Sista natten!
4 kommentarer
Kommande natt blir vår sista här på Storgatan. Det är Skönt att den här flytten snart är över! Så snart bor vi hemma hos våra fantastiska föräldrar igen, och det är ju inte fy skam det heller! Dessutom flyttar vi ju SNART så vi kommer ju inte bo hemma så värst länge...
Det med packningen tycker jag är svårt, vad man sa packa ner och hur. Våra grejer ska ju magasineras i minst ett år och kan man då packa ner sofföverdraget i en kartong eller blir det fuktigt då? Ja, sånna problem har jag nu och det är inte ett världsligt problem, men ändå.
Sen dessa kläder.. när vi åker till Kanada kommer det vara sommar där, så det blir ju naturligt att man tar med sig sommarkläder, men sen när det blir vinter? Vi får ju inte plats att packa ner vinterjackor etc.. Nej, den här flytten kommer ta kol på mig. Nu ska jag klä på mig och snart åka till tippen och slänga massa skit med pappa.
Det svåraste i mitt liv
2 kommentarer
Att flytta från trygga fina Sundsvall kommer såklart bli det svåraste jag någonsin gjort. Så svårt att jag ibland till och med undrar om jag kommer klara av det. Men jag måste det, det finns ju inget annat liksom! Det känns konstigt att lämna alla här och bara flytta. Att veta att jag inte kommer kunna hämta Petter på skolan, min älskade Petter som jag kommer sakna dig. Det gör ont i mig av att bara tänka på det.
Och pappa, min pappa, världens finaste och bästa pappa som så många gånger i livet vart min bästa vän, hur ska jag klara att vara så långt ifrån dig. Och hur ska du klara dig utan mig? =) Det känns mest hemskt att lämna dig kvar här, helst skulle jag ta med dig i en väska =) Det skulle jag ju såklart vilja göra med alla men du pappa, dina barn bara flyttar.
Och mamma, vissa stunder i livet mitt livs fiender ( kanske för att vi är så jäkla lik varandra ;) men för det mesta världens bästa mamma. Hur kan jag leva med tanken att inte åka hem till dig och äta och ha mysmåndag, mystisdag med dig och Puffen?
Men jag vet att det kommer gå bra, det är en konstig tanke att bo så långt hemifrån men jag är okej med den. Jag börjar bli. Det kan bara komma något bra ur detta, visst? Och dessutom har jag ju med mig världens bästa människa som känner mig som ingen annan, min bästa vän!
Och mina vänner- kärlek till er. Hälsa på ofta! :)