Familjen annorlunda!
Gabriella Toresson /
21 Juni, 2017 kl 23:06 / Allmänt
2 kommentarer
Sebbe är ju ofta borta under vinterhalvåret och nu har han vart i Karlstad sen i söndags. Jag har absolut inga problem med att vara själv under säsongen. Det är som mest ordning och reda hemma när Sebbe är borta. Nog för att han stökar ner, men inte så mycket. Men jag har liksom mina egna rutiner när det bara är jag och Ilse. Det blir ju inte så stora utsvävningar då.
Men nu har Sebbe varit borta sen i söndags och jag verkar helt klart har glömt bort hur tusan man roddar barn, hem, mat, städning och tvättning på samma gång. Några gånger under dom här dagarna har jag tänkt "men shit, hur ska de gå till hösten" Jag hoppas att jag "kommer in" i det hela då och de tror jag ju såklart. Men just nu verkar jag ha tagit rejäl semester från arbetslösheten. Hjärnan är som mos. Helt plötsligt är klockan eftermiddag och då måste jag börja med middagen så den inte blir alldeles för sen.. Och nu när Sebbe kommer hem igen kommer det bli ännu mera kaos! Då är det verkligen familjen annorlunda!
Nu ska jag tvätta håret och gå till sängs. Har fått nått super-schampoo av faster som ska hjälpa vid tillfälligt håravfall. Återkommer med recension :)
En liten notis..
Gabriella Toresson /
20 Juni, 2017 kl 22:26 / Allmänt
3 kommentarer
Jag är ju som väldigt många av er redan vet väldigt lätt att göra irriterad. Hehe, ingen vidare egenskap såklart men jag kan reta upp mig på saker så förbenat.
Jag älskar att vara i Sundsvall men nått jag tycker är så bedrövligt jobbigt med att vara här är att folk in i det sista försöker bestämma över vad vi ska stoppa i VÅRT barn. Jag är inte överens med tanken att ilse ska äta godsaker VARJE dag. Jag vill veta att hon ändå får i sig saker som kroppen behöver för att orka hålla humöret och orken uppe en hel dag. Nästan varenda dag sen vi kom hem skulle jag nog säga att vi fått höra nått i stil med "men en festis kan hon väl få. Fyfan va taskigt. En Festis har ingen dött av"
Nej, jag vet absolut att hon inte kommer dö av att dricka en Festis. Jag är inte knäpp. Men jag ser ingen mening med att hälla i sig 10 sockerbitar för att man är törstig. Min unge ska inte dricka Festis. Punkt. Inget att diskutera. Vill jag skrika i fejjan på folk.
Det behöver inte vara festis, de kan vara glass, kakor, bullar osv. Det är helt enkelt ingen bra bensin för en människokropp.
Jag är ingen matlagare och ingen expert. Men jag försöker verkligen allt jag kan för att Ilse ska äta varierad och nyttig mat. Jag försöker få henne att äta rotsaker, bönor, grönsaker och frukt. Jag är somsagt inte någon expert men jag mår bra av att veta att jag har gjort vad jag kan för att hon ska få i sig den näring hon behöver för att kunna hålla sig frisk och stark och kunna växa ordentligt!
Så snälla, vi behöver inte höra hur taskiga vi är för att vi inte vill att ilse ska äta socker mest varje dag. Vi gör det för att vi vill hennes bästa. Och vi skulle aldrig yttra oss om någon annans familjs val att ge sitt barn den ena eller den andra maten så varför måste folk tycka ha sig rätt att kommentera våra? Det här med att "vi är så taskiga" känns ju 90-tal om nått. Läs en bok.
Godnatt!
kortison och zink!
Gabriella Toresson /
18 Juni, 2017 kl 23:46 / Allmänt
1 kommentarer
Okeej! Nu har ju tiden sprungit på igen. Tänkte berätta om mitt senaste läkarbesök. Det var de mest konstiga läkarbesöket någonsin. Jag hör ju till kirurgmottagningen och dit ringer jag när det är något. Efter jag gjort koloskopi sist sa hon som kollar min ändtarm att jag ska ringa mottagningen om ändtarmen blir inflammerad igen.
Och de blev den ju så klart direkt efter att jag avslutade min senaste behandling. Så jag ringde kirurgen och sa att jag börjat blöda rätt mycket och ofta och då Fick jag en tid rätt omgående. Iaf så fick jag tis den 15 juni men eftersom vi skulle vara på studentfirande hemma i Sundsvall då så funkade ju inte det. Så fick boka om och då fick jag inte träffa "min" läkare eftersom hon inte hade någon annan tid.
Det första den nya doktorn frågar mig när hon kommer in är vad hon kan hjälpa mig med. Jag måste ha sett ut som ett frågetecken, det är ju inte jag som är läkare liksom. Jag berättade situationen och hon sa att jag borde bli kallar till medicin och inte till kirurgen. Då förklarade jag att de på medicin säger att jag tillhör kirurgen och när jag kommer dit så säger dom att jag ska till
Medicin. Krångligt värre.
Efter mycket om och med så ringde denna doktor till någon på medicin som ordinerade ut 8 veckors kortisonbehandling i hopp om att de ska hjälpa. Eller hjälper gör ju alla mediciner jag testat, men så fort jag slutar börjar det om igen.
Fick dessutom brustabletter för mitt hårtapp, magnesium och zink ska intas 3 ggr om dagen på obestämd framtid. Hoppas de ska hjälpa!
