Nu tror jag minsann att se börjar närma sig inflyttning i vårt hus! Idag har jag ringt på kommunen för att boka slutbesiktning (det hette visst något annat) men hon som ska göra det var ledig så får ringa igen på måndag. 

Ett stycke farstukvist! Samma golv ska vi ha i hallen!

Barnet och hennes pappa ligger och matchvilar tillsammans just nu. Alltid innan sena matcher måste ilse ta en nap för att orka med en kväll på ishallen. När matcherna börjar 19.00 är vi sällan hemma före 22.30 och de blir alldeles försent för henne om hon inte vilar. 

Skulle gärna vara barn 2016! 😊☝🏼

Igår hade vi ett litet för tidigt födelsedagsfirande för Ilse. Eftersom vi inte kommer vara här på ilses födelsedag så fick de helt enkelt bli så. En lyckad kväll blev det med för mycket folk på för liten yta, alltså helt underbart! Mamma hade bakat olika sorters bullar/kakor också hade vi beställt en pippitårta från charm! Vår fröken är inte suuupermycket för godsaker men bullar gillar hon också åt hon lite på tårtan! Hon blev till sig när den föreställde Pippi! Blir nog något kalas i miniformat hemma i Karlstad också 🙈 

Imorgon kommer tomten och han har lämnat överjävligt mycket klappar under vår gran. Verkar som att vi (våra barn?) varit väldigt snälla iår! 

Sen jag kom från sjukhuset har mitt tålamod och mitt humör verkligen vart så långt ner på botten de går att komma. Minsta lilla motgång har fått mig att bli ett monster. Min man och min fantastiska mormor, som varit med oss i Karlstad sen jag blev utskriven, har fått sig både en och två utskällningar. Helt fruktansvärt, jag vet. Och dom har absolut inte förtjänat något av det. Ett exempel var när S hade handlat med sig mat hem efter en träning och skulle laga enchiladas, en rätt som jag verkligen diggar. Nu var de ju bara så att denna rätt innehåller en del rödlök och lök är inte optimalt för mig att äta. Så jag blir, bokstavligt talat ett monster och frågar hur fan han tänker och att han minsann får åka och handla något annat. Sen hoppar jag in i duschen. Väl där inser jag ju hur hemskt det är att jag beter mig så, så jag får ropa in honom och säga förlåt och att det blir jättegott men att jag egentligen inte ska äta så mycket lök. Han lagade och jag åt. Ljuvligt gott.

Min och Sebbes senaste smskonversation ☝🏼 han längtar nog mycket efter som fru! 🙈

Alltså kärleken mellan dom här 2 har verkligen växt medan jag varit "borta". Ilse har blivit extremt pappig nu. När vi var på julfest i fredags hade hon vaknat otröstlig och ropat på sin pappa! När vi kommer hem, alltså hennes lycka när hon får se sin pappa? Jag kom först då Sebbe körde upp bilen i garaget och visst, hon blev glad över att se mig, men när Sebbe kom höll hon på stt fnissa ihjäl sig och blev så fruktansvärt glad. Hon fnissade hela kvällen som en nykär tonåring ungefär! 

Igår kom vi äntligen hem! Helt ljuvligt! Även fast jag bor i Karlstad så är Sundsvall de jag kallar hem! Folk blir snurrig när jag är i Karlstad och säger att jag ska åka hem! 

Här är några saker jag skulle vilja att Ilse hade till sitt rum hemma i Sundsvall! 

Att gå ner 10 kilo på några veckor är ju inte att rekommendera. Man känner inte igen sig själv de minsta. Att dessutom få en påse på magen gör att man absolut inte känner igen sig själv. Jag undrar om jag någonsin kommer vänja mig vid min nya spegelbild? Jag hoppas det! 

Så här ser jag ut nu för tiden...

Nått som jag oroar mig för är att den här skit-sjukdomen jag har haft (antar att jag inte har den längre?) ska hoppa över till Ilse. 

En van hockeytjej! Det är inte många matcher vi missar. Vi måste ju heja på vår tredje familjemedlem 😊👏🏼

Nu har jag vart på sjukhuset och tagit på alla stygn. Skönt att få det gjort! När jag kom hem så upptäckte jag att själva snittet börjat blöda igen. På samma ställe som sist, då sa sjuksköterskorna att de inte var någon fara om de skulle hända igen. Men nu blir jag lite småstressad då jag inte ha kvar stygnen. Är det någon som kan nått om sånt här? Är de normalt att de kan börja blöda lite från ett snitt? Sjuksköterskan som tog stygnen sa att allt såg bra ut men man blir ju nervös när de kommer blod..

Denna lilla tjejen har verkligen prövat mig sen jag kom hem från sjukhuset. Hon gör precis tvärtemot det jag säger, hela tiden. Är det nått typiskt 2-åringar eller en reaktion på att jag inte vart med henne på cirka 3 veckor? 

En bit påväg på ilses födelsedagspresent. Hon fyller ju 2 år 29 december och jag vill att hon ska ett dockskåp. Efter lite funderingar kom jag på att hon kanske är liite för liten för ett riktigt dockskåp med massa småprylar i. Så efter lite googlingar så bestämde vi oss för att köpa ett dockskåp med en massa maileg-grejer i! Lite större grejer och väldigt mycket sötare.

