Hon har fått sina paket på morgonkvisten, en docka, en dockvagn och lite andra småsaker. När hon såg kartongen på dockvagnen måste hon tyckt att den såg ut som en riktigt vagn för hon utbrister, väldigt besviket, "men jag vill inte ha någon lillasyster" haha. Stackarn! Hon trodde hon hade fått en riktig vagn i födelsedagspresent, till en lillasyster hon inte vill ha 🤣Ni förstår ju vilken mardröm!  Hon blev glad och nöjd när jag berättade att de var en dockvagn. 

I eftermiddag väntar lite kalas här hemma med våra och ilses kompisar! ♥️

Men, då är de ju tur att andra får det. Och att man kan läsa andras tankar och funderingar kring detta. 

Det är en självklarthet att alla vill ha jämställdhet som tex, att kvinnor och män ska tjäna lika mycket pengar vid samma yrken osv, men de känns som ett klent försök att "tvinga" pappor att vara hemma eller kanske tvinga mammor som verkligen vill vara hemma längre än 10(?) månader att börja jobba. Eller tvärtom såklart.

Ibland glider jag in på ladydahmers blogg och tycker jag hon (IBLAND!!!) skriver klockrena saker. Även de som skriver i hennes kommentarsfält tycker jag är 👍🏼

Julaftonen igår var toppen. Vi var 15 vuxna här hemma plus 5 barn. Full fart! :) 

ImorSe skulle jag börja plocka ner alla julsaker eftersom vi åker, när jag kom till granen tog jag såklart en stol för att få ner ljusslingan. Stolen tippar och välter och jag in i granen. Först trodde jag att var brutalt med barr. Men de var ingenting mot för vad de skulle bli när Sebbe vaknade. Han skulle försöka dra ut granen när den stod på mattan, men då välter hela skiten. Alltså de var så mycket barr överallt. 4 dammsugarpåsar tog det innan allt var borta! 😅

Nu är iallafall julen putsväck och vi är redo för vår nästa gång vi kommer hem. Trevligt :)

Jag tror att väldigt många väljer att blunda för detta fruktansvärda. Man tror liksom inte att de finns i Sverige för att man inte reser speciellt långt utanför "sitt" område. Här finns inga ensamstående, låginkomsttagare, flyktingar osv. Barnfattigdomen i Sverige finns och de är faktiskt ganska många barn i Sverige som bor under sånna "förhållanden" eller vad man ska säga. 

Oj, vad jag önskar att alla som har möjlighet köper någon lite julklapp eller fixa en matkasse till familjer som behöver! Det är typ vår förbaskade plikt tycker jag! 

Vi vill inte behöva stressa omkring och handla massa saker i sista minuten när vi är hemma så kort tid. Det kommer nog bli stressigt ändå, även om jag tycker att allt borde gå ganska snabbt. Iza säger att jag har en ganska naiv syn på julen iår, tydligen tror jag att allt är gjort på en grisblink. Men mamma har tagit på sig all fisk och Iza köttbullarna. Alltså blir de lite småsaker kvar för oss. Haha! Julpynta, julgran, dukning, hämta bord och stolar så alla får plats också. Jisses. Tur jg är rätt effektiv och när jag vill ha saker gjort så ska det hända på stört, så jag brukar vara rätt snabb! 

Nåja, jag hoppas att jag har rätt och att vi inte alls kommer behöva känna stress. Det är ju de som alltid vart de tråkiga med våra jular. Att vi (iaf jag) känt att det bara är stressigt för att man måste hinna med att träffa alla. Iår kommer jag inte lämna vårt hus! Haha! 

Vi ska ut alldeles strax och fixa julklappar till de sista två. Vi är verkligen ute i god tid. 

Fan va vi är grymma ändå! Jag tänker på så mycket jag och Ilse fått gjort själva som vi förmodligen hade haft hjälp med om vi bodde närmare hem. Jag tänker på sånna småsaker som att resa, flyttpacka,  vara sjuka utan att få de minsta hjälp. Eftersom att just min karl ganska ofta är borta är de ju jag och ilse som får styra upp det mesta. 

Mycket av dom sakerna som jag sa innan jag fick barn har absolut blivit tvärtom. Som tex när jag sa att Vilse absolut inte skulle synas i socialamedier. Lol. 

Men en sak har jag faktiskt lyckats med till 100%, och det är att jag aldrig känner att jag inte kan ta med henne på saker. (-fertillitetsläkaren) Hon är verkligen med mig överallt. Till frisören, till läkaren, på bio, på banken. Ja, på det flesta ställen förutom när de ska gräva i min rumpa eller fiffi. Och de bästa av allt är att hon är så lätt att ta med. Och jag tror absolut att de är för att hon alltid har fått följa med mig för att vi inte oftast inte haft något val. 

Jag lovade mig själv innan jag fick barn att jag inte skulle bli en sån som sa "Näe men de kan inte vi för vi har ju barn" och jag tycker verkligen inte att vi är sånna. 

