att ratta allt utan hjälp. Nog för att jag vet att jag fixar det men det hade såklart var lättare om man kunde vara två.  Jag har ju Ilse såklart så hon får helt enkelt hjälpa till. Haha. 

 

Jag kom och tänka på det här för att jag brukar läsa en blogg varpå hon ska få barn och också är gift med en kille som spelar hockey. Hon skrev för en tid sedan att hon ville ha någon där efter förlossningen om pappan skulle behöva åka och spela match direkt. Då var det någon som hade kommenterat nått i stil med att han måste ha ett "slavkontrakt" om han verkligen måste åka och spela match direkt. 

Och egentligen när man tänker på det så är det helt sjukt hur det funkar i den här "branchen". Men det är ju inget en annan reflekterar över speciellt mycket. Dom kan inte vara hemma med sina nyfödda barn och sina nyförlösta fruar hur mycket dom och vi än vill. Det är bara så. 

Vi hade sån extrem lyx att Sebbe fick vara ledig från en bortamatch dagen efter att Ilse hade fötts. Vi och alla andra i laget tror jag blev chockade. Vi var "klara" på förlossningen runt 05.00 för de tog sån tid innan jag lyckades kissa och det måste man (iaf i växjö 2014) göra innan man får flytta ner till BB, så vi somnade kanske vid 06.00 på morgonen och Sebbes flyg skulle gå vid 14.00 och vi var helt säker på att han skulle behöva följa med. Lyckan när coachen sa att han fick stanna hemma (läs, på sjukhuset) och ta hand om familjen var total!

När en kompis till mig fick barn ringde hennes man till coachen och sa att de hade fått barn fick han svaret att han kunde ta ledigt från morgonvärmingen och så ses dom på samligen innan matchen istället. 

Hårda bud. 

Speciellt för oss nyförlösta, hormonfyllda mammor som förmodligen har så ont överallt att man vill grina. 

 

 

Men de ska nog lösa sig!