Av tomten (läs mormor) har hon önskat sig prinsessan på ärten som också finns till det.

Det behövs lite pynt för att göra de gulligt men jag har ju ett tag på mig. Idag testade vi bara om allt fick plats så nu står dockskåpet (egentligen en hylla) i förrådet och väntar in födelsedagen. Synd att garderoben var för stor. Men den är för söt för att lämnas tillbaka!

Hyllan köpte jag på rea på jollyroom. Ville egentligen ha en annan, ett riktigt dockhus men när detta var på rea kom Anette Sundberg i mig fram och jag kände att 799 mot för 1999kr inte ens gick att diskutera.

Vårt hus går framåt, även om de verkar som att de kommer dra ut på tiden litegrann. Egentligen har vi verkligen inte tid för att dom ska sega på eftersom vi bara är hemma cirka 1 vecka runt jul och då vill vi ju att de ska vara klart så vi får ställa in våra möbler. Men vi får se! Egentligen är de bara köksluckorna, bänkskivan och hallgolvet, toaletten och tvättstugegolvet kvar så de borde ju kunna gå lite fort om dom lägger på en rem 🙈

Igår fick vi iallfall bild på att trappen var på plats och det ser så väldigt fint ut! För tillfället känns allt bajs för min del men jag hoppas att allt kommer börja kännas bättre när jag kommer hem.

Min man är en fantastisk varelse, såklart! Under mina nästan 3 veckor på sjukhus har han åkt som ett skållat troll mellan ishallen, sjukhuset och vårt hem. Jag skulle verkligen inte ha velat bytt med honom. Han har gjort gjort allt grymt bra!

Efter dom här 3 veckorna vill jag aldrig någonsin vara ifrån dessa två igen. Speciellt inte den lilla, ikväll när hon somnade bredvid mig i soffan låg jag och snusade länge i hennes nacke. Bästa lukten som finns! Blir aldrig mer barnvakt för henne!

Kör pappan bar överkropp så kör barnet bar överkropp, det är sen gammalt!

Egentligen vet jag inte om jag borde skriva det här. Men jag gör det!

Igår var första gången som stomiägare som jag totalt bröt ihop. Det började redan på Apoteket när jag skulle hämta ut min "lilla" beställning med stomigrejer. När jag skulle betala så ville jag skrika rätt ut! Nästan 2000 spänn för någonting man verkligen inte ens vill ha. Så då blev jag lite lätt småledsen och jävligt förbannad på läkarna i Sundsvall. Jag vet att man inte kan titta bakåt och det som hänt har ju hänt. Men jag kan ändå inte låta bli att undra om jag skulle kunna ha sluppit detta.

Kände mig rätt så sur och hade taggarna utåt hela dagen typ. Sen när vi skulle gå och sova gick de inte att hålla tillbaka längre.

Jag grinade och grinade och grinade. Bad Sebbe de snällaste jag kunde att han bara skulle väcka mig från den här jävla mardrömmen. Jag förstår inte hur detta kunde hända. Kan jag inte bara få vrida tillbaka klockan ca 6 månader och gå till doktorn tidigare...

Jag har ju vart väldigt positiv hela tiden till den här påsen och jag vet ju att den kommer göra mitt och min familjs liv bättre. Men varför kan man inte få ha en normalt fungerande mage? Nä, igår var en riktigt skitdag som jag vill radera.
Och jag vill aldrig mer betala för skiten på apoteket. Det kommer jag givetvis inte undan men vet ni hur mycket man kan göra för 2000kr??????? Sjukt mycket roligt!

Tur jag har henne där! Min alldeles egna snoriga unge ❤️

2010 gjorde jag min första magundersökning. Jag hade sökt hjälp på vårdcentralen innan men kände att jag aldrig blivit taget på allvar. Jag bajsade i stort sett bara blod men alla verkade tro att jag hittade på. Till slut fick jag nog och knäppte ett kort i toalettstolen när jag vart där och gick till vårdcentralen och visade för en läkare. I toaletten såg det ungefär ut som att någon styckat en gris så då gick de undan. Har skrivit om detta tidigare i bloggen också...
Undersökning efter undersökning gjorde jag men alla undersökningar var normala så läkaren konstaterade att jag hade IBS, som så många andra svenskar. I 7 års tid har jag haft bedrövligt ont i magen. I perioder kan jag sitta 5-10 gånger/dag på toaletten och bara bajsa blod.

Men eftersom att läkaren för 7 år sen konstaterade att allt var normalt så har jag tänkt att mitt liv nog ska vara så. Jag har sjukt nog blivit van att ha så ont i magen att man bara vill lägga sig ner och dö på toalettgolvet!

Cirka 1 vecka innan vi åkte till Helsingborg kände jag att de inte funkade längre. Jag ringde vårdcentralen och grinade och sa att jag inte orkade mer. Dom var tvungna att få journalen från Sundsvalls sjukhus och sen kunde jag få tid på vårdcentralen och efter det få en remiss till mag-och-tarm-mottagningen. Alltså då pratar vi månader.

