En stycke mage..
Gabriella Toresson /
27 Juli, 2017 kl 21:32 / Allmänt
4 kommentarer
Jag kollade igenom sebbes bilder i telefonen häromdagen och snubblade över några bilder han knäppt när jag låg på sjukan. En film också som jag lagt upp på insta, men då kunde man bara lägga ut en som varade i 10 sekunder så av vad jag minns har jag inte sett mer än så.
Fullständigt fruktansvärt.
När jag såg bilden när jag ligger helt utslagen med benen så långt uppdragna mot magen de gick för att den gjorde så fruktansvärt ont, blev jag nästan lite tårig. Sebbe frågade när jag såg bilden om jag blev ledsen och jag fick fram "ja, jag blir faktiskt lite ledsen" jag blev ledsen för att jag såg så fruktansvärt uppgiven ut. Som om jag hade gett upp. Dom där 24 timmarna som jag var HELT övertygad om att Ilse skulle få växa upp utan sin mamma är dom mest fruktansvärda jag någonsin upplevt. När jag ringde min syster smått hysterisk och grinade och sa
-ilse kommer bli utan mamma Iza, jag lovar att nu har jag cancer. (detta var alltså när dom på infektion hade konstaterat att allt mitt bajs var "friskt" alltså inga bakterier i det. Som alla först trodde)
När jag sedan 24 extremt långa timmar efter fick veta att min tjocktarm "bara" vara helt förstörd kändes de såklart som en befrielse. Även om de 2 efterföljande veckorna skulle bli lika jobbiga. Dock mer fysiskt än psykiskt. Jag visste ju att om de slutade med operation eller ej så var det ju i vilket fall som helst som en miljonvinst.
Att vara helt övertygad om att ens 2-åring ska bli utan sin morsa är vidrigt, inte något jag önskar någon!
Men i vilket fall som helst så knyter det sig ofta i min mage när jag ser hur jag själv såg ut och när jag tänker tillbaka på hur mycket jag lidigt över denna förbannade mage. De fem sista veckorna med tjocktarm är såklart nått utöver de vanliga, men även de 10 åren innan har ju vart fruktansvärda.
I början när jag och Sebbe blev tillsammans och jag jobbade på Trudes, var jag ofta sjuk. Jag förstår verkligen om mina dåvarande kollegor tänkte "men herregud, är hon hemma igen nu. Hon kostar bara pengar" men vaknar man innan väckarklockan av att magen knyter sig och man får springa på toan 5-10 ggr innan ett arbetspass börjar ÄR man inte i skick för att stå och klippa hår. Ingen som inte haft samma sjukdom kan förstå hur ont magen gör.
Och så ofta jag fått höra när jag valt att avstå saker "men du måste byta fokus, det är bara mentalt" så blir man ju en aning bitter. Även om jag somsagt förstår att en människa som har en frisk tarm inte kan sätta sig in i situationen.
Att ständigt MÅSTA veta vart närmaste toalett är är psykiskt jobbigt och stressande.
Förra året innan vår utlandssemester var jag inte förväntasfull och glad innan. Jag var bara stressad över bussresan från flygplatsen till hotellet. Så stressad betalade 900kr för att få välja plats på flyget (närmaste toan såklart) att jag tvingade Sebbe ringa resebolaget och fråga om de fanns toalett på bussen. Och när dom sa nej, då fick jag knata in på flygplatstoaletten på Rhodos och ta på en av Ilses blöjor. Ja, ni hör ju. Helt jävla stört!!! Naturligtvis fick jag göra samma sak när vi skulle in till Rhodos stad och när vi skulle tillbaka till flygplatsen och hem igen.
Det är säkert något jag skulle ha kunna skrattat åt då, de är ju sån jag är. Men nu blir jag fan ledsen över hur jag låtit min mage styrt över mitt liv.
Aldrig mer säger jag om det! 🙅🏼👊🏼
Kvinnor ändå!
Gabriella Toresson /
26 Juli, 2017 kl 13:17 / Allmänt
0 kommentarer
Jag brukar inte läsa ladydahmers blogg. Vi tycker inte samma saker. Men idag när jag skulle skriva ett inlägg här finns hon ju på blogg's startsida och då gled jag in på ett inlägg hon skrivit! Det här inlägget hon skrev är så mitt i prick! Jag skickade länken till Sebbe och skrev att han skulle läsa igenom vartenda ord. Tillbaka fick jag "Jag kan sätta handen på hjärtat och säga att jag känner igen mig och det är väldigt hemskt måste jag säga!"
Bör läsas av samtliga. Någon mer som relaterar? Jag är lycklig lottat som har en Karl som är världens snällaste . Han förstår, OM jag förklarar. Han gör saker OM jag ber han. Men ibland är det bara så drygt att behöva säga "tvättmaskinen har pipit i 1 timme nu, den är klar"
4 dagar kvar!
Gabriella Toresson /
26 Juli, 2017 kl 13:10 / Allmänt
0 kommentarer
Nu närmar det sig semesterns slut för denna sommar. Fattar inte hur fort tiden kan gå! Känns som jag kom hem nyss men det är ju väldigt många veckor sen.
