...

Gabriella Toresson / 08 September, 2011 kl 13:30 / Allmänt
0 kommentarer


I mina ungdomsår finns det 2 fina alldeles för unga människor som har försvunnit från jordlivet.
2 fina tjejer som varit i min vänskapskrets. En valde själv att avsluta livet och en blev svårt sjuk. 
Det var inte tjejer som jag umgick med dagligen. Men man kan säga att vi var i samma "gäng" och jag har spelat fotboll med dom båda. 

Hur gör man när man reser sig upp från en sån sak? Hur gör man som pojkvänn, mamma, pappa, syster och bror för att gå vidare i livet? 
Jag tror inte på att "det finns en mening med allt", det finns ingen mening med att unga människor ska dö? 
Livet ska inte vara så. Föräldrar ska inte begrava sina barn, och föräldrar skall inte begravas innan dem har sett sina barn växa upp, ta studenten och skaffat familj!

Finns det någon mening med att En 15-årig tjej ska slänga sig framför ett tåg?
Finns det någon mening med att en 17-årig tjej ska få cancer och dö?
Finns det ens någon mening med någonting som har med döden att göra???
Man ska leva tills man blir gammal och gaggig. Då kan man bädda ner sig och somna.
Men inte när man har hela livet framför sig!

När man ställs inför sånna här vidriga saker som händer, alldeles för ofta. Är man så fruktansvärt hjälplös. Man kan inte göra ett skit för att hjälpa människor hur gärna man än vill..

Känslan av att vara maktlös är det värsta som finns. Det är ungefär som att man ställer sig fint och tyst i ett led och hälsar olyckan välkommen när han stampar in och tar vad den vill ha. Man kan ändå inte påverka. Man kan inte göra ett skit. Olyckan vinner man inte över i första taget.

Bea & Nina, jag tänker så ofta på er och hoppas att ni har det grymt bra där ni är nu och att det inte finns någon olycka hos er.

Ta hand om varandra och alla nykomlingar.

Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback