Föris för att träna?
0 kommentarer
Hur viktig är en själv i ens eget liv egentligen? När jag kom från sjukan och mådde pyton tänkte jag "nu ska Ilse börja på dagis och jag ska träna varje dag så kroppen klarar av allt som jag vill att den ska klara av" nu mår kroppen helt okej så länge jag inte gör för stora utsvävningar så nu har det som kändes så självklart börjat kännas som en klump i magen. Varje gång jag lämnat en ledsen ilse på föris för att åka och försöka få någon rätsida på den här kroppen har jag så sjukt dåligt samvete. Jag är verkligen en sån förälder som jag själv höjde på ögonbrynen åt. En sådan som lämnar barnen på föris för att åka och träna .
Min kropp är inte som den var innan. Jag tar mig knappt uppför trappen med Ilse i famnen, om jag går för långt måste jag vila för jag får så jäkla ont i ryggen. Alltså, så vill man inte att kroppen ska bete sig när man är 25 år. Jag måste och vill få ordning på kroppen. Den ska orka leka, gå i skogen, bli gravid och framför allt palla att vara gravid i 9 månader någon gång i framtiden. Den skulle absolut inte gå som det ser ut nu.
Varför kan man inte bara för en gångs skull se till sitt eget bästa utan att behöva känna sig som en skit gentemot sitt/sina barn?!
Kommentarer
Trackback