Det är så mycket vi önskar att vi hunnit med den här sommaren som inte hunnits med. Att hinna med allting på 5 veckor är inte optimalt. Sebbe har kämpat som en djur med jordsållning, altanbygge, krattning, vattning osv i princip varje dag och kväll hela sommaren! Vi har inte sett mycket av honom den här sommaren och jag är lite småbitter för det 🙈 men fint har vi ju fått det såklart! Nästa år ska vi åka på en riktig semester!
Klockan är nu 13.00 och vi ligger fortfarande i pyjamas. Jag och ilse har intagit soffan och ligger och glor på Lotta! Jag är så sugen på att åka och testa spela bowling med Vilse. Får ta upp det med Iza och Louis! Vädret är ju så trist så man för försöka hitta på andra saker än typiska "sommaraktiviteter".
En kväll på skatan.
Gabriella Toresson /
21 Juli, 2017 kl 22:28 / Allmänt
1 kommentarer
Nja, kanske är kväll fel ord att använda. 17-19 räknas kanske mer som eftermiddag? Iallfall så har vart sugen på att åka ut till skatan och äta några dagar nu men de har inte blivit av förrän ikväll. Vädret var helt okej så vi bestämde oss för att dra dit. Jag, Sebbe, Ilse och Louis. Alltid lika spännande att ha med dem båda. De slår halvt ihjäl varandra men de första Ilse frågar efter när hon vaknar är Louis, tror de är tvärtom också. Det gick alla tiders, enutomordentlig systerson och en trött ilse. Men hur mysigt är det inte nu när de har blivit lite stora och man kan ta med dom på sånna här saker? Jag föredrar helt klart 2-åringar framför bebisar ALLA dagar i veckan. Bebisar är tråkiga.
Jag sa åt de skulle få glass om de såg glada ut när jag knäppte bilden. OM dom ville ha glass? 😂
Jag åt rökta räkor till förrätt och fiskgryta till varmrätt. Mums. Eller egentligen blev de tvärtom för allt kom in samtidigt så jag åt räkorna sist. Älskar rökta räkor alltså! Efter vi ätit köpte vi med räkor och aioli till syster och for dit med. Sen åkte vi hem. Ilse somnade i bilen så vi hade ET med Louis. Mysigt! Inte ofta han vill vara med oss utan sin mamma!
En fredag helt i min smak! Fick tom några badtimmar idag också. Inte igår det var badväder här hemma inte...
Älskade trollungar! Tänk va lycklig man har blivit sen ni kom till oss!
Ingen skola den här hösten heller..
Gabriella Toresson /
20 Juli, 2017 kl 22:39 / Allmänt
3 kommentarer
Ingen skola i höst heller. Är så less på att aldrig komma in på någonting jag söker så jag tror jag lägger en liten spya.
Hade sökt skola typ över hela Sverige. Såklart lite onödigt då det egentligen bara är Karlstad och Sundsvall som är aktuellt. Menmen, kom ju inte in på någon av dom ställena så behöver ju inte fundera på det. Blir så less på gå mot ännu en höst utan att veta vad jag ska göra. Förra året var tanken att plugga och kom jag inte in på något då så skulle jag bara vara mammaledig till efter jul. Sen blev det ju aldrig aktuellt för mig att söka skola till vårterminen men jag känner att det hade suttit så fint att börja plugga nu. Dels för att vi har 2 år kvar i Karlstad och de skulle ju vara grymt att börja plugga samtidigt som ett nytt kontrakt startar för min karl. Då hade jag bara haft 1 år kvar när de kommer bli aktuellt med flytt. Nåja. Får försöka hitta på något annat att göra.
Försöker hitta ett jobb som passar mig och min familjs vardag. Inte de lättaste som outbildad. Skulle LÄTT kunna jobba i butik men det är ju inte de bästa arbetstiderna eftersom jag ofta är själv med Ilse. Hon är ju minst 3 dagar i veckan helt och hållet mitt ansvar..
Jag skulle nästan kunna jobba med vad som helst, förutom nått där jag behöver åka hem till folk för de törs jag inte.
Önskar så mycket att jag kommer in som reserv. Det kommer ju inte hända men jag måste få göra något för min egen skull nu!
Min tanke har vart att om jag skulle komma in på skola här i Sundsvall så tar jag med mig Ilse hem hit en termin, sen kanske man kan få flytta över till Karlstad. Det skulle såklart vara kämpigt men en termin skulle jag/vi ju fixa. Sen är det ju allt praktiskt som skulle vara lite drygt. Dagisplats, sen vill jag ju ha samma dagisplats i Karlstad som hon har nu den dagen vi skulle flytta tillbaka dit. Sen INTE MINST mina läkare i Karlstad. Det knyter sig lite i min mage när jag tänker på att vi en dag kommer flytta därifrån eller att läkarna jag haft där kommer sluta jobba. Jag har verkligen blivit väl omhändertagen där så det skulle kännas skit faktiskt. Att på något vis få börja om eller vad man ska säga. Sen skulle de ju kännas brutalt av mig att flytta ifrån Sebbe MED Ilse. Men de skulle ju bara vara för en kort tid.
Ja, men ni hör ju. Jag är typ den sista reserven och jag funderar ändå på sånt här. Jag är en funderare. Ibland kan jag sitta och fundera på saker och när jag säger till Sebbe vad jag tänker blir han lite rädd för mig.
Dock så kommer det med mina läkare att hända. Att jag kommer flytta ifrån dom. Fruktansvärd tanke faktiskt.