När vi var i Helsingborg ringde vårdcentralen och jag fick en tid. På onsdagen innan jag åkte in till sjukhuset var jag där och gjorde massa prover osv.

Sen blev jag ju så dålig så akuten var enda utvägen.
Medan jag låg på infektionskliniken, där jag låg innan dom visste var felet var, fick jag svar från vårdcentralen. Inflammationsprovet för tarmen (kalkprotektin) ska ligga under 50 och mitt var på 28520 (!!!!). Helt sjukt! No shit att halva min tjocktarm var helt förstörd. Redan på "sundsvallstiden" hade jag förhöjda värden och läkarna här tycker att det är extremt märkligt att dom inte tog provbitar från tarmen och skickade på analys. Även fast allt SÅG normalt ut så var ju allt inte normalt, pga de höga värdena. Om dom bara hade gjort det hade jag kanske kunnat fått äta medicin och mått bra under alla dessa år!

En liten kort sammanfattning av 7 års krig. Detta var alltså inga problem som uppkom i samband med en magsjuka. Men läkarna tror att magsjukan var de som gjorde att det såkallade skovet ballade ur fullständigt.

I helgen har de varit julmarknad i mariebersskogen här i Karlstad. Jag älskar ju jul så jag tänkte att detta vill jag inte missa. Jag och mormor bestämde oss för att ta en tur dit, om än en kortis. Jag har ju fortfarande ork som en 125-åring ungefär.

Runt 11 kom vi dit och Ilse blev så glad! Hon älskar att vara där och de förstår jag. Vi kikade lite innan vi gick och åt lunch på naturum. Efter det gick vi så Ilse fick rida ponnyridning och hon tyckte de var så kul. Skrattade så mycket på hästryggen!

Köpte 3 polkagrisar och hounung och sen tog orken slut för mig. Nästan 3 timmar fixade jag ute i friska luften!

När vi kom hem och jag låg i soffan upptänkte jag att snittet börjat blöda så jag ringde upp på avdelning 5 och de tyckte jag skulle komma upp. Så upp på sjukan för att få det kollat. Godkänd men omplåstrad blev jag. Ska nog ta det lite lugnare ändå men det är ju så trist...

Nu blir de snart en väääldigt tidig middag och sen soffhäng resten av dagen. Välförtjänt!

Ha en fin dag allihop!

Det svåraste av allt som hänt den sista tiden är verkligen inte att jag bajsar genom en påse på magen. Jag tycker fortfarande att det är rätt praktiskt faktiskt. Men att se min "nya" kropp i spegeln är ju helt brutalt. Alla kommentarer jag kommer få och alla sneda blickar. Iofs så bryr jag mig inte om vad andra tycker eller tänker. Men jag vet att man ALLTID måste försvara sig om man väger lite för lite. Det fick jag göra för 10 kilo sen och jag kommer verkligen få göra det nu.

Jag tycker det är läskigt att se mig själv i spegeln. Jag vet att jag kommer gå upp i vikt men jag är ganska säker på att de kommer ta tid. Jag har aldrig haft lätt för att gå upp i vikt, även fast jag är väldigt duktig att äta. Så jag kommer inte mirakulöst gå upp 10-15 kilo på ett kick. Men jag längtar och väntar!

Livet har bjudit på några riktigt tuffa veckor men vad ska man göra? Det är bara att slå tillbaka!

Idag har jag hoppat i en klänning och handlat blommor och nya jeans. Benen har krympt ett antal storlekar kan man säga. Nu ligger jag nerbäddad med myskläder igen. 2 timmar fick räcka idag 👍🏼 Nya tag imorgon. Kanske orkar man sig upp på ishallen och heja på sin man?

Idag fick jag äntligen bli utskriven! Igår när jag låg i sängen på sjukhuset funderade jag på hur tusan jag skulle ta mig från avdelningen till bilen. När jag legat på sjukhuset har jag känt mig så sjukt klen!
Men alltså att få åka från sjukhuset är den bästa medicinen. Jag har orkat så mycket mer än jag trodde att jag skulle göra.
Visst, jag känner mig fortfarande som 150 år men inget mot för hur jag kände mig igår.

När jag kom från garaget sa Sebbe "vi tar hissen upp"
-Jag, hiss? Aldrig. Jag är 25 år jag måste väl för tusan kunna gå upp för en trapp.

Det var riktigt segt, varje gång jag skulle lyfta på benet kändes de som en omöjlighet men tillslut så var jag uppe! Grym känsla att kunna gå uppför en trappa!
Och innanför dörren befann sig mitt älskade lilla hjärta, som jag saknat!

Hon har vart så gosig med mig sen jag kom hem. Pussats, kramats och klappat mig på kinden. Älskade lilla donnan!

Och hörni! Dagens middag?? PIZZA med BEASÅS! Så ljuvligt!!!!! ❤️❤️❤️

Livet leker med en påse på magen!

Vårt och Ilses sovrum är färdigmålat! Så fint de kommer bli!