Jag tycker att jag bevisat (mest för mig själv, kunde väl aldrig tro att jag var såhär stenhård 🤣) att jag är väldigt obrydd av mig. Senaste året har väl handlat mer om att tackla motgångar än att vårda medgångar. Att vara SÅ sjuk, genomgå en sån operation, få en minst sagt speciell bajssituation och ändå känna att livet leker tycker jag är ganska tufft. Men sen 6 månader tillbaka ungefär har håret gått av och gått av hela tiden. Jag har försökt med mina zinktabletter och speciella hårprodukter men jag tycker att resultatet av de båda vart sådär. 

Jag skulle väl aldrig kunnat tro att jag lätt skulle kunna leva livet med påse på magen men att vara tunnhårig skulle vara så fruktansvärt. 

Såklart, hade jag inte haft det ena hade jag förmodligen inte haft de andra. Och utan påse på magen hade jag kanske inte brytt mig så mycket om andra yttre faktorer. Men nu har jag gjort det och det är verkligen inte roligt. Håret har faktiskt betytt mer för mig än jag förstått innan. Och det är faktiskt inte "bara hår" det är så mycket mer än så. 

Sen förstår jag om folk tänker så. Det är liksom lite hår jämfört med att få leva. Men jag tror de är svårt att sätta sig in i detta om man inte själv vart med om det!

Titt va trevligt. Kommer aldrig sluta med detta! 

Sebbe gör ju i princip alltid som hon vill så det är lättare för honom. 

Vi har precis haft besök. Alltid trevligt med främmande! Bra med kompisar till Ilse men minst lika skönt för mig att ha någon/några att surra skit med några timmar. 

Nu ligger jag på soffan och kollar hockey och ilse ligger och snarkar bredvid mig. Hon somnade efter 4 minuter av matchen så hon var rejält trött. Men hon vaknade tidigt imorse så jag förstår henne! Börjar själv bli lite trött faktiskt 😅

Nu ska jag återgå till matchtittandet då period nummer 2 börjar. 

Dagen har gått i ett ungefär. Hämtade Ilse på föris, åkte hem och åt lunch sen skjutsade vi bea till tåget. Sebbe är borta så jag och ilse åkte på "tjejmys" som hon kallar det. Vi åkte alltså och fikade. Sen hem, fixade middag till lillen och fick i henne det. Sen åkte vi och handlade och sen hem för kvällsfika och läggdags. Nu har jag landat i ett riktigt varmt badkar. Ääälskar att bada. De är det första jag gör när jag får tid över. Det är verkligen min egentid 👌🏼 

De senaste veckorna och de kommande är verkligen inte lätta veckor. Sebbe o co är borta väldigt mycket, typ varannan dag känns de som. Så jag och vilse sitter fast i varandra alla veckans timmar förutom de 8-9 timmar hon är på föris. Intensivt. 

Jag har absolut inga problem att vara ensam hemma. Jag tycker det är väldigt skönt när Sebbe är borta (får man säga det?), i lagom dos såklart. Jag behöver liksom min egna tid och lite tysthet 🙈 Jag skulle nog kunna lägga mig under kategorin ensamvarg. Men det är såklart en himla tur! 

Nu ska jag kliva upp och bära in ilse till vår säng och sen sova! 

Sa till Sebbe igår att en påse på magen är ju som en piss i Mississippi jämför med mitt hår alltså. Trodde inte att jag skulle kännas så här eftersom jag är ganska obrydd av mig. Men håret är tydligen helt klart viktigare än vad jag trodde. 

Iallafall ska jag åka dit för att se vilka färger jag ska ha och få det beställt. Sen ska jag hämta vilse på föris. Hon går mellan 9-12 tre (ofta 2) dagar i veckan. Oftast sitter jag i bilen utanför 11.15 och väntar och väntar på att få gå in och hämta henne. Jag är sämst. 

Men, jag tror hon gillar det i lagom mängd. Igår i bilen skrek hon "kör fortare mamma, jag vill till dasis" det är ju skönt för mig. När man ständigt vänder och vrider på saker man gör som morsa.. 

Nej, nu måste jag tagga!