Fear no darkness!
4 kommentarer
Fredag. En väldigt grå sådan. Både vädret och humöret känns grått. Igår var ingen bra dag faktiskt. Ändtarmen som aldrig vill vara frisk jävlas igen. Blod och flera tömningar per dag, så nu står jag på kortison igen. Och det gör mig stressad. Jag kan ju inte hålla på med kortison hela tiden och en dålig ändtarm kan man ju inte ha kvar hur länge som helst. Efter en framtida operation är fler barn inte aktuellt och det är DE som gör mig stressad. Jag tycker att det är fruktansvärt att man när man är 25 år ska behöva känna stress över att man inom viss framtid kommer måsta genomgå en operation som gör att det inte är att rekomendera (om de ens går?) att skaffa barn efter det. Om den här satans ändtarmen bara hade hållt sig frisk hade jag inte behövt fundera på det här.
Jag önskar så mycket att allt bara kunde få vara bra nu!
Sen har vi ju ett barn som vi är superglada för (såklart!!!), det är ett mer barn än många kanske någonsin får. Men om man ändå känner att man skulle vilja ha ett till så vill man ju. Då är ju "ni har ju iaf ett" en klen tröst. Sen vet jag ju såklart att vissa drömmer om att bara kunna få ett barn! Men jag kan ju inte jämföra mig med alla andra hela tiden..
Det är ju lite min grej att lyckas tänka att det alltid finns någon som har det värre och så är det ju såklart även här. Men nu skulle jag väldigt gärna ha fler barn och då måste jag väl ändå få vara lite ledsen eftersom att det verkar vara lite trixigt. Min läkare sa att de kanske inte går att bli gravid ändå, med tanke på inflammationen i kroppen. Så hen menade på att det kanske inte spelar någon roll om jag genomgår en operation eller inte.
I vilket fall som helst tycker jag det känns helt fruktansvärt att "min biologiska klocka" ska börja ticka redan nu.
Jag tycker inte de ska vara så och det är inte såhär jag har framför mig att livet skulle bli...
Jag blir faktiskt himla ledsen när jag tänker på hur allt blev...
Inne i dimman!
0 kommentarer
Redan, snart slutet på september? Jag räknar ibland bort dagar osv om det händer något roligt.. skulle tex kunna räkna bort den här veckan eftersom min mamma kommer på torsdag och när man har roligt går ju tiden väldigt fort 🙈
Nåja, det händer inget vidare speciellt i våra liv för tillfället. Var hos doktorn förra veckan och kollade ändtarmen igen och den fick godkänt, men inte mer än så. Fick ny medicin som jag kör på nu. Inget mer kortison iallafall, skönt! Det är ju inget vidare att fylla sin kropp med. Även om de såklart bara vart lokalbehandling..
Läkaren började prata om återkoppling men jag fattade helt ärligt 0,00 av vad han sa. Satt som ett fån där! Det är iallafall inget jag kan göra nu. Vi vill ju absolut ha fler barn (även om de verkar omöjligt) och då ska man ju avvakta alla operationer som görs i buken så länge som möjligt. Jag blev faktiskt väldigt kluven när jag vart på sjukhuset,1000 tankar som snurrar i mitt huvud just nu. Om de ändå bara fanns ett facit här i livet!
Tröttheten består och det är nog bara att lära sig att leva med. Får tänka att det "bara" beror på 90 cm tarm fattigare, inflammation i kroppen samt medicinsmaskare. Somsagt så hade det ju kunnat berott på något mycket värre så jag är helt klart lyckligt lottad.
En annan stomiägare sa till mig att man får portionera ut energin till det som är viktigast här i livet. Sant, så sant!
Sebbe och ilse är just iväg på affären och handlar kvällsfika. Mitt under middagen blev jag sjukt sugen på varma mackor. Vi äter ju näst intill aldrig bröd men idag är jag sjukt sugen på vitt bröd. Haha, i know whats coming.. 🙄😡🥊