Sen frågade jag också läkaren om de skulle vara helt okej för min kropp om jag skulle bli gravid nu. Eller inte just på pricken idag då men snart. Hon svarade ja men (även hon) informerade om att fertiliteten inte är den bästa när kommer går och dras med en inflammation. Sen kläcker hon ur sig att om jag skulle få ett skov igen (alltså att tarmen blir inflammerad) visar det sig oftast med att tarmen blir trång. Trång tarm = stopp eller tarmvred. Och det skulle vara "en livsfara för dig beroende på hur långt gången du är"
Jamen, va bra. Nu blir jag väldigt sugen på att föröka mig ännu en gång. Eller inte 🙈 Vet liksom inte riktigt hur jag ställer mig till det hela nu. Absolut kan jag ju inte gå runt och oroa mig för att de ska hända hela livet men jag vill ju inte dö på cupen, då räcker det med ett barn för min del!
Hmm.. helt klart en del att fundera över!
Vår tjej som utvecklas i raketfart nu. Så avis på sin kusin Louis som har en bebis!
"Snart ilses mamma ha bevis i magen" 🤣
Leråker...
Gabriella Toresson /
08 Juni, 2017 kl 21:15 / Allmänt
1 kommentarer
Den enda platsen det är något så när ordning på. Runt vår matplats. Bakom mig är köket och där är de för det mesta kaos. Vi har mest vart ute och försökt fixa till tomten sen vi kom hem så vi har bara gått in för att äta och bajsa typ. Inte jag då förstås, jag slipper ju sånt numera.
Och framför mig är, om ni hittar riktigt noga i vitrinskåpet så står pippitälten intryckt bara för att jag skulle kunna knäppa den här fina och väldigt välstädade bilden. Imorgon kommer en lampa vi ska ha ovanför matbordet så snart är vi inte helt lamplösa längre. Iofs har ilse ju två i sitt rum men där är vi ju aldrig ändå..
Skulle såklart behöva lite fönsterlampor också. Ser så tröttsamt ut när man inte har något i fönstren tycker jag. Det löser sig, tycker vi fått ganska bra ordning ändå. Dock är ju utsidan total kaos. Bara massa lera. Vi har ju vita golv överallt och de är ju inte optimalt med barn men det är absolut inte optimalt när huset står på en leråker. Förhoppningsvis kommer de några lass matjord snart så vi kan börja så gräs på baksidan. Skulle helst vilja åka bort en vecka och komma tillbaka till en grym trädgård. Kommer dock inte ske antar jag ;)
Såhär ser man ut när man lekt ute hos oss. Det är ju inte roligt...för oss vuxna!
Sundsvall!
Gabriella Toresson /
08 Juni, 2017 kl 20:56 / Allmänt
0 kommentarer
Vi åkte hem till Sundsvall i fredags. Har bott i huset hela tiden men första halvan av veckan utan varmvatten. Nåja, de gick ju bra ändå! Nu tror jag de börjar bli klart på nedervåningen iallafall, kakelkillen var här idag och kaklade in vår lilla låda vi har på väggen eftersom vi har vägghängda toaletter. Antar att den bara ska fogas och sen kommer rörmokaren hit och sätter fast toa, handfat och dusch. Sen är vi fri hantverkare. Iallfall för ett litet tag. Lär väl dyka upp något mer fel inom kort. Detta ÄR verkligen ett oturshus.
Igår frågade vi rörmokaren om vi kunde använda tvättmaskinen och om vi kunde ställa tillbaka torktumlaren på den så vi slapp ha den i hallen. Vi fick grönt ljus på båda så imorse slog jag på en tvätt och började städa. När tvättmaskinen skulle centrifugera var jag på toan uppe och skurade. Alltså ljudet från nedervåningen var de värsta jag hört. Smög mig nedför trappen och tänkte att grävaren måste vara här och gräva bort något. Men jag hör ju sedan att ljudet kommer från tvättstugan. Öppnar dörren lite försiktigt och möts av kaos. Torktumlaren har ramlat ner från tvättmaskinen, luckan man lägger tvättmedel och sköljmedel i har öppnats så de är sköljmedel överallt SAMTIDIGT som de låter som att hela tvättstugan håller på att explodera. Jag får panik och ringer till Sebbe helt hysterisk och säger att huset kommer sprängas. Alltså jag överdriver kanske lite. Men ingen som inte vart med om detta själv kan föreställa sig ljudet.
Tydligen (ska man läsa manualer och skit innan man kör igång något nytt, men de tar så lång tid) så är de fyra långa skruvar på baksidan tvättmaskinen man ska ta bort för att trumman ska bli lös, eller något sådant. Såklart hade jag ju inte gjort det. Därav en ny men trasig torktumlare. Som tur var gick inte tvättmaskinen sönder iallfall. Men en ny torktumlare måste vi köpa.. 🙄
Alltså, det är bara hos oss detta skulle hända!!
Bygga hus aldrig mer.
Gabriella Toresson /
01 Juni, 2017 kl 22:29 / Allmänt
0 kommentarer
Jag ska aldrig mer bygga hus alltså. Just för tillfället hatar jag nybyggda hus. Vårt hus blir aldrig klart och vi går bara och väntar och väntar på att kunde flytta till Sundsvall för sommaren nu. Men de sker aldrig. Hela tiden har de varit sagt slutet på maj/början på juni. Imorgon tänkte vi åka hem för att sedan stanna hem (förutom 3 dagar då vi ska till Karlstad för träning och sjukhusbesök) men vi kan inte bo där nu heller. Luften börjar verkar gå ur mig nu. Vill bara att allt ska falla på plats. Varje gång vi är hemma tänker vi "nästa gång vi är lediga kan vi nog bo i vårt hus" men de händer aldrig. Börjar tro att vi aldrig kommer kunna bo där...
Fan. Vem bygger ett nybyggt hus för att sedan få börja med att riva ut hela nedervåningen? Sååå tröttsamt.
Nu ska jag ta av mig gnällbältet och gå och sova.