Förra året när jag var som allra mest sjuk, det är helt omöjligt att förstå hur jag ens kunde ta mig upp ur sängen. Men jag gjorde det och jag hade såååå dåligt samvete för att ilse fick välling till lunch när jag inte hade ork att laga riktigt mat till henne. Men inte ens då gnällde jag på att jag var helt sjukt slut eller bad Sebbe stanna hemma. 

Fasen jag älskar att min unge har blivit en sån som kan hänga med mig. Som kan sitta på en läktare till 23.00 för att titta på hockey! 

Att ha en karl som är borta 144 timmar på 2 veckor talar ändå sitt tydliga språk anser jag? 

Shit va grymma vi är, alla ni med en karl som är borta lika mycket som min. Faktiskt riktigt stolt över mig själv när jag tänker på hur mycket jag och ilse fixar och trixar och har gått igenom helt på egen hand! 

Äggreserverna var 👌🏼 Nästa steg är att spola äggledarna. Ska bli sådär skönt!

Iallfall, vi har ju verkligen försökt få till ett litet syskon till Vilse (sorry pappa, men inte kom inte med storken) men det vill sig uppenbarligen inte alls. Vi har ju som bekant ett barn redan så jag får tro på det alla läkare sagt att det  är min kropp som inte vill sammarbeta. Eftersom att min läkare helt plötsligt börjat prata om "ett nästa steg" i min tarmhistoria har jag börjat känna mig stressad. Tänk så jag lyckas få ett barn till men ändå känner att jag vill ha ett till, men så finns inte tiden? Mycket vill ju ha mer som man brukar säga.  

Det skulle inte vara roligt. Hade kanske varit annorlunda  jag varit till åren och den vanliga biologiska klockan börjat ticka. Nu är det en jäkla klocka som tickar på snabbare än snabbast pga av att den här kroppen varit väldigt väldigt sjuk. (Och är faktiskt fortfarande i behov av ständig medicinering) suck.. 

Efter mycket funderande ringde jag fertilitetsmottagningen. Fick till svar att det måste gått minst 1 år innan man får hjälp om man är under 39 år. 

Jag förklarade då min situation och att det inte gått 1 år men att jag inom något/några år kommer måsta genomgå ett operation som gör att man inte kan (eller iaf inte bli rekommenderad) att skaffa barn efter det. Då sa barnmorskan direkt att jag skulle skicka in en remiss och att hon skulle skriva att vi direkt skulle få bli kallade till fertilitetsläkare och inte till en barnmorska som man i vanliga fall först blir kallad till. Skönt att jag inte ringde och behövde skämmas. 

Jag skickade in remissen och tänkte att det kommer ta några månader innan vi blir kallade. Men så fick vi kallelsen för ett tag sedan och vi fick tid 4 december. 

Det var 2 papper vi fick fylla i. Någon typ av hälsodeklaration, en för mig och en för Sebbe. Egentligen var de faktiskt 4 sidor då de var fram och baksida på båda. 

Hur som helst så är jag förväntasfull och liiite rädd. Hade man helt hux flux blivit gravid så hade de ju liksom inte vart ngt man kunde fundera över. Nu funderar jag på allt in i minsta detalj. Det är ju heeemskt bekvämt och lättsamt med ett barn samtidigt som jag absolut vill att hon ska ha syskon. Vad hade jag gjort utan mina liksom? 

Iallfall så ska vi dit, måste dock försöka boka om tiden eftersom de krockar med sebbes träning. Har ingen aning om vad vi ska göra där första gången men får Sebbe låsa in sig på en toa och samla simmare i en burk då bryter jag ihop 🙈 Haha! Absolut jättebra och viktigt SÅKLART men det känns helt sjukt att vi ska behöva gå igenom detta också! 

Somsagt, jag får helt enkelt se om jag kommer dela detta med er. När ilse låg i min mage var jag som en tvärstängd bok. Men detta är ju något helt annorlunda och något som väldigt många faktiskt går igenom helt utan att man har någon aning om det. 

Nu sitter jag och glor på idol på tvn och hockeyn på telefonen. Fbk leder med 3-1 så det är ju bra. Ger nog snart upp matchen. Ilse sa i första perioden att hennes pappa var bäst, bäst på att göra mål. Haha.. Rolig tjej ändå :D

 

Idag har vi inte gjort mycket alls. Vart ute i snön och sen vart och handlat! Jag skulle verkligen behöva förnya min utomhus-garderob. Eller förnya är kanske fel ord, jag skulle behöva en utomhus-garderob. Ilse är ju ett utomhusbarn men jag står för det mesta och huttrar bredvid. Inte roligt! 

 

Nu sover lillsnäckan och jag laddar upp för badhuset imorgon. Jag gruvar mig eftersom jag är en riktig badkruka. Men vad gör man inte. Först ska vi dock åka och träna. Superbra att de har barnpassning på gymmet så man har möjlighet att träna även om man är ensam med